... och mots av 164 nya blogginlagg att lasa enligt Bloglovin'.
... och 121 olasta e-mails.

For ovrigt sa at jag pizza med Aaron McCusker (som spelar Jamie Maguire i Shameless) pa Bier Halle i Glasgow igar. Det var en god pizza, han var trevlig, och jag fattade inte att det var han forrens vi atit upp och gatt ut och John borjade prata om Shameless.

Jag skulle bli en fruktansvard papparazzi da jag inte ens kanner igen en kandis aven om de sitter brevid mig, ar med i min absoluta favorit-serie och pratar om hur det ar att vara skadespelare i Manchester. Och ater choritzo-pizza. Det ar nastan sa att jag skams.

Det ar dagar som dessa, nar man sitter och slosurfar pa biblioteket i skolan for att ge hjarnan lite valbehovd vila i uppsatsskrivandet, som man upptacker saker som att hemsidor tillhorande framlingsfientliga religosa samfund och porrbloggar ar helt ok att besoka - men Blondinbellas blogg ar ett big no-no.

Ar detta beslut taget i forebyggande syfte tro, eller ar det sa att vi 10-talet svenskar pa skolan helt enkelt laser blondinbellas blogg sa frekvent att servern blir overbelastad? Ja, jag vet inte.

Jag tror fan att jag ska ga pa burlesk-kurs. Branna alla tomma kalorier jag stoppar i mig pa gratis-luncherna pa jobbet (baugetter i mangder! Inte bra for magen, och inte for figuren heller..), samt boosta sjalvfortroendet lite. Det blir nog javligt bra det! Behover bara ga ner nagra kilon till forst sa kan vi kora sen! Maste ju ha nagot att sysselsatta mig pa alla ensamma dagar har i Carlisle i sommar, for som det verkar sa blir det inget Sverige-besok forrens till jul igen :(

Jag har lange vidhallit att en vibrerande gummikuk inte ar speciellt sexigt.
For det forsta sa ar det en kuk. Redan dar kommer det forsta problemet upp. Ar det meningen att jag ska bli upphetsad av att se den? For det blir jag inte. Dessutom ar de ofta i konstiga farger som rosa, lila och ibland aven dekorerade med "diamanter" och skit. Sedan nar kom "Pimp my penis" till stan?
For det andra sa vibrerar den. Vilken normal kuk vibrerar? Aven om killen ar slakt med duracell-kaninen sa har jag svart att tanka mig att han kommer upp i sadan hastighet att den vibrerar. Jag har dessutom svart att forsta hur vibrationer ska vara upphetsande. Ar det bara jag som tycker att de snarare ar nagot bedovande?

Men nu var det inte vibrerande gummikukar jag skulle prata om - utan vibrerande gummiringar som man trar pa kuken.
Jag var som sagt och kopte nya underklader igar (det blev tva set, fastan jag egentligen bara har rad med ett.. ajaj, sager planboken), och styrde darfor mina steg mot Ann Summers. Val dar blev jag valdigt trevligt bemott och blev matt och fick prova bade det ena och det andra. Fastande till slut for ett svart set med sma sota rosenknoppar pa. Nar jag skulle betala blev jag lite for trevligt bemott dock. Diverse sexleksaker placerades i mina hander och allt skulle demonstreras, for inte kunde jag kopa sexiga underklader, utan att kopa sexleksaker heller! Jag gick darifran med en vibrerande gummiring, bara for att fa henne att sluta tjata.

Val hemma fortardes lite berusningsmedel efter middagen, och plotsligt kandes det som en skitbra ide att prova gummiringen. John tog det hela pa stort allvar och fantiserade om att ge mig hejdundrande orgasmer, samtidigt som hans egna skulle bli minst lika bra. Hans fantasier blev aldrig nagot mer an just fantasier. Sa snart den lilla grejjen borjade surra som ett ilsket bi sa blev allt plotsligt valdigt osexigt.
Tydligen var den ratt obehaglig, sa hans soldat gav upp. Sjalv forstod jag inte alls hur den lilla vibrerande gummibiten skulle tillfredsstalla mig, med kuk eller inte. Det slutade med att vi lag och skrattade i sakert en halvtimme at det totala misslyckandet, och at faktumet att nagot som ska piffa upp sexlivet kan vara sa sjukt avtandande.

Men nu ska jag ga och snoka i Johns kylskap och se om det finns nagon frukost, annars sa vet jag bestamt att det finns lite cheesecake kvar. Det far duga. Kilona borjar visserligen smyga sig pa igen nu, men med nagra promenader i veckan sa ska jag nog lyckas halla mig i schack igen.

Det blev ett fint slut pa min helvetes-vecka trots allt :)
Jag och John har bara myst och ratt om varandra fran lordagskvall tills imorse. Massager, ligga och kramas i sangen och lyssna pa musik, slosurfa, spela gitarr, laga middag och dricka lite vin. Vi gjorde aven en liten utflykt till ett ode hus och tog lite bilder. Ska se om det blev nagra bra bilder nar jag framkallar filmen idag :) John var feg och vagade inte ga upp pa overvaningen, och jag erkanner att efter att han pratat om mordoffer, sjalvmordsoffer, hemlosa knarkare och diverse andra hemskheter sa vagade inte jag heller. Jag tog mig halvvags upp for trappan iaf innan vi horde ett hogt "BANG" fran nagonstans i huset, och vi sprang ut som radda harar till bilen och korde darifran, haha!

Nu sitter jag och drommer mig bort till en battre varld dar jag hade rad att kopa massa sexiga underklader. Tyvarr tillater min planbok bara ett nytt set tror jag. Fragan ar bara vilket..

Och det var val sadar. Mycket att halla i huvudet, ont i benen eftera att ha statt och gatt i 9 timmar och deppig som aldrig forr. Men det blir val battre antar jag.. Just nu hatar jag att ha ett jobb. Ratt ironiskt med tanke pa att jag kampat sa for att fa ett..

Jag vill bara hem till mamma och bara sitta pa verandan dagarna i anda och dricka saft och spela kort och latsas att omvarlden inte existerar.

Jag fick jobbet!!!
AHAHAHAHA! Semestern ar inplanerad och klar ocksa! Fy fan vad harligt!!! Fick aven en veckas forlangning pa uppsatsen, sa high five pa det! :D

Jag kom nyss hem fran min intervju. Det kandes skitbra, allt flot pa finfint och jag kande mig ratt saker pa att jag minsann skulle lyckas med att hava in jobbet - tills dess att jag tittar ner i knat, men inte ser knana, utan mina brost istallet.
Mitt linne hade hasat sig nerat, och jag visade sa mycket klyfta att John (som intervjuade mig) sakerligen trodde att jag hamnat fel, han sokte ju en servitris, inte en hora!

Han skulle ringa imorrn iaf och beratta om jag fatt jobbet eller inte. Jag hoppas pa att hans blick var stadigt fast vid mina ogon sa att han inte tar mig for nagon losslappt slampa som tror att hon ska fa jobb bara hon visar lite hud.

Men nu ska jag ga och sorja mitt skolarbete lite mer. Jag orkar inte ens forsoka borja om pa allt.

Vad bra att min harddisk med allt mitt skolarbete pa har krashat! Vad bra att jag har 5 deadlines nasta vecka! Gud sa bra! Fick min intervju iaf. Halv 5 ska jag promenera in till stan i regnet och forsoka charma mig till ett jobb och forsoka att inte tanka pa att jag kommer bli underkand i alla mina kurser denna terminen.

Kom nyss in fran en promenad. Rensade huvudet lite. Jag gick ensam, saklart. Jag ar ofta ensam kom jag fram till. Jag gar pa stan ensam, jag promenerar ensam, jag ater ensam och jag spenderar mina lediga stunder ensam.
Jag kom fram till att det har med vanner har aldrig varit min starka sida. Jag ar valdigt bra pa att knyta tillfalliga kontakter, och jag offrar gladeligen vad an som kravs for att behaga dem sa att de ska stanna. Men de blir aldrig langvariga. Mest beror det nog pa mig. Jag ar en svar manniska. Ratt tom, intetsagande och tyst. Iallafall pa utsidan. Jag har inga starka asikter, jag ser inte speciellt speciell ut och jag pratar ogarna eftersom jag vet att folk ser det jag sager som tomt och meningslost. Jag ar ocksa forjavligt dalig pa att smaprata. Det gar inte. Inte alls.
Jag lever for att vara dar som en tyst skugga. En skugga som tappat bort sitt egna jag pa vagen, och nu lever for andras rakning istallet.
Ibland hittar jag migsjalv dock. Oftast nar jag ar full pa en fest med massa manniskor, vilka jag kanner mer eller mindre ytligt. Da vet jag vem jag ar. Da kommer gamla Amanda fram igen. Amanda som har asikter, som engagerar sig och som faktiskt ar ganska sot i sin klanning, make-up och leende. For pa en fest sa pratar alla med alla, och nanstans dar i dimman tands ett litet hopp i min kropp om att manniskan jag just pratade med ska komma ihag mig dagen efter, och kanske till och med fortsatta prata med mig, aven da ruset lagt sig. Ibland hander det, och en ny tillfallig kontakt skapas. Jag kanner mig dock sallan att vi har nagot utbyte av varandra. Alla ar sa ytliga och jag kanner mig fel. Jag ar inte ytlig. Jag ar inte ute efter ytliga kontakter att bli full tillsammans med. Jag vill ha nagon att prata med. Nagon att ocksa kunna vara tyst med. Nagon att kunna dela saker med. De vannerna jag kanner att jag kan gora det med kan jag rakna pa en hand. Visst, hellre fa bra an manga halv-bra, men det suger rent ut sagt att inte ha en enda manniska har i England att kunna ventilera sina tankar med. Och aven om jag skulle flytta tillbaka till Sverige sa ar de spridda over hela landet. Sa nar jag inser att vi aldrig kommer att ha nagot annat utbyte av varandra an att skvallra om andra manniskor, eller dricka vin och glo pa serier for att sedan dansa oss svettiga pa ett overfullt dansgolv, sa sluter jag mig. Jag blir tom, intetsagande och tyst. Och folk forsvinner.
Oftast sa fungerar saker och ting bra anda i min vardag. Jag tycker om att vara ensam. Och vill jag ha sallskap sa har jag John att umgas med pa helgerna och nagon/nagra dagar i veckan. Men dagar som dessa, da jag verkligen skulle behova nagon att prata med sa ar det ratt jobbigt. Jag kan inte prata med John, for dels sa vill jag prata om honom, och dels sa ar han pa pissigt humor och vill vara sjalv. Jag kan heller inte prata med mina ytliga kontakter, for sa fort amnet blir djupare an one-night-stands och vem-som-strulade-med-vem i lordags, sa dor samtalet. De vill inte behova tanka, ge rad eller engagera sig kanslomassigt i en annan manniska, och jag vill inte dela med mig av mina tankar och problem, nar jag vet att allt jag sager kommer spridas som vinden mellan dessa ytliga kontakter. Samtidigt sa onskar jag inget hellre an att nagon ska bry sig tillrackligt for att fraga hur det ar, och faktiskt lyssna nar jag berattar. Men sannorlikheten att det ska handa ar inte speciellt stor, sa dagar som dessa ar Carlisles hemlosa mitt lufthal. Det finns visserligen bara tva stycken vad jag vet, men vi kommer bra overrens. De sluddrar om fruar som kastat ut dem, samhallets nedgang och hur dyrt det ar med cigaretter, och jag lyssnar och fastan jag aldrig far ur mig allt jag behover fa ur mig, sa kanns det iaf lite battre efterat. Jag stoter ofta pa dem med graten i halsen, men efter en cigg och nagra vanliga ordvaxlingar sa kanns det lite battre sedan. Ensamma manniskor vid uteserveringar och pa parkbankar gar ocksa bra. Aven om vi inte har nagot gemensammt alls, sa delar vi iaf ensamheten.
Och det ar alltid skont att veta att man inte ar ensam om att vara just ensam.

Hittade just den har videon ocksa. If only...

Jag har en rejal slang av var-depression eller nagot. Orkar inte sitta vid datorn, an mindre blogga. Mestadelen av min tid spenderas med att ligga pa golvet, stirra upp i taket och med jamna mellanrum bryta ihop. Ber om ursakt for det. Aterkommer nar jag kanner mig battre.

Nu ska jag ta med illrarna och en bok och ga till parken och sola dock. Det ar varmt som sjutton och jag svettas bara av att tanka pa att ga ut igen, men man ska val ta vara pa den lilla sol vi far emellan regnskurarna har..

[Pappa pekar ut nagra chavs pa gatan och papekar att Anton ser ut som dem]
Anton - Jag ser inte ut som chavs! Jag har till och med Cheap Monday-jeans!
Jag - Typ fyra storlekar forstora da eller?
Anton - Det ar faktiskt lattjolajban-modell!!

[Mamma berattar om Antons toabesok pa B&B't tidigare pa morgonen]
Sa satt han dar och bajsade och sa plotsligt hor jag krakljud. Sa jag fragar vad han haller pa med och far till svar "det luktar sa javla illa".

Anton - Jag har sett massa folk som ater ur sana dar sma chips-pasar. Ar det populart eller?

[Pa tagstationen nar min familj precis klivit av taget]
Anton - Glasgow ar sa mycket finare an Carlisle!
Mamma - Du sag ju bara tagstationen i Glasgow.
Pappa - Och sag du inte hur det sag ut nar vi akte in i Glasgow? Gratt, fult och deprimerande.
Anton - Men Skottland ar fortfarande finare!
Jag - Du har fortfarande bara sett tagstationen har med.
Anton - Men i Glasgow hade de Burger King pa stationen..

Sa jag att min familj ar pa besok denna veckan?

Anton med drinken som vi tvingade i honom trots protester om att det var sa tontigt att dricka med mamma och pappa.

Mamma

Pappa och Anton pa Globe

Halva Johns familj var just pa besok. Mitt i allt sa tar hans systerdotter, Nicole, ett stadigt tag i mitt ena brost och utbrister glatt;

"You've got boobs!"

Gosade med Nisse ett tag och blev helt gra om handerna, sa det kandes som att det var dags for ett bad, aven om Nisse och Lotta inte holl med mig.

  Hej matte, lust att ta upp mig nu?
  Nisse visar upp forstklassigt hundsim
  Nisse har stilen
  Lotta var inte lika tillfreds med badet
  Tva blota skitar
Lotta forsoker klattra ur badkaret
Duscha var tydligen mysigare an att bada

Nisses glada dagar som ung och kat iller lider mot sitt slut. Idag var vi till vetrinaren och satte in ett hormonimplantat (typ p-stav, fast for iller) som ska ta honom ur brunst. For att markera att han minsann fortfarande var man i nagon vecka till innan implantatet borjar verka sa alade han sig fram hela vagen hem, men snoppen slapandes i marken sa att han kunde lamna fina snigelspar av kiss efter sig. Hade det funnits nagon kat, glad och villig illerhona i narheten sa hade hon inte haft nagra problem att hitta honom, det kan jag lova er!

Har inte haft tid att sitta vid datorn pa evigheter, men det ar det nog ingen som sorjer.

I fredags var det som sagt middag med Johns foraldrar. Det var trevligt och jag blev full.
I lordags hade vi bakfylle-mys och spelade gitarr.
I sondags lagade John hjort-stek at mig. Sen producerade vi skugg-porr. Skuggor som har sex alltsa (inte vi, bara skuggorna). Det var kul efter nagra flaskor vin.
Igar hade jag min forsta praktikdag pa tidningen, och efter mitt forsta uppdrag sa tomde Jenny mitt minneskort och la over alla mina bilder pa tidningens natverk. Det blev en del nervosa skratt och kaffe i fel strupe nar mina privata bilder fran foregaende kvall dok upp.

 

Idag lekte jag och John med min webcam nar vi hade trakigt. Mycket vackra resultat om jag far saga det sjalv. For ovrigt har jag inget att rapportera. Har varit en valdigt handelselos dag.

 

Min forratt kostade £15.99. Min forratt. Jag vill inte ens tanka pa vad slutsumman for hela sallskapet gick pa igar. Men trevligt var det!

Ar axelbandslost for sexigt om man gar pa restaurang med svarforaldrarna?

Kan man ha samma linne som man redan haft i tre dagar och dessutom cyklat flertalet mil i, eller blir det for ackligt? Det luktar ju faktiskt frasht fortfarande.

Slitna jeans gar fetbort va?

Idag har jag presterat att cykla till Brampton och tillbaka (ca 3,5 mil) TROTS att det ar riksvag hela vagen och jag fortfarande ar bakfull som ett as. Nu ska jag ga och stoppa en paj i ugnen och sen bar det av ut pa cykeln igen. Funderar pa att cykla upp till skottska gransen faktiskt. Har inte utforskat norr om Carlisle an.

Jag ar for trott for att skriva nagot intresasnt. Vi kan val noja oss med att saga att det har varit en handelserik dag, och imorrn sa ska jag ringa och hora om jag kan fa jobb pa tidningen. Journalisten som intervjuade mig tyckte namligen att jag skulle passa bra dar. Det tycker jag med!

Jag kande mig somrig :)

Kanske varldens sotaste bild pa Lotta :)

Blondinbella bloggar med jamna mellanrum om hur pinsamt hon tycker att det ar att kopa skithuspapper. Och jag forstar verkligen inte.

Idag var jag for ovrigt och kopte just skithuspapper, och eftersom forpackningen inte gick ner i pasen, sa tog jag sonika pappret under armen. Kassorskan tittade valdigt misstanksamt pa mig och fragade om jag inte skulle ha en till pase. En till pase for ett paket skithuspapper. Jag tackade nej, och forklarade att jag inte skams for att ga pa toaletten, och att jag faktiskt ar ratt stolt over att hjalpa miljon dels genom att kopa 100% atervunnet papper, och dels genom att inte ta en extra pase. Trots min fina forklaring fortsatte hon att se misstanksam ut nar jag traskade ut. Kanske borde jag ha bett om en tre-fyra soppasar att stoppa mitt papper i sa att ingen kunde gissa sig till vad jag hade kopt? For uppenbarligen ar toapapper i samma "pinsamhets-kategori" som hemorrojdsalva, maskmedel, gigantiska bloj-bindor och i viss man extravaganta sexleksaker.

Nu ar tagluffen pa riktigt. Den forsta utrustningen har just inhandlats!
Talt, sovsackar, liggunderlag, sana dar sma magvaskor att ha under kladerna for att forvara pass, biljetter osv i, extra minneskort till kameran och resekuddar. I helgen ar det tankt att jag ska ner pa stan och kopa vaska. En rejalt stor backpackervaska! Och sa ska jag soka jobb. Maste ha pengar!

Kvar pa packlistan star:
- resehandduk (en san dar i microfiber som knappt vager nagot och torkar pa en pisskvart)
- forsta hjalpen-kit
- guidebok
- BILJETT
- klader
- skor (fotrata sandaler och bekvama promenadskor)
- tandkram, myggstift och annat nodvandigt
- trangia-kok
- kastruller osv att laga maten i
- bestick
- bikini!! (maste ha en ny igen...)

Vi satt och raknade igar och kom fram till att resan kommer att ga pa £1430 i princip (allt inraknat). Med mina £850 sa kanns det som att jag ligger lite back.. John kommer inte ha nagra problem att fa ihop pengar eftersom han jobbar och kan lagga undan ca £150-200/vecka. Det ar lite varre for mig.. Visserligen ska vi forsoka spara pengar genom att talta sa mycket som mojligt och laga varan egen mat i storsta mojliga man, men man vet ju aldrig hur det blir med det. Det kan bli svart att hitta stallen att campa pa i Paris, Rom, Berlin och Hannover liksom. Franska kusten ar det nog ingen fara med, da ar det bara att hitta nagon strand eller falt nagonstans och vara glad, och jag tror inte att det ar nagot problem i Holland heller, men storstaderna kan nog bli klurigt som sagt..

Om man bortser fran det faktumet att jag ar fattig som en kyrkratta sa ar jag pepp som tusan dock! Vi satt hela kvallen igar och tittade pa alla stallen vi skulle besoka, all utrustning vi behovde och planerade hur vi skulle ta oss fram igenom Europa :)

Jag peppar tagluff i sommar!
Berlin, Paris, Amsterdam, Rom och hela koret vettja! Arslet ska vara omt av allt tagsittande, fotterna ska bloda av allt promenerande och sjalvklart ska avtryckarfingret ha traningsvark av allt fotograferande.

Det blir nog javligt bra det har!

(Donationer i form av talt, sovsack, pengar och annat nodvandigt mottages tacksamt)

Ikvall ar det tankt att vi ska ga hem till Johns syster och ta nagra ol, och jag ar skitnervos. Har suttit och lyssnat pa Larry Kings "How to talk to anyone, anywhere, anytime" hela morgonen i ett desperat forsok att forhindra att jag sitter tyst som en mus i ett horn hela kvallen, eller braker ur mig nagot opassande. Jag hatar att prata med nya manniskor. Huvudet ekar tomt, och munnen fylls av bomull. Annu varre blir det nar man ska traffa Familjen. Jag gor alltid ett svindaligt intryck pa foraldrar och syskon. Kommer t.ex. ihag forsta gangen jag traffade Johns pappa.
Jag var ute och promenerade med illrarna da jag stotte ihop med honom, och han borjade prata om illrarna. Mitt i konversationen braker jag ur mig "ar det du som ar Johns pappa?" och han ser  for ett ogonblick lite radd ut (jag forstar honom, jag skulle ocksa bli radd om nagon okand fragade mig samma sak). Han sa ja tillslut iaf, och da strackte jag fram handen och presenterade mig som Amanda. Han skakade den lite forsiktigt och tankte sakert "vem fan ar Amanda?" (jag och John var inte officiella an sa jag visste inte om han hade berattat om mig). Sen blev det en pinsam tystnad. En otroligt pinsam tystnad. Och sa gick han.

Andra gangen jag traffade hans pappa, och aven hans styvmor var inte lika hemsk, men fortfarande pinsam. Jag och John var pa stan da han fick ett sms av sin pappa om att vi kunde komma och fika med dem om vi ville. Visst tankte vi och gick till cafeet. Val dar sa var den pinsamma tystnaden dar igen. De fragade lite om nar jag flyttade till England, vad jag pluggade osv. Sen kom dods-stoten; "Kunde du nagon engelska innan du flyttade hit?" och jag svarade ja och forsokte mig pa att dra ett skamt om att min engelska alltid varit helt ok, men att jag inte lart mig chav-slangen riktigt an. Efter mitt "skamt" la sig den pinsamma tystnaden tung igen. Ingen hade fattat vad jag sa.

Jag alskar tulpaner! :)

Hur gulligt ar det inte nar Nisse snuttar pa sina tassar i somnen?

Hur kommer det sig att om jag vager mig innan lunch sa vager jag 55kg, men efter att ha atit en sallad sa vager jag 62kg? Nog for att jag ar matglad, men jag har svart att se att jag lyckats satta i mig hela 7kg sallad.

Ar det inte javligt skumt att sa snart man bestallt tid hos doktorn sa mar helt plotsligt sjukt mycket battre?
Har varit konstant kissnodig i snart en manad nu och aven matt illa till och fran, men har skjutit pa att ga till doktorn hela tiden.
Idag fick jag antligen tummen ur arslet och gick dit. Val dar skulle jag ta ett urinprov for att se om det ar urinvagsinfektion jag har, eller om jag ar gravid (jaghoppasverkligeninte). Sjalvklart  ar kissnodigheten och illamaendet som bortblast, och jag lyckas inte pressa ut en enda javla droppe. Min blasa som haft storleken av en femtiooring i en manad och knappt kunnat halla inne mer an fyra droppar kiss, hade helt plotsligt forvandlats till nan jatteballong som rymde flera liter, och vagrade dela med sig! Fick hemlaxa att kissa i tva ror och sen komma tillbaka.

Behover jag ens namna att sa fort jag steg innanfor dorren hemma (jag bor knappt 100 meter fran lakarmottagningen) sa blev jag saklart helt sjukt kissnodig och fick springa in pa toan for att inte kissa pa mig. Med roret i hogsta hugg saklart. Som jag missade totalt saklart.
Jag fattar verkligen inte hur de kan tro att en kvinna som ar nodig ska kunna pricka ett ror som ar 6mm i diameter. Fysiskt javla omojligt sager jag.

Nu ska jag sitta har och vanta pa att bli kissnodig igen, forsoka fylla upp tva ror, lamna av dem hos doktorn och sedan trippa ivag till apoteket och hamta ut min pencillin som lakaren sa snallt skrev ut at mig da jag redan gatt med symptomen i en manad.

En liten tjuvtitt pa vad jag ska stalla ut i Bank Gallery i maj. Men sag inget till nagon, for egentligen ska jag ju inte visa dem forrens de hanger fint pa gallerivaggen (eller de ska ju inte hanga pa vaggen heller. Ska skriva ut dem pa vinyl tror jag och satta upp dem pa en glasvagg med spotlights bakom, sa att de far en fin lyster. Kan nog bli ratt frant tror jag).

Hur som haver sa ar det 8 bilder mer som ska stallas ut, och alla som har lust att satta sig pa ett plan till Carlisle ar mer an valkomna att komma och titta! Utstallningen ar som sagt i Bank Gallery, den 4e till 11e maj :) 

- Jag ar sugen pa att ga och sova. Men forst maste jag ga pa fest. Jobbigt.
- Jag har bestallt nya skor. Som kom idag. Och gor ont. Daligt.
- Jag klev pa en fagelunge. Det gor mig valdigt ledsen. Och sa behover jag tvatta mina skor. Hemskt.
- Jag saknar Sverige. Och folk man faktiskt kan prata med om nagot annat an kameror och skolarbeten. Trist.

Dagens positiva lista:
+ Upptackte att inte bara har jag minskat en storlek i jeans, jag har aven minskat 4 hal i baltet! Sedan December! Pepp!
+ Jag ar valdigt sot och somrig idag. Aven om ingen kommer marka det. Trevligt.

Sen kommer jag inte pa nat mer.

Hjarnan ar helt slut. Poff. Tom och trott och varker gor den ocksa.

Det kanns ratt lockade att mysa ner sig med illrarna och glo pa film, sa snart de slutat springa runt som virvelvindar.

Jag tankte beratta lite mer om min dag i det tidigare inlagget, men fagelungen fick mig att glomma vad jag skulle saga, sa jag sager det nu istallet.
- Jag sag arets forsta humla idag. Den var stor.
- Solen forsvann och istallet dras vi nu med regn. Massor av regn.
- Jag kopte ett las och lampor till cykeln.

Jisses vilken spannande dag jag haft!

Jag trampade pa en fagelunge idag...

Overallt ar de. Hos kompisar, i magen pa andra kompisar och hos fan och hans moster.

Jag borjar kanna mig bebis-sjuk, fast anda inte. Har ingen som helst lust med ett knyte som ska ha mat, bajsa, badas, vaggas och kraver massa ansvar.  Har ingen som helst lust att borja tanka pa framtiden, planera ekonomin, se till att forhallandet ar tip-top, pensionsspara eller borja tanka pa dagis, vart fan man ska bo egentligen och oroa sig for kommande tonar.

Men anda. Nagot i huvudet sager att det skulle vara fin-fint med en liten mini-Amanda, som saklart kommer vara en exemplarisk bebis som inte skulle komma pa tanken att stora mamma och pappas sexliv eller vara vaken med kolik pa natterna, och vaxa upp till en mycket ansvarsfull och mogen tjej som aldrig gar igenom nagra perioder dar hon hatar sina foraldrar, och sa smaning om blir en mycket vacker och klok kvinna som skanker lite gladje till sin gamla mor genom att producera minst lika underbara barnbarn tillsammans med sin perfekta make som hon varit tillsammans med sedan hon var 16 och dessutom forlorade oskulden till.

Men nu ska jag sluta tanka pa dessa varelser som verkar ploppa upp precis overallt, och njuta av att vara ung, dum och oansvarig ett tag till, genom bestalla lite onodiga saker jag suktar efter, ta en ol samt kolla pa Shameless och hata landet jag befinner mig i lite mer an vanligt.

Jag orkar inte. Vill inte. Kan inte.

Det gnager i brostet. Rusar genom huvudet. Vaxer.

Allt lagger sig som ett tacke ovanpa mig. Och ju langre jag bara ligger i sangen och inte gor nagot at det sa blir det bara tyngre och tyngre, och det blir svarare och svarare att faktiskt ta fa tummen ur och gora nagot, for tillslut ar det sa mycket som skulle behova goras att jag inte vet i vilken ande jag ska borja, och vad vitsen med det ar langre.

Kanner mig sa sjukt lag och omotiverad att jag inte vet vart jag ska ta vagen langre. Hos John blir jag en borda, jag kanner att jag bara ar ivagen och hindrar honom fran att gora nagot kul. Hemma sitter jag bara och stirrar pa denna forbannade skarmen, for trott for att ens orka kommunuciera med folk ens via internet. Utomhus sa kommer jag bara till Spar, dar jag koper glass, som jag sedan gar raka vagen hem och ater, framfor denna forbannade skarmen. Och sa fastnar jag har igen. I skolan hamnar jag bara i cafeterian, dar jag sitter ensam vid ett bord och forsoker att se ut som om jag har sallskap (bara det att de spenderar ovanligt lang tid pa toan). Jag ar sa trott pa det har landet. Vadret ar skit (med undantag for de senaste dagarnas sol), manniskorna ar ytliga och falska, maten ar ensidig, husen ar kalla och fuktiga och vattnet smakar klor.
Iofs ar sa jag sa sjukt trott pa allt just nu. Vill inte vara har, vill inte vara nagon annanstans, vill inte vara nu och vill inte vara sen.

Jag tror jag ska ta den dar promenaden till Spar trots allt. Kanske lite socker piggar upp mig?

Det ar val tur att iallafall att jag har en pojkvan som vet hur man ber om ursakt. Och det ar val tur att han hann gora det innan jag han knappa hem ytterligare prylar sa som jeans, stativ, kamera, blixt och allt annat jag garna skulle vilja ha i min ago.

Han verkar vara pa vag ner i en rejal svacka igen, sa jag ar inte arg pa honom, men visst ar det forjavla jobbigt att fa massa skit bara for att jag rakar vara den som ar narmast. Det tar sa mycket, och inte blir det battre nar jag ar minst lika deppig och stressad heller. Men det ar som sagt tur att han vet hur man ber om ursakt.

Nar varken trost-atning, glo pa daliga serier eller en rask promenad hjalper sa ar online-butiker en fin uppfinning.

- Oh I almost forgot! I've done something for you!
- Really? What?
[drar ner byxorna]
- I had a trim!
- Uhm.. Thanks. Why did you tell me that?
- Well I haven't really had any time to look after myself lately, but it was getting a bit too long, so I thought I'd trim it so that you don't floss your teeth everytime you're down there.

Romantiken flodar i varat forhallande. Nu ska jag skopa illerskit och stada lite innan min Prince Charming kommer over med ol.

Sicken stressig dag jag haft idag!

Borjade med att vi hade ett mote med ledningen for galleriet dar vi ska ha varan utstallning i maj, och jag fick saklart ta alla anteckningar och ansvara for kontakten med galleriet i framtida fragor. Blev aven alagd att halla klassen uppdaterad och organiserad.. Den som forsokt att fa 31 konstnarer som alla brinner just for sin sak, att lyssna och organisera sig, forstar kanske att det inte ar ett helt latt uppdrag.
Sen hade vi ett mote med bara oss studenter, dar vi forsokte organisera oss. Med varierande resultat.. Vi kom overrens om att vissa saker borde ju faktiskt goras, men ingen gor dem. Vi kom ocksa overrens om att alla hatar alla ideer som inte ar deras egna. Sa efter 20 minuters tjaffsande om hur stor yta vi skulle fa var, vart nya vaggar skulle byggas, hur vi skulle montera vara arbeten osv sa gav vi upp. Lika bra att sova pa saken och ta resten av tjaffset en annan dag.
Sen hade jag ett mote med Sam om fotona jag gor for honom.
Efter det var det meningen att jag skulle ha ett mote med James ocksa angaende varan foto-session pa sondag for hans magasin, men han ringde aldrig, sa jag sprang ner pa stan och fick min test-rulle framkallad istallet, och passade pa att sola lite och kolla pa nya jeans medans jag vantade. Har varit sjukt fint vader idag igen och det gor mig sa glad! :)
Fotona var bra, sa jag bokade in Natassia och Elle for en foto-session, sa nu ar forsta bilden till mitt projekt klar!! (Hoppas jag iaf! Hoppas verkligen att jag inte gjort nagot galet med filmen, matt ljuset fel eller nagot..)
Sen kom jag pa att jag kanske borde ata. Sedan i sondags har jag bara fatt i mig en halv grillad kyckling, en tonfiskbaugette och en omelett. Sa jag kopte en kycklingbaugette (for att gora upp for den missade frukosten) sushi (for att gora upp for den missade lunchen), potatissallad och lax (middag) chips och en brownie (efterratt och snacks). At upp allt, men kanner mig fortfarande sjukt hungrig. Javligt mysko det dar. Har inte varit hungrig pa hela veckan, bara kannt total avsmak nar jag tankt pa mat, men nar jag proppat i mig dagens alla mal pa en halvtimme sa finns det ingen botten pa min mage. Skulle gladeligen ga och satta i mig en stor stek med roast potatoes och champinjonsas, men jag maste ju tanka lite pa planboken ocksa.

Tankte ocksa skriva en hyllning till mina favvo-tights! Efter 6(!!!) ars trogen tjanst sa har de nu fatt sin forsta maska, som snabbt spred sig over hela benet tills det knappt fanns nagot tyg kvar pa vaden. Det ar med sorg i hjartat jag slanger dem eftersom de var mina favvo-tights som overlevt allt fran illrar som klattrar upp for benen till majbrasor och vildmarkspromenader.

Imorrn ska jag ha det dar motet med James iaf, och sen ska jag ner till galleriet. Funderar pa om jag ska skriva ut mina foton pa vinyl, och klistra upp dem pa fonstren, sa att ljuset lyser igenom dem. Kan nog bli javligt frant! Efter det ska jag SLAPPA! Fortranga hjartklappning, panikkanslor och alla masten! Alkoholen ska floda om sa kravs for att jag ska koppla bort allt jag behover gora!

Oj, sicket langt inlagg om absolut inget alls det blev! Ratt skont att skriva av sig lite iofs. Sortera tankarna lite sa att man slipper tanka pa dem sen :)

  

Sitter just nu och gor lite efterforskningar pa mass-sjalvmord i Wales. Det ar mojligt att det finns nagot trevligare att lasa pa om, men just nu passar det min sinnesstamning alldeles utmarkt. Mar fortfarande illa, har fortfarande ont i magen och huvudet och hela kroppen skriker efter vila och somn, men sa fort jag lagger mig ner for att ge den det sa far jag hjartklappning och panik. Bara att fortsatta jobba. Har till och med kopt ett paket cigg i ett desperat forsok att slappna av - jag som aldrig roker annat an pa festivaler och en och annan fest i vanliga fall!

Men for att inte deppa ihop alldeles sa tankte jag gora en lista pa positiva saker ocksa:
- Solen sken och det var varmt nog att ga ute i linne
- Jag vet vad ska jag gora med mitt projekt nu
- Fick en massa motion av att springa runt som en stressad hona utan huvud hela dagen
- Mina Diana+-foton blev framkallade idag, och jag ar nojd
- Jag somnade pa lektionen och fick iaf 10 minuters somn
- Hittade en sagobok innehallandes Nils Karlsson Pyssling. Tyvarr var den drankt i piss, och ratt moglig, sa den fick ligga kvar pa backen
- Provade nya jeans eftersom jag slitit ut mina gamla igen (seriost, hur fan far man jeans att halla i mer an 6 manader? Det gaaaar inte!!!) och insag att jag minskat en storlek! :D

           

Eller fore tuppen tillochmed. Fast jag lyckades ju aldrig somna, sa jag kanske gick upp efter tuppen anda, eftersom jag faktiskt inte vaknade forrens halv 8 igar? Aja, poangen ar iaf att jag inte fatt nagon somn. John och jag gick och la oss strax efter elva, och jag var trott och trodde att jag skulle fa sova gott efter en jattemysig kvall. Pyttsan heller. Halv 3 hade min milda stress over allt jag har att gora i skolan forvandlats till ren angest och jag lag med hjartklappning och kroppen pa helspann fram till 6. Da gick jag upp for att ta tag i skolarbetet eftersom for varje gang kyrkklockan slog (varje kvart; enkelslag varje timme, ett dubbelslag kvart over, tva dubbelslag halv och tre dubbelslag kvart i) sa fick jag bara mer och mer angest och panik over att jag slosade bort min tid pa att forsoka sova istallet for att jobba. Sa nu sitter jag har och har tagit en paus, och min kropp varker och gor sa ont efter att ha legat pa helspann hela natten. Ont i magen, huvudvark och illamaende pa det ocksa. Ska nog leta fram nagra varktabletter och stoppa i mig tillsammans med baugetten jag kopte fran bageriet kl 7 i morse for att ha till frukost.

Sen bar det av till skolan for att bli stoppad med mer information som ska dokumenteras, reflekteras over och fan och hans moster.

Det ar en ganska trevlig dag idag. Solen skiner, folk gar runt i t-shirt och shorts/kjol, traden blommar och jag planerar inbrott.

Har cyklat runt stan idag och tittat pa gamla igenbommade byggnader att bryta sig in i for mitt projekt. Det finns nog inget harligare an att ha vinden i haret, solsken i ogonen och glo pa gamla fallfardiga byggnader. Det ger mig verkligen sinnesfrid. All stress forsvinner och jag uppskattar att kunna trampa runt pa varan kara planet ett tag till.

Men nu ska jag fortsatta jobba. Har sa sjukt mycket att gora att jag nastan far dods-angest om kvallarna nar jag ska sova (darav det inte allt for positiva inlagget som skrevs i natt).

Jag hatar att hora mina hjartslag nar jag ska sova.
Jag hatar ocksa att kanna mig skyldig nar jag har gjort nagot som ar ratt.
Jag hatar att kanna mig otillracklig nar jag gor allt i min makt for att vara just tillracklig.
Jag hatar att inse saker jag inte vill inse.
Jag hatar England, jag hatar Sverige, jag hatar Varlden. Jag vill bo i en bubbla. En varm och mysig bubbla. Alldeles for mig sjalv.
Jag hatar aven att jag ar den jag ar, och att alla andra ar dem de ar.
Jag hatar speciellt att nar man tror att man har hittat ratt, sa har man bara hittat rakt in i arslet pa nagot som ar sa javla fel.

"The three biggest lies of all time; big is beautiful, the cheque's in the mail and of course 'I wont come in your mouth'." - Yvonne

"Human misery - you can't get enough of it! Willing a bloke to chuck himself to his death so that you can have a bit of ****ing entertainment! Serves you right if he lands on your heads, you brainless cunts." - Frank Gallagher

"I had to wait 4 hours at A & E 'cause of someone queue hopping! Who cares if he was shot? He shot HIMSELF. Some people are so selfish." - Frank Gallagher

For ovrigt sa mar jag illa :(

Jag blev just erbjuden ett jobb. Pa Island. Som faraherde.

Jag tackade nej.

Det blev en vild kvall!

 Framtida arbetsgivare? Man kan ju hoppas iaf! Jag vann ju faktiskt fyra i rad, och vadet var; om jag vann sa skulle jag fa ett jobb, och om Cru (han med svart har och halsband) vann sa skulle han fa en date. Och jag vann. Sa jag borde ju faktiskt fa ett jobb :P

Kommer sakert vara forbannat "overkladd", menmen. Det far vara sa! Hittar inget annat jag vill ha pa mig liksom..

Tomde kameran nyss och insag att jag minsann hade massa smickrande bilder pa min lille Nisse-gris ;)

Min fina fina lilla prins!

Min plan om att frossa i massa god mat ikvall gick i stopet. Var till optikern och blev ranad pa mina sista pengar, sa nu har jag 40 spann kvar tills dess att nasta CSN-lan kommer in. Daligt. Det blir en burk krossade tomater eller en burk vita bonor i tomatsas per dag. Gud sa gott.... Tur att jag har vitkal i kylen och en flaskfile i frysen, det kan man sakert gora nagot gott av. Typ flaskfile fylld med stekt kal, flaskfile pa en kalbadd, eller varfor inte kalgratinerad flaskfile? Variationerna ar ju oandliga som ni ser!

Idag ar forovrigt en underbar dag har i England. Solen skiner, vid 2-tiden var det sa varmt att man kunde sitta ute i t-shirt, himlen ar mestadels bla, faglarna kvittrar, traden och buskarna knoppar och i rabbatterna blommar blommorna. Och kameran ligger hemma hos John, sa ni far halla till godo med mobilbilder :)

 

Jag har skaffat Flickr i vantan pa min egna hemsida :) Ska lagga upp prislista osv sa snart jag listat ut vart haha. Skulle behova gora lite fotojobb for att finansiera min utstallning i maj.

Jag skulle ha stannat i sangen med min glass och mitt vin, for sa snart jag lamnade den sa borjade saker och ting ga snett.

Cyklade till min kara vattengympa och var pa riktigt pissigt humor, sa sag fram emot att fa avreagera mig lite. Men nar jag kommer dit sa ar Debbie sjuk! Istallet far vi varldens samsta instruktor. Jag skulle kunna beskriva i detalj allt som fick mig att hata henne och vilja ga och krava mina pengar tillbaka, men jag ar tveksam till att ni skulle vara intresserade av det. Vi kan summera det hela med att efter en halvtimme var jag sa javla arg for att vi bara stod och trippade pa ta med armarna i luften i snigelfart, istallet for att jobba hart, att jag bestamde mig for att ga hem.
Val uppe ur poolen, med blodet kokandes for att jag slosat 50kr pa nagot sa vardelost och dessutom anvant mitt sista par linser (kan inte gympa i glasogon), sa finns det inget varmvatten i duscharna heller. Sa det blev till att cykla hem tackt i klor och nu ar jag full i kliande eksem igen.
Val hemma sa parkerar jag cykeln och upptacker att jag ar utelast.
Traskar till John och far lite vodka som plaster pa saren. Och sa plingar telefonen. Dags att ta piller!

Som ligger hemma sa klart.... Och jag ar fortfarande utelast......

Nu ar jag iaf inslappt och ligger nerbaddad i min sang. Planerar inte pa att lamna den den narmsta tiden. Mojligtvis om jag behover kopa mer glass..

Idag kande jag mig som den stereotypiska pms-karringen nar jag stapplade in pa Morrisons i formiddags, med gardagens smink, haret pa anda, smutsiga tights och koper Ben&Jerrys, 4 flaskor vin och en tjejtidning. Kan det bli mer uppenbart att jag ska ga hem och titta pa serier hela dagen och tycka synd om mig sjalv?

For nagra dagar sedan var jag till BodyShop och kopte en liten tub med dyr kram som pastod sig kunna hjalpa mot rod hud med finnar och arr. SKITBRA! tankte jag da jag fatt rod hud och nagra sma finnar pa sista tiden (det ar nog kloret i poolen i kombination med dalig somn som orsakat dem da jag aldrig lidit av finnar eller rod hud innan). Sa den har applicerats varje natt nu och jag hade vantat mig fin-fina resultat. Tills jag vaknade i morse och sag ut som ett javla minfalt i ansiktet. De 4-5 sma finnarna som satt i min panna tidigare i veckan har nu fatt sallskap av 15 till i hela javla ansiktet. Varst ar det pa hakan och kinderna. Dar ar det sana dar STORA och DJUPA finnar som man inte kan klamma och som gor sa forbannat javla ont! Den pa hakan ar dessutom sa gigantisk att det ser ut som om jag har en stjart i ansiktet istallet for haka.

Mitt fina finn-fria ansikte ar ett minne blott och jag vagar knappt ga utanfor dorren.

 
En trost ar iaf att John ocksa har problem med finnar just nu. Speciellt att klamma dem verkar vara en svar konst. Kolla bara in blamarket han har pa nastippen :P

Eftersom Devote inte latit mig uppdatera min blogg pa ett tag nu sa maste jag ju summera mina andra forehavanden lite snabbt ocksa:

Igar var jag och simmade. Motionssim. Det fanns 6 banor.
2 for varddagssimmare (las: langsamma javlar som simmar tre i bredd, pratar och stoppar upp trafiken for att de simmar sa langsamt att de nastan ror sig baklanges istallet for framlanges),
1 for de som simmade brostsim (las: de langsamma javlarna som endast ville halla sig till ett simsatt),
1 for de som simmade frisim och ryggsim (las: de langsamma javlarna som lart sig snurra runt armarna som vaderkvarnar istallet for att paddla fram i nagot sorts avancerat hundsim),
och sa 2 for "speed swimmers". Ja du laste ratt; "Speed swimmers". Jag vet inte om engelsmannen ar en bunt analfabeter, eller om det helt enkelt ar sa att de aldrig lart sig simma, men nagra javla "speed swimmers" sag inte jag skymten av iaf. Var 50e meter fick jag stanna och "vila" i 2-3 minuter tills manniskan framfor hade simmat sina 25 meter, vant och var pa vag tillbaka for att inte ligga i halarna pa denne, eller behova simma om och forsoka att undvika att krocka med motande trafik.

Men nu ska jag ivag pa min vattengympa igen. Jag alskar vattengympa.

Kande att jag ville presentera mina rumskompisar Nisse och Lotta lite narmare.
Forst lite lekbilder fran idag.

Och sa nagra fran promenaden i snon som kom idag.

Jag haller pa och stadar ur min garderob och insag just att jag har underklader nog att fylla en IKEA-kasse (efter att jag rensat ut alla trosor och strumpor som jag inte anvander). Johns totala mangd klader uppgar till ungefar 3/4 av en IKEA-kasse.

Jag undrar om det sager mest om mig eller honom.

Jag funderar pa vem eller vad man ska skylla pa da all fardig-mat i det har landet smakar kondom-gummi.
Ar det kemikalierna? Star de och packar maten med kondomer pa handerna? Kanske har gummi ersatt fortjockningsmedel? Eller har maten pa min tallrik blivit valdtagen pa fabriken (med kondom forstass for att undvika obehagliga saker som kyckling i currysas innanfor forhuden)?

Sitter och laser 'Acklet' av Jean-Paul Sartre sahar pa kvallskvisten och fastnade for ett stycke ur boken;

"Plotsligt ser jag for mig namnet pa de forfattare som Autodidakten senast studerat: Lambert, Langlois, Larbelettrier, Lastex, Lavergne. Det star klart for mig som en blixt; jag har fattat Autodidaktens metod: han inhamtar sina kunskaper i bokstavsordning. Jag betraktar honom med nagot av beundran. Vilken vilja kraves det inte for att langsamt och ihardigt forverkliga en sadan valdig plan. En dag, for sju ar sedan (han har berattat for mig att han har studerat i sju ar) tagade han med pomp och stat in i denna sal. Han lat blicken vandra over de otaliga bocker som kladde vaggarna och han maste ha sagt ungefar som Rastingac: "Nu ska vi ta oss en dust, du manskliga vetande." Sedan gick han och tog den forsta boken pa den forsta hyllan langst bort till hoger, han oppnade den vid forsta sidan, med en kansla av aktning och fruktan forenade med en oomkullrunkeligt beslut. Nu har han kommit till L. K efter J, L efter K. Han har tagit ett tvart skutt fran studiet av skalbaggarna till kvantteorin, fran ett arbete om Tamerlan till en katolsk pamflett mot darwinismen: inte ett ogonblick har han blivit bragt ur fattningen. Han har last allt; i sitt huvud har han proppat halften av vad man vet om partogenes, halften av argumenten mot vivisektion. Bakom honom och framfor honom finns ett universum. Och den dag narmar sig nar han kan saga till sig sjalv, i det han slar igen den sista boken pa sista hyllan langst bort till vanster: "Och nu da?" "

Detta har egentligen ingenting med bokens tankar om hur vara tankar ar formade och utifran vad, och hur Roquentin  distanserar sig till omgivningen och till sig sjalv till den grad att han tillslut acklas av sin egen existens, formaga att kanna - och framfor allt - hans frihet. Nej, anledningen till att jag kande att detta stycke behovde citeras i en blogg ar for att jag kanner igen mig i Autodidakten. Jag har ocksa plojt igenom bocker i bokstavsordning, last ordlistor fran parm till parm och samlat information. Och om jag kunde, sa skulle jag vilja saga foljande till Autodidakten; det tjanar ingenting till.

For inte fan ar jag smartare nu an jag var innan bara for att jag last mer. Jag kanske har storre ordforrad, och jag kanske ar mer allmanbildad, men inte fan ar jag smartare. (Och inte fan hade jag nagon som beundrade mitt harda arbete)

Nu ska jag fortsatta lasa och bygga mitt intellekt (hypokrit javisst!).

Dagen har hittills bestatt av sma, men relativt betydelsefulla element.

Forst sa designade vi knappar pa web-designen. Mina blev finast saklart.
Sen gick jag ner pa stan for att kopa nodvandigheter sa som en vit bas-t-shirt, illermat och middag. Kom hem med 3 t-shirtar (visserligen en vit bas-t-shirt sa helt fel blev det inte!), ett nytt lappstift, en nattkram, glansserum, blotting papers, en sminkvaska med gratis prover fran Bodyshop (fast den var gratis eftersom jag spenderade mer an £20 i affaren), illermat och glass. Jag tackar min lyckliga stjarna for att jag inte hittade nagon klanning, eller ett par skor jag ville ha, for da hade nog resten av lanet rykt. Jag ar sa daligt pa att halla i pengar.
Och ikvall ska jag ut och svanga mina lurviga. Kanske i en ny t-shirt. Vi far se.

Sa nu sitter jag och kakar middag (glass) och funderar pa vem fan Hannah Montana ar egentligen. Hon ar overallt, men vad ar hon kand for? Och fortjanar hon ens att vara kand om folk inte vet vad hon ar kand for?

Klockan ar snart 3 pa morgonen och jag ar pigg som en javla larka. Trots vattengympa-pass, massage och sex.

Daligt.

 ******

Oh, och Debbie (vattengympa-instruktoren) overtalade mig om att borja ga pa hennes gympa-pass pa tisdagar. Och hennes vattengympa-pass pa onsdagar. Utover mina tva vattengympa-pass pa mandagar och fredagar. Det ska bli spannande att se hur mycket traningsvark jag har efter en sadan vecka.

Sa snart kikar val forhoppningsvis musklerna fram fran under bulldegen.

Sitter och soker jobb och suckar djupt. Det finns verkligen inga jobb dar ute for mig. Jag lyckas inte ens fa jobb pa ett s.k. "telefoncafe". Da ar det fan illa.

********

Updt: Jag ar inte ens lamplig for medicinska forsok. Nu kanner jag mig fan helt javla vardelos!

Vem kunde ana att en promenad pa vag hem fran puben klockan 4 pa morgonen skulle sluta med barnforbjudna aktiviteter pa slottet? Jag maste saga att det var ett ytterst intressant forsta besok. Lite synd pa regnet bara, men det ar sant man far leva med.

(dumpar for ovrigt engelskan eftersom engelsmannen anda inte fattar nagot da sidan i ovrigt ar pa svenska. hoppas att ni fattar nagot av min svenska istallet da jag saknar ett svenskt tangentbord)

Did a shoot for Birds vs Planes today. I'm pretty happy with the results, it's always fun to work with bands! Have done so many shoots during the last weeks I'm starting to feel like I should drop out of uni and set up my own studio. Hopefully I can earn a couple of quid now that I've started charging for the shoots too. Was looking through my expenses and realized I had actually lost £200 since November for working for free! It seems like small things like entrances to gigs, filters for the lenses, DVDs, time spent shooting and editing (roughly 60 hours!!) and film, adds up to quite a big amount of money in the end. So no more working for free for me!

Apart from that I've been walking round town both two and three times to find a pair of black high heels, and looking through every online clothing store I know for some nice new underwear. It seems like a 'mission impossible'.

I went to bed last night, and for once I fell asleep before 5am. I didn't sleep very well though, because I had this quite scary dream.

I dreamt that I was a murderer. I planned my murders in detail, and I murdered the people so that they would feel as much agony as possible. One guy got locked in a room with me, and every time he ran for the door I'd grab him, bite his neck and tear a piece of flesh off until he bled so much that he died. I felt like a right beast. No one could stop me. I could do whatever I wanted. I woke up at 4am and for a brief moment I was convinced I had actually killed people.

Then I slep badly until my alarm went off at 8. Woke up moody as ever and felt that this is gonna be a horrible, horrible day. Got ready for uni and set off really early to get there first, so that I could put my work up and get it over with. I hate being one of the last ones, because by then everybody are so tired of listening to other people talking about their work, they just switch off (atleast I do). But even though I was so early, the walls were full already. That didn't really help my mood at all.

2,5 hours later it was my turn and hell broke loose. I was so angry and upset, and me and Mike (my tutor) had an argument. But I think I won. I hope that he got what I was trying to say. He was after all appologising afterwards and confirmed that my work is my work, and that I shouldn't try to jump through hoops to get my marks. GO ME!

After that it felt better. I think that my murderous mind has come to peace now. I really needed to get some aggression and frustration out. Maybe I can keep myself from killing people now.

Apart from that I'm just waiting for John to get back from Scotland. I am so hungry and craving some cuddles.

And ice cream.

One of the pictures I showed at the crit today (which described my mood pretty good actually)

And what day is better to get engaged than on pancake day?!
Congratulations princess Victoria and Daniel! It just took you 7 fucking years!

(the king reminds me so much of my granddad, and the queen's german accent makes me giggle)

Late night last night. Think I got home at 4.30am. Have no idea how I managed that! The night involved a bottle of wine, chees cake and 'Stampa med Leroy'.

Another party tonight, but not feeling that up for it anymore. We'll see what happens later on.

I just changed the background pictures on my computer and on my phone, and suddenly it all became real. It downed on me what's actually happened. And I had to be sick. The feeling of emptiness and distress was so big I felt like it was taking up my entire body. It's weird, isn't it, how much emotions can affect the body? Sometimes I wonder if life wouldn't be so much easier if I was an ant or something. A bit boring maybe, but definitely easier.

I'm gonna go for that walk now anyway. Clear my head.

The Swell Season is my companions today.

What a fucking great start of this commercial love day!
My Valentines will be spent in bed. Alone. Because my boyfriend found it to boring wasting his time with me. Cheers.
I'm not a big fan of Valentines, but isn't this taking it a bit too far?! I'm not asking for roses, a weekend in Paris or sexy underwear, I'm simply asking for some time, or at least not being left alone as soon as we got out of bed (Valentines day or not!).

I am very bitter today.

It's days like these I miss my mum and dad. Days when I get up late, have a shit start of the day, spend the rest of the day in a gigant mood watching movies in a desperate attempt to cheer myself up (hence my gigant collection of Disney) and just being plain horrible to everyone that comes in my way. Because there is nothing like being in a gigant mood and being horrible to people, when I know I can just curl up in the sofa next to mum and then everything will be alright again. And when that's done we can go for a walk, talk about a little bit of everything, and treat ourselves to some chocolate infront of the TV while dad is sleeping in his chair.

 

It's such a silent night tonight. No cars, no wind, all the housemates are sleeping, and even the ferrets are cuddled up together. I love it. If I was back home in Sweden I'd go down to the river for a walk with my camera and just stroll all night long. I really miss going for night walks. Carlisle isn't really the most beautiful place to go walking, and probably not the safest either.. If I did go for a walk I'd probably end up seeing 1547 grey houses, 2 birds, 24 drunks, 57 cars, 9 lorrys and 1 old lady with a dog. And I'd probably be stabbed and/or raped too if I was out for more than 20 minutes.

Down by the river. Feb 2007

By the river. Feb 2007

The river. Feb 2007

Ice. March 2007

Högbo. March 2007

Avesta. Town centre, old industrial area and the river. April 2007.