Och som genom ett trollslag svangde humoret! John ringde! Och lakaren gav klartecken till att flyga till Sverige!

Nu ar allt bra igen :)

Nu sitter jag har med valdigt irrationella kanslor. John ar pa sjukhuset och ska opereras. Han har lyckats med att saga av halva fingret och trasat sonder senan anda ner in i handen.
Och jag ar arg.
Jag ar arg for att han ar sa forbannat javla klantig att han lyckas med att nastan saga av sig fingret.
Jag ar arg for att han svarar kort och irriterat pa mina sms (fastan jag vet att det nog ar helt naturligt att svara kort och irriterat pa sms nar man sitter pa akuten och vantar pa operation).
Jag ar arg for att han inte svarat pa mitt meddelande pa facebook, trots att han varit inloggad.
Och jag ar arg for att han, nar han loggade in, tog bort sin status (som var en fin liten paminnelse om att han skulle komma och halsa pa mig snart).
Jag vet att jag inte borde vara arg, speciellt inte over nagot sa futtigt som facebook. Men monstret i huvudet ploppar ju ofta fram i situationer av starka kanslor, och jag vet att jag egentligen inte ar arg, utan bara valdigt, valdigt ledsen och besviken over att han troligtvis inte kommer kunna komma till Sverige pa onsdag. Jag hade ju sett fram emot det mer an ett litet barn ser fram emot julafton, fodelsedagen och en resa till Disneyland tillsammans.
Men just nu klarar mitt huvud inte av att bearbeta de kanslorna, utan de far utlopp som ilska istallet. Och paranoia. For kanske ar det sa att han bara hittar pa/har gjort sig illa med flit for att han inte vill komma och halsa pa mig? Kanske ar det darfor som han raderade sin status, och kanske ar det darfor som han inte svarade pa mitt meddelande?

Kanslorna ar som sagt valdigt irrationella just nu, och jag vet att jag har ingen som helst ratt eller anledning att kanna eller tanka sa har egentligen. Sa nu ska jag ga och dricka vin, glo pa TV och hoppas pa att huvudet klarnar snart.

Lagar mat och lyssnar pa radion, och den dar finska tjejen pa P3 ar arg for att homo- och sado-sex anses "onormalt". Hon rasar (for att anvanda tidningsrubrikssvenska) over att forspel fortfarande framstalls som nagot man har over ett glas rott med tanda ljus runt om i lagenheten. Hon ar upprord over att en mamma tycker att det ar opassande att hotellet i hennes omrade arrangerar "valdtackts-lekar" och riktar sig till par som ar intresserade av sado-sex.
Och sa pratar hon med en bog. Han ar ocksa upprord. Heterosexuella ser ner pa honom som homosexuell, sa han har startat nagon grupp som riktar sig mot hetero-hatare eller nagot sadant (jag lyssnar inte allt for noga master jag erkanna). Naturligtvis ar han aven vegan och har spelat in en vegansk homoporr-rulle (alla medverkade var veganer och bara veganska material anvandes). Sjalvklart visas inga kon i filmen.

Och jag blir ocksa upprord. Och irriterad. Och lite arg.

Men inte pa svenne-sexet, inte pa mamman, inte pa de kristna varderingar som hon anser pragla varat samliv, inte homofober och inte det mysiga forspelet med vin och tanda ljus.
Jag blir irriterad pa att hon har sa fel. For aldrig har val svenne-sex varit sa ute som nu? Aldrig har det val varit mer hippt att vara vegansk homosexuell? Och aldrig har det val setts ner sa mycket pa vin, tanda ljus och missionaren som nu?

Jag kanske umgas i konstiga kretsar, men bland mina vanner anses det fullt normalt att vara bi-, homo- eller transsexuell. Man kan till och med fa konstiga blickar om man inte varit och utforskat den andra sidan. Har man inte blivit bunden och fatt en analplugg uppkord i roven sa har man missat nagot. Och trekant ar ju nagot av det forsta man provar nar man borjar ha sex! Och sjalvklart ar man vegan pa det. Djuren, miljon och allt sant dar.
Sag den som inte atminstone kysst en person av samma kon, atit en vegan-korv och lekt med piskor och vibrerande plaststavar?
Och jag blir lite irriterad, for jag vill fan kunna sitta i skenet av tanda ljus, med min partner av det motsatta konet, sippa pa ett glas rott och sen knulla i missionaren - utan att for den skullen kanna att jag ar bakatstravande och befaster gamla normer som vi borde radera fran varat samhalle.

Idag har jag haft en slang av kreativitet igen. Sist sa blev det ju ett diadem och nagra harspannen.
Satt pa Cocoo och tittade pa fina armband och kande mig bitter over att planboken gapar tom. Det var nog tur att jag inte hittade armbandet jag letade efter, annars hade jag nog klickat hem for manga grejer for alldeles for manga hundralappar..

Iaf sa blev det 3 armband till mig, ett till mamma och sa en kam att satta i haruppsattningar. Var namligen ner pa Returen och hittade en halskedja som jag kortade av till armband, och val hemma igen sa hittade jag en hel lada full med fula gamla halsband och saker fran nar jag var liten som jag snabbt rev ur allt anvandbart ur. Och det blev ju faktiskt helt ok till slut om jag far saga det sjalv! Far se om kreativiteten haller i sig imorrn, da blir det nog nagot storre projekt som jag borjat skissa pa :)

Idag har jag spenderat dagen med gamlingar.
Forst akte jag och morfar till Hedemora och plockade jordgubbar. 15 liter blev det tillslut och jag var nojd.

Eftermiddagen spenderades hos min granne Annie som fyller 92 i ar. Vi drack vin, blev fulla och pratade om kriget och hennes barn. Det ar fascinerande att hora hur hon overlevt kriget, bott i bade Polen, Vast- och Osttyskland, hur hon klarade sig utan mat, kom till Sverige och att hon overlevt sina barn.
Vi pratade speciellt om hennes dotter.
"Ja, hon blev 63. En riktig gammal karring. Ja du vet att jag tycker att hon minsann var en gammal karring jag ocksa, fastan jag ar 92. Man ar ju aldrig aldre an vad man kanner sig. Sa var hon och halsade pa mig forra sommaren for hon trodde val att jag skulle do snart, men da fick hon pa fan, for det var hon som dog forst."

Jag ovar just nu pa att dela sang igen. Har lagt alla kuddar jag ager i ena halvan av sangen, som forberedelse infor nar John kommer om en vecka. Hittills sa har det alltid slutat med att de hamnar pa golvet eller i fotandan efter en timme av gnossande. Det badar val inte sadar fruktansvart gott kan man val saga.

 

I natt dromde jag att en bekant borjade grava, och helt plotsligt sa sprack hela jorden upp och typ exploderade langsamt. Bitarna mer drev ivag fran varandra an flog ivag liksom (jorden var forovrigt ihalig). Pa nan vanster sa hamnade jag pa ett rymdskepp tillsammans med lite olika manniskor jag kande och inte kande och darifran sag vi resten av jordens befolkning do nar de kom ut i rymden. Plotsligt sa insag vi att en liten bit av jorden fanns kvar! Sa vi akte ner dit, och upptackte att den lilla biten var Vasterfors. Sa vi landade och klev trevandes ut. Jag har aldrig varit i Vasterfors sa det kandes lite som att stiga iland pa en ny planet, speciellt nu nar det var det enda som bestod av varan gamla.

 

Vi bosatte oss i nagra tomma lagenheter i ett hyreshus trivdes ratt bra bland pensionarerna som inte ens insett att jorden spruckit och flutit ivag. Vad vi inte raknat med var den etniska utrensningen!

Judiska kvinnor hade tagit over Vasterfors, och alla blonda, rodtottar och brunhariga kvinnor sattes fort i fangelse. Dar fick vi sitta i stora burar, varpa vi blev utkallade en och en och fick satta oss ner framfor ett skrivbord dar det satt en dam och skrev ner alla vara tillhorigheter och varan dom. Jag hade en massa pennor, och sjalvklart sa stal "min" dam min favoritpenna! Men pa nagot vis sa fick vi en sorts vanskaplig kontakt under de dar fa ogonblicken, och hon satte "behover utredas" pa mitt papper, sa jag fick ga tillbaka till buren. Jag blev sedan kallad till henne igen, och hon stal aven min kamera nu. Sen gick vi pa promenad och jag sa att jag inte ville do och hon tog min hand och sa 'da gar vi da'. Jag forstod ingenting, men hon blinkade till en vakt och hon slappte forbi oss och foljde sedan efter oss. sen sprang vi som skallade rattor upp for en slant, upp pa riksvagen och in i skogen och klattrade sedan in genom ett fonster - som visade sig vara min sekreterares bostad. Hon bodde hos sin mamma och hade en skoldpaddsfargad katt. Planen var att jag skulle halla mig gomd i hennes sovrum, men sen sa vaknde jag.

Och det har har saklart ingenting med nanting att gora. Tankte mest tala om att jag lever.

Klockan visar pa halv 6, och jag har fortfarande inte lyckts somna. Har sa sjukt ont i ryggen att jag bankar pa kudden och grinar lite sa snart jag behover vanda pa mig. Ligger jag still sa racker det med att gnissla tander och grina lite sa snart jag borjar fundera pa somn.

Jag ar inte glad. Faktum ar att jag ar fruktsvart arg, ledsen och frustrerad just nu.

---

Updt: det blev ingen somn. Fy fan.

Nu har jag nyss kommit hem fran min cykeltur.
Jag skulle ta mig till Navden tankte jag. En cykeltur pa kanske 8km fram och tillbaka. Alldeles lagomt en sondagskvall tyckte jag.
Vad jag inte raknat med var mitt lojligt daliga lokalsinne. Jag hamnade alltsa 2 mil - at helt fel javla hall.
Nar jag cyklat tillbaka och cyklat ratt hoppades jag pa att vara ensam, men icke! Nan tant var dar och samlade pa fagelskit som hon sa fint forklarade det for mig. Jag latsades vara intresserad av utsikten over sjon tills hon forsvann. Sen slappte jag fri nudisten i mig och njot av att vara hemma i folktomma Sverige. Fast ni far en pakladd bild.

Jag upptackte for ovrigt nyss att jag lyckats med konsttycket att satta mina trosor bade bak-och-fram samt ut-och-in. Jag ar glad att jag inte tog pa mig string i morse.

Idag njuter jag av det daliga vadret, att inte ha nagonting att gora och att klicka pa "uppdatera" pa facebook var 10e sekund for att se om det hant mina vanner nagot intressant. Och jag ar faktiskt inte ett dugg ironisk nar jag sager det.

Mamma och jag satt ju som sagt och spelade spel, Alias narmare bestamt, och jag skulle forklara ordet 'krockkudde' for henne:
- Nat man har i ratten sa att man inte dor ar man kor in i nagot, t.ex. en annan bil.
- En tut!

Pinsamt nog sa vann mamma hela ronden dock.. Jag skyller pa mina excellenta forklaringar som var sa bra att till och med en dovstum kanin hade gissat ratt. Jag gjorde det helt enkelt alldeles for latt for henne. Sjalv fick jag ju forklaringar i stil med "ohm.. ojda.. det har var ju inte latt.. jag ar inte saker pa att jag vet riktigt vad det betyder.. Hmm... nat djur som lever i en back.. som man kan ata. Som finns pa himmelen ibland.."

Nu ska jag och mamma ga och dricka upp resten av vinet, ata massa godis och spela spel!
Egentligen borde jag vara ute och motionera, fotografera och lata levern vila - men skit samma, man lever bara en gang (och da ar det helt ok att vara tjock, outbildad och sondersupen sa lange man har roligt!).


Bilden forestaller inte mig och mamma som spelar spel, ater godis och dricker vin vid gott mod - utan David och Carina som super som fa och spelar angestframkallande performance-spel och ater flottiga chips.

Just nu kanner mig jag mig valdigt nojd med tillvaron. Jag ar hemma i Sverige. Jag sover i en riktig och skon sang. Jag har ro att slappna av och bara njuta av att inte gora nagonting. Jag har till och med ro till att lasa och pyssla. Jag borjar kanna mig kreativ igen. Jag uppskattar speciellt det svenska modet och mojligheten att kopa klader som inte ar neonfargade med leopardmonster. Jag uppskattar faktiskt till och med att systemet stanger klockan 6 pa vardagar, 3 pa lordagar och inte ens ar oppet pa sondagar.

Jag tror inte att jag bor lamna John ensam i mer an 2 dagar i rad. Jag misstanker att han har gatt och blivit galen.
Forst impulsbokningen hit till Sverige tre veckor tidigare an planerat eftersom han var sa ledsen och saknade mig.
Och nu sa pratar han om att vi borde kopa grannens hus eftersom hon ska flytta ut.

Kopa hus?
Nu?

Det blev till att tillverka ett diadem efter harspannena :)

Loggade just in pa MSN for forsta gangen sedan... i julas?
Det ar inget jag tanker gora om i forsta taget igen. Hade 15 manniskor som ville "adda", folk bombarderar en fran hoger och vanster med "hej hur ar det?" och det plingar och blinkar sa att man tror att man ska fa ett anfall. Aldrig nagon som orkar skriva mer an 3 rader heller, sa man kan ju undra vad meningen ar med att starta en konversation om man anda inte vill prata?
Och kanns inte MSN lite 2001? Och vad ar meningen med Skype? Jag fattar verkligen inte.. Jag funderar pa att tvinga alla mina vanner att registrera sig pa Lunarstorm igen och skota all kommunikation genom gastboken.

Imorse slapade jag mig nyvaken, hungrig och grinig till frisoren for att fa bukt pa risbusken som vaxer pa skallen. Forst fick jag en liten laxa om att jag minsann blekt haret for mycket. Jag var holl kaften och berattade inte att jag hade fargat haret tre ganger och slingat det sju, pa en dag, sist jag forsokte fa bukt med det. Da hade hon nog gatt i taket och insisterat pa att raka av mig allt. Vi enades om att om jag ville leka med haret sa fick det fran och med nu bli toningar, och sen kanske nagra slingor nar min vanliga harfarg vaxt ut igen.

Sen borjade hon klippa. Hon toppade av 2 cm och tunnade ur och klippte lite har och lite dar och en timme senare var vi klara. Och pa nagon vanster sa ser haret dubbelt sa langt ut nu.
Men jag klagar inte. Det ar tunnare nu sa lockarna far lite mer spelrum, och sa har jag lart mig satta upp haret i hastsvans (det tog mig bara 20 ar) sa mer avancerade uppsattningar ska jag val lyckas fa ihop ocksa.

Anledningen till att jag valt att spara ut haret och klurar pa haruppsattningar ar att jag pa senaste tiden bosatt mig pa Etsy.com och avundats alla manniskor med snyggt har (och alla fina grejjer de satter i haret!).
Har ar mina favorithar/uppsattningar/grejjer att stoppa i haret:

Jag tigger sangplatser i Stockholm for nagon/nagra natter den 5e augusti. Nagon som har lust att inhysa mig och pojkvannen? Vi lovar att inte ata upp all er mat eller kissa pa mattorna.

Sen ar han har!! :D

Impulsivbokning sadar over telefon, men asch, det blir fan bra det har! Inte ens tanken pa att det inte finns nagonting att gora i Avesta, eller att flygbiljetterna ar ungefar dubbelt sa dyra som de om en manad avskrackte honom. Det blir fint det har :)

Funderar for ovrigt pa om jag borde ga och lagga mig snart, men jag vet inte om jag orkar riktigt. Kanske skulle vara hurtig och ta en morgonpromenad forst? Kanske kaka frukost ocksa, och sen sova fram till middagen?

Malin hade ett frageformular som hennes lasare fick fylla i och beratta lite om sig sjalva, sa att man vet vad det ar for filurer som laser bloggen egentligen. Tankte forst vara en harmapa och sno listan, men sen kom jag pa att jag har mellan 80 och 100 lasare/dag och det ar sallan mina "irl"-vanner ens kommenterar, sa det kandes ratt onodigt. Hur ska folk vaga beratta om sig sjalva nar de inte ens vagar skriva en rad i kommentarsfaltet i vanliga fall?

Jag har for ovrigt fortfarande inte orkat satta pa nagon film. Jag har suttit och spelat Word Sail och kannt mig analfabetisk istallet.

Idag ar ingen bra dag. Kanner mig bortkopplad, avstangd och 'i ett annat universum'. Huvudet hanger inte med alls, men samtidigt sa far det garna vara nagon annanstans just nu. Gick pa promenad med Annie men var inte nagot trevligt sallskap direkt. Gar runt som en zombie pa autopilot och orkar knappt registrera vad som pagar runt omkring mig. Jag orkar inte med mig sjalv ens.
Fick aven ett mail nyss av tjejen som ser efter Nisse och Lotta nu nar jag ar i Sverige, att hon ar orolig for Lottas halsa. Tydligen sa hade hon tappat i vikt, blivit slo(are) och borjat klia sig mycket i rumpan. Sa nu ska hon till vetrinaren, och jag hoppas att det inte ar nagot allvarligt! Forhoppningsvis sa ar det "bara" mask, skabb eller nagot, och inte nagot laskigt som cancer eller insulinom. Min alskade Fia-Lotta.. Kanner mig som varldens samsta matte som inte tog dem pa koll innan jag lamnade ivag dem. Eller nej, jag kanner mig som varldens samsta matte som overhuvudtaget lamnade ivag dem! I tva hela manader dessutom.. Jag onskade att jag kunde aka tillbaka, eller att de kunde komma hit sa att jag kan krama om dem och skydda dem fran allt ont har i varlden.

Nu ska jag... titta pa film? Nagot som inte kraver engagemang eller tankeverksamhet iaf.

Forskare kan nu tillverka spermier av stam-celler och hoppas pa att om nagot ar ska man till och med kunna anvanda hudceller.
Det skulle innebara att om nagra ar (de raknar med att kunna anvanda metoden till konstgjord befruktning om 5 ar pa IVF-kliniker) sa kan tusentals infertila man traska ner till en klinik, skrapa av lite hud fran armen och sen kan kvinnan befruktas med spermierna skapade fran dessa celler.
Det innebar alltsa for det forsta att vi avlar fram barn fran gener som inte ska kunna skapa livsdugliga barn. Vi uppmuntrar alltsa till att skapa genetiskt svaga individer som aldrig skulle ha fotts eftersom faderns gener inte ar lampade for att ga vidare.
Sa dessa barn bar da pa svaga gener, och vi vet alla vad det kan stalla till med (cancer, arftliga och neurologiska sjukdomar t.ex.).
Men vilken tur da att denna forskningen troligtvis leder till att man kan manipulera celler till att gora andra saker ocksa, som t.ex. att bota cancer, diabetes, fixa immunforsvaret hos AIDS-sjuka och kanske kan vi till och med byta ut daliga gener i barnen sa att de slipper arftliga sjukdomar?
Vilket drom-scenario! Inga sjukdomar nagonsin mer - hurra vi kan leva for evigt! Sa varfor inte ta och spara lite celler fran din make som dog av blödarsjuka, byta ut de daliga generna i ungen och sen leva lycklig i alla dina dagar?
Fast vem behover man egentligen? Skulle varlden inte vara trevligare med bara kvinnor? Det enda vi behover gora ar att sluta ha sex med man och befrukta oss sjalva med spermier skapade fran hudceller och sedan sager vi at doktorn att endast plantera spermier med kvinnliga kromosomer i agget (eller abortera manliga foster - bada alternativen anvands ju redan i nulaget). Resultatet; endast kvinnor fods och mannen dor sakteliga ut. Underbart!

Fast vill vi verkligen radda alla manniskor fran alla sjukdomar? Hur ska vi da kunna "forhindra" att daliga gener fors vidare? Och hur ska vi gora med overpopulationen om folk inte dor som de ska? Och kommer vi verkligen att uppskatta livet lika mycket om vi inte vet att vi skulle kunna do nar som helst? Och blir varlden verkligen en battre plats utan man?

For ovrigt sa ar jag svettig och allmant sunkig och har inte orkat duscha sedan i lordags. Luktar fortfarande helt ok dock, alltid nagot.

Nagon som vet om det funkar att anvanda epilator pa bikinilinjen forresten? Jag har gett upp med bade vaxet och rakhyveln, och jag tappar totalt talamodet med pincetten!

Jomenvisst! Jag fick en nypa frisk luft, promenerade nagon kilometer i skogsterrang och plockade med mig tio liter kantareller hem, sa jag ar nojd med dagen. Kom dessutom i mina gamla jeans som jag kopte nar jag var 15 eller sa. Nostalgiskt.

Fortfarande lag, men forsoker att tanka bort det. Forstar inte varfor jag maste kanna sa har nar jag haft en sa underbar vecka hemma. Kan inte de negativa tankarna stanna i England? Eller forsvinna helt? Det blir sa mycket trevligare sa..

Idag paborjas operation avgiftning med skogspromenad och svampplockning i typiskt svenskt sommarvader (regn, blast och 10 grader varmt).

Jag forstar inte hur jag tankte nar jag overvagde att inte komma hem over sommaren. Jag forstar inte hur jag kunde tro att jag skulle klara mig fint utan mina vanner i over ett ar!
Det har verkligen varit en helomvandning att komma hem. Fran att ha suttit ensam mestadelen av tiden (eventuellt suttit och glott pa TV med John) till att plotsligt ha sa manga som vill dra med mig pa diverse upptag att jag knappt hinner sova har varit en stor omstallning! Jag kanner verkligen hur jag lever upp och kanner mig sa otroligt mycket gladare. Jag ar omgiven av massor av manniskor jag alskar, och jag far lov att planera in nar jag vill ha en timme for mig sjalv! Jag onskar att jag kunde ta med mig allihopa till England, och att jag kunde fa grava en liten sjo i parken och bygga en liten rod stuga med vita knutar som vi kunde bo i. Och dar kunde vi lara manniskor att inte vara sa javla snoffsiga, inte ga runt med silverdildosar i roven och att vara mer oppna. Jag vet att jag sa att britter ar mer oppna an Svenskar, men jag tror att jag maste ta tillbaka det. Visst de ar mer oppna i den bemarkelsen att de garna pratar med en massa manniskor - men svenskar ar mer kanslomassigt oppna. Vi knyter band, delar personlig information, hjalper, stottar och hejjar pa. Engelsman pratar kanske procentuellt sett med flera, men de tar sallan nagot intresse i vad den andre sager. Det ar otroligt svart att komma under skinnet pa dem, och de ar sallan intresserade att lara kanna dig 'pa riktigt' savida du inte har nagot smaskigt pa lager som de kan skryta om eller sprida vidare.

For ovrigt sa kanner jag mig lag - trots en galet rolig helg.

Ar bakfull och ska ivag pa ny fest om en timme. Antar att jag borde masa mig ur sangen till duschen snart..

Varfor sitter jag inne framfor datorn nar det ar skitfint vader ute?

Ooh, blev nyss vackt av att John ringde! Som jag saknar honom. Det var sa skont att hora hans rost och pladdra pa om vad vi gjort under de har dagarna.

Kanner mig otroligt energifylld nu och ska studsa ner for att ata frukost och sen kanske hjalpa till att mala lite :)

Just hemkommen fran en valdigt trevlig kvall med Lukas :) Det ar sa skont att ha nagon att bara prata med och glo pa barnafodslar pa TV med. Vi gick ner pa Kingen (haftigt slangord for en av stans hela tre utestallen) och konstaterade att de fa manniskor som inte kommit harifran innan de ar 25 aldrig kommer komma harifran heller. De rotar sig helt enkelt och skaffar tre ungar innan de fyllt 21 med nagon gammal klasskompis brors kompis (undantag for 50+-tanten som accepterat sitt ode som evig singel och flortar ohammat med forvirrade 18aringar). Traffade dock kusin Vronkan, som verkade mycket kortare an sist jag sag henne. Troligtvis har det att gora med att det sakert var 4 ar sedan eller nagot sadant vi sags sist och jag var (om mojligt) kortare an vad jag ar nu?

Annars sa slirar livet pa. Jag trivs med att vara hemma i inavlade Avesta. Jag trivs med vadret och jag trivs med att bara ta det lugnt. Ska val ta mig runt landet snart och en trip till Finland ska hinnas med ocksa.

Men nu ska jag sova! God natt! :)

Ar for tillfallet mitt uppe i min sommarritual.
Koper nagellack mot nagelbitning, nagellack som starker naglarna samt ett korallfargat nagellack som passar brannan fint.
Koper sedan harinpackning och nya harspannen att ha i haret nar det vaxer ut och blir tillrackligt langt att ha spannen i.
Koper aven harborttagningsmedel och vax och smyger med en liten BUS-flaska ocksa.

Sen gar jag hem, lackar naglarna med alla tre nagellack en gang och tappar sedan helt talamodet. Jag orkar inte lacka naglarna med starkande nagellack varje dag, jag orkar inte med att naglarna smakar skit (det gor det sa mycket svarare att ata plockmat och hamburgare), jag orkar inte med att nagellacket blir ojamnt och flackigt, och jag orkar verkligen inte vanta pa att naglarna ska vaxa ut!
Jag packar sedan in haret tva-tre ganger och provar harspannena innan jag inser att haret fortfarande ar risit och fult och att jag maste klippa det.
Efter det ska kroppen bli harfri. Sjalvklart jag har under vintern fortrangt det faktumet att harborttagningsmedlet ger mig stora fula och kliande utslag. Har aven lyckats fortranga faktumet att vaxet har en formaga att fastna skitbra pa haret - men inte alls gar att fa av! Istallet for att bara vara harig sa ar jag bade harig (flackvis bor val tillaggas) och javligt kladdig. Nar allt vax ar bortskrapat och den gamla hederliga rakhyveln har fatt gjort sitt plockas BUS-flaskan fram. Aaaaah, solbranna pa flaska! Eller flackig-ko-som-atit-for-mycket-morotter pa flaska. Valj sjalv - resultatet ar detsamma.

Nar jag gatt igenom alla stegen sa slanger jag allt och svar att jag inte ska gora samma misstag nasta sommar.
Vilket jag naturligtvis gor.

Jag skriver karleksbrev. Det var dock langesedan jag gjorde det sist, sa det gar langsamt. Det ar ju sa mycket att tanka pa nufortiden nar man skriver - man ska vara romantisk och stor i orden, men utan att vara klyshig eller sockersot; man ska beskriva den kroppsliga langtan, men utan att skriva sexnovell; och man ska sakna, men utan att verka desperat, utan snarare lite nonchalant ("btw sa saknar jag dig kanske ocksa lite om jag verkligen tanker efter, jag har ju sa mycket annat roligt att gora vettu..").

Laste for ovrigt just ut He's just not that into you. Intressant lasning faktiskt, men man bor nog ta den med en liten nypa salt, annars sa riskerar man nog att tappa hoppet helt om det manliga slaktet.

Jag saknar min Nisse-gris och min Fia-Lotta sa mycket! Men kikade in pa Facebook idag och sag att Gem hade laddat upp en bild pa nar hon tog dem pa promenad. Ooooh, jag ar sa glad att de blir ordentligt omhandertagna, de hade inte kunnat hamna hos nagon battre nar det kommer till att se efter dem! Ska kopa nagot riktigt fint till Gem och hennes familj nar jag kommer tillbaka som tack, men jag vet inte vad. Nagon som har nagot forslag?

Jag har idag gett mig tva uppdrag att jobba pa under min lilla semester har hemma.
Uppdrag ett: forhindra att valrossen kommer tillbaka i samma veva som lata dagar i solen och obegransat med gratis mat blir standard igen.
Uppdrag tva: bli mindre svensk.

Jag satt namligen pa planet hem idag och hade rysningar hela vagen. Svenskar. De fick haren att sta upp i nacken pa mig och foten stampade irriterat i golvet. Jag hade helt glomt bort hur irriterande svenskar ar. Jag hade helt glomt bort hur ofantligt stela, tillgjorda, valstrukna, humorlosa och polerade vi ar.
Jag satt dar i tva timmar och lyssnade till konversationer utan innehall.
Jag glodde pa leenden sa paklistrade att jag ett tag trodde att de skulle falla av.
Jag lyssnade pa "roliga historier" och iaktog hur de mottogs (ett stelt leende, flackande blickar, ett nervost skratt som far en nick i godkannande, foljt av ett stort paklistrat leende och ett lite hogre och lite langre nervost skratt, avslutat med en lattad suck).
Jag iaktog "karleksfulla" par och familjer. Har alla par och familjer alltid pratat med varandra i samma ton som de pratar med kunder i en affar, sin sekreterare eller elever? Och har de konversationer som gar djupare an huruvida toaletterna vad stadade eller inte? De hade lika garna kunnat prata med totala framlingar i mina ogon.

Det jag stor mig allra mest pa ar dock mig sjalv.
Pa hur svensk jag ar.
Jag stor mig pa hur awkward jag kanner mig i vissa situationer, och att jag da plockar fram det dar paklistrade leendet och det nervosa skrattet.
Jag stor mig pa att jag har svart att ga ner pa djupet i en konversation. Blir det mer personligt an "hur mar du idag?" sa kommer den svenska skolden upp. Skolden som skyddar mig fran folk som forsoker bryta sig in och utforska mig som person; men som aven skyddar mig fran att lacka ut information som kan gora att personen i fraga uppfattar mig som "udda", "utanfor normen", "for insatt i politik/miljon/bocker/whatever", "for smart", "for korkad", "for kanslosam", "for klangig", "o-lagom". For vi svenskar maste alla vara normala. Asikter halls tillbaka sa lange vi inte ar valbetalda tidningsskribenter eller 14ariga bloggare som vill skapa revolution eller forandra samhallet. Det ar fult att saga att vi tycker om att ata kott. Det ar ackligt om vi erkanner att vi tander pa annat an missionaren. Vi har en silverdildo uppkord i roven om vi rakar vara insatta i varldfragorna och dessutom har asikter om vad som bor goras. Man anses vara emotionellt instabil om man grater over att pojkvannen gjort slut om man ar over 18. Osv. Osv. Osv...
Jag insag nar jag satt och rannsakade mig sjalv och min svenskhet att jag forstar precis vad John menar nu nar han sager att jag ar svar att prata med ibland (och da pratar vi inte om sprakproblem). Vi svenskar AR svara att prata med. Det ar inte sa att vi sitter tysta i ett horn, men daremot ar vi sallan helt uppriktiga i vad vi sager! Vi skrattar fastan nagot inte ar kul, vi haller med folk fastan vi egentligen tycker precis tvart om, vi haller kaft om vi kanner att vi inte har nagot valdigt viktigt att tillagga, vi ger komplimanger "for att vara snalla". Dessutom ar det fult att belasta nagon annan med sina problem, sa sant haller vi kaft om. En svensk star ut tills han gar in i vaggen. Det ar fult att prata om andra manniskor ocksa, vilket skapar ett dilemma; man pratar ogarna om sig sjalv, men man far inte prata om andra heller.

Det blev annu ett langt och ostrukturerat inlagg denna natten. Jag har markt att jag har for vana att skriva sadana nar jag egentligen borde sova istallet. Orkar aldrig skriva fardigt dem heller. Ni far helt enkelt fylla i tomrummen sjalva!

Det forsta steget i att bli "o-svensk" ar att forsoka lagga av med den artiga tonen. Missforsta mig ratt nu; artighet ar bra, det argumenterar jag inte emot - MEN, den behover inte genomsyra hela spraket! Det ar helt ok att saga sin asikt aven om den fornarmar nagon och inte be om ursakt. Och det ar helt ok att inte ha tid att prata, inte vilja prata, inte orka prata, inte ha lust att prata. Och just nu vill jag inte skriva mer. Jag vill kolla min facebook och sen sova. Sa god natt!

Nu ska jag snart ta mig ner pa stan och satta mig pa taget hem. Kanns sadar.
Ser fram emot det, ska bli skont att komma harifran. Och njuta av ren luft, natur och trevligt sallskap.
Ser inte fram emot det, vet att jag kommer trottna efter bara nagon dag. Och jag kommer sakna John.
Aja.

Det far bli kaffe osv pa Starbucks till lunch.

Kanner mig som en riktig hormonhaxa och grinar och skrattar om vartannat. Ser fram emot att fa aka hem, men hatar att aka harifran. Ska lamna ifran mig illrarna imorrn, och min och Johns sista dag tillsammans gar at till att flytta mina grejjer.. Precis sa man vill spendera sin sista dag pa tva manader ihop liksom..

Nu ska jag ga och krama honom och vara sa klangig och karleksfull att vi bada kommer tycka att det ska bli skont att vara ifran varandra sen.

Och inte grat jag heller! Hade en otroligt harlig dag - allt flot pa helt perfekt! Hade jatteroligt med arbetskamraterna och jag kommer till och med sakna dem! Fick en massa dricks och kramar av stamkunderna, och "tva kaffe och en askkopp"-tanten funderade pa om hon skulle satta maken pa ett plan till Sverige :P
Ooooh som jag kommer sakna alla snalla stammisar! :(

Men nu ska jag duscha och sen ska jag dricka vin! YES!

Jag hatar hyresvardar.
Jag skrev kontrakt i april med min nya hyresvard. Da sa han att vi kunde flytta in nar vi ville under sommaren. Jag och Reuben fragade specifikt om vi kunde flytta in i juni/juli. Det gick bra, fick vi till svar. Skitbra tyckte jag da.
Sa det borjade narma sig tiden da mitt nuvarandre hyreskontrakt skulle sluta galla, och jag skickade en forfragan om nar jag kunde flytta in eftersom jag snart skulle vara utkickad fran mitt nuvarande hem.
Nar som helst, fick jag till svar.
Pratade sedan med de som bor i huset nu, och da visar det sig att de inte tankt flytta ut forrens i september!
Hor mig for med hyresvarden som rycker pa axlarna och erbjuder mig att flytta in i det lediga rummet i huset.
Jag tackar nej, eftersom jag vet att killen som ska ta over det rummet kommer flytta in i samma vanda som jag, och da blir en av oss utan nagonstans att bo anda. Vi kan liksom inte bada bo i hans rum.
Sa jag bestammer mig for att saga upp mig ifran jobbet och aka hem till Sverige over sommaren, vilket jag berattar for hyresvarden, eftersom jag ar sa javla trott pa all skit med folk som inte flyttar ut och att inte ha nagonstans att bo.
Och nu far JAG skit for att tjejerna ar upprorda over att jag ville flytta in nar jag var lovad att fa flytta in!
Och JAG far skit for att jag tvingas aka hem till Sverige, for da far han ingen hyra av mig!
Och JAG far skit for att jag vagar sta upp mig mot honom och saga att jag inte ar nojd med hur han eller tjejerna hanterat situationen!
Har jag blivit lovad att fa flytta in i juni/juli sa vill jag fan gora det ocksa! Deras kontrakt har gatt ut, sa tough shit for dem! De far val helt enkelt hitta nagon annan stans att bo da?!

Jag ar sa javla sur.

(det ar fan inte roligt att behova saga upp sig fran jobbet och aka ivag fran pojkvannen i tva javla manader bara for att folk ar idioter!)

John filosoferar hur varlden skulle vara utan kvinnor.
"... and there would be no one to cut our hair, be waitresses.. uhm.. what is it that women do really?"

Idag har jag for ovrigt atit valdigt gott. Kande att jag behovde lyxa till det lite och ra om mig sjalv.


Till frukost blev det varm choklad, pannkakor med smor, nutella och hallon och en custard tart.

Till lunch/middag blev det grillad lammfile med hasselbackspotatis och egengjord svamp- och stiltonsas :)

Idag har jag gjort framsteg i packandet! Jag lyckades dra fram min resvaska fran under sangen (det var inte latt kan jag saga! Illrarna har byggt ett fort och det ar lika svart att fa ut nagot darifran som att komma in!) och sy ihop den. Satter jag ett spannband runt sa haller den kanske ihop tills jag kommer hem iaf :)

Har packat en massa lador ocksa, och insett att jag har sa mycket skit i mitt rum att det ar pinsamt.. Jag har hur manga lador som helst markta med "saker fran skrivbordet", "diverse grejjer", "krimskrams" och "blomkrukor" (fraga mig inte varfor jag har blomkrukor, for jag har aldrig lyckats halla liv i en planta i mer an 3 veckor!).

Iaf sa kanns det helt ok nu. Ska bara ta tag i illerfortet under sangen pa fredag, och packa en till lada med "diverse grejjer" och sen ska jag vara klar tror jag bestamt! Efter det ar det bara stadning av hela huset som galler, och mala vaggar. Det kan nog ta hela lordagen, och kanske en bit av sondagen ocksa...

Nu ska jag kolla lite Inbetweeners och sen ga och lagga mig. Jobb imorrn, nast sista dagen! :)

upphor aldrig att forvana mig.

Trots lyckliga historier om karlek, mysiga kvallar nere vid floden, vin i solnedgangen osv, sa verkar mannen i min omgivning tro att jag ar lovligt byte. Visst, jag har varit "ledig" emellanat, men aldrig pa det sattet att jag kanner att jag vill ga ut och hitta nagon att bli svettig mellan lakanen med dagen efter! Det tar ju tid att komma over en relation, och i mitt och Johns fall sa har det ju bara varit en tidsfraga innan vi hittade tillbaka till varandra igen.

Anda ar mannen som flugor runt en sockerbit redan dagen efter. "Far jag bjuda dig pa bio?", "Ska vi ga pa promenad? Oh, och om du inte vill sova sjalv sa kan jag ju alltid stanna over..", "Om du har lust att komma upp till Glasgow sa kan vi alltid dela pa XX's soffa" osv osv. Detta fran folk jag kanner, folk jag pratar om John med, folk jag delat med mig av mina kanslor till, folk jag trodde var vanner - sana som man inte har sex med! Jag blir bara sa trott. Det borde val anda vara fullt mojligt att ha en helt platonisk vanskap med det motsatta konet, eller lever jag i en dromvarld? Haller de sig nara sa att de kan sla till sekunden jag blir "lovlig" (ibland vantar de inte ens sa lange visserligen...)?

Blah, jag ar trott, och ska ga och packa lite mera. Nutellan ar slut och blodsockret dalar. Blir nog en tidig kvall ikvall.

Nej, hela varlden ar inte emot mig!
I sista sekund sa har det lost sig med illervakt! En kompis kompis foraldrar har erbjudit sig att se efter Nisse och Lotta i sommar :) Det kanns jattebra. De har illervana och bor ute pa landet, och jag har en kansla av att Lotta aldrig kommer vilja komma hem ;) Nisse ar sa mammig daremot sa han foljer mig nog till varldens ande om han bara fick.

Ett problem mindre att oroa sig for iaf! Och det kanns sa skont! Nu ska jag ga och fira med glass, custard tarts, hallon och passionsfrukt! Och sen ska jag fortsatta packa (grejjerna tar ju aldrig slut!).

Har bokat hemresa till Sverige med Ryanair och det blir bara krangligare och krangligare! Forst sa bokade jag, och hemsidan sa att den hade problem och att de inte fatt in min betalning och bad mig forsoka igen - vilket jag gjorde. Nar jag gatt igenom alla steg igen sa var tydligen hela hemsidan nere. Aterkom om 10 minuter. Under tiden slosurfade jag lite, och far tva mail. Bada fran Ryanair, som da tydligen fatt in BADA mina bokningar, trots att hemsidan sa annat! Sa nu har jag en extrabiljett i mitt namn, och inte fan far jag tag pa kundtjanst heller, inte mamma hemma i Sverige heller.

Sen har jag fatt traveladvisory.

IF YOU HAVE MADE YOUR RESERVATION ON OR AFTER THE 21st of MAY 2009 PLEASE BE ADVISED THAT YOU MUST CHECK-IN ONLINE AN PRINT YOUR BOARDING PASS

You can check-in online from 15days up to 4hours prior to your scheduled flight departure.

ONLINE CHECK-IN
If you selected to check-in online during the booking process or you made your reservation on or after the 21st May 2009 you are required to check-in online and present your online boarding pass and valid accepted travel document at the airport in order to travel. You can check-in online from 15 days up to 4 hours prior to your scheduled flight departure

AIRPORT CHECK-IN:
This service is only available to customers who made a their booking before the 21st May 2009 and selected airport check-in
We recommend that you arrive at the airport 2 hours prior to your scheduled flight departure time. Airport check-in opens two hours prior to scheduled departure and closes strictly 40 minutes prior to scheduled departure.
N.B. Airport check-in is not available for customers who made their flight booking from the 21st May 2009 onwards

AIRPORT KIOSK AND BAG DROP DEADLINES:
All Airport Kiosks and Bag Drop desks open 2 hours prior to the scheduled flight departure time and close strictly 40 minutes prior to the scheduled flight departure time.

Passengers must present their valid travel document and boarding pass at airport security and the boarding gate.
Each passenger may carry one item of cabin baggage not exceeding the maximum permitted dimensions  - see below for details

PASSENGERS USING ONLINE CHECK-IN:
Driving licences are NOT acceptable photo ID when using online check-in

Any passenger failing to present their online boarding pass at airport security or at the boarding gate will be charged a Boarding Card Re-issue Fee of £40/€40 per person/per one way flight  at the airport self service kiosk or ticket desk.  This facility is available up to 40 minutes prior to the scheduled flight departure.
Irrespective of a passenger’s visa requirements, all non EU/EEA citizens must have their travel documents checked and online boarding pass stamped at the Ryanair Visa/Document Check Desk before going through airport security.

PASSENGERS USING AIRPORT CHECK-IN:
This service is ONLY available to customers who made a their booking before the 21st May 2009 and selected airport check-in. Airport check-in is not available TO customers who made their flight booking from the 21st May 2009 onwards

For passengers that are using airport check-in we recommend that you arrive at the airport 2 hours prior to your scheduled flight departure time. Check-in desks open two hours prior to and close strictly 40 minutes prior to the scheduled flight departure.

All passengers should be at the boarding gate at least 30 minutes prior to scheduled departure.

Jag erkanner att jag inte fattar ett jota.
Sa jag MASTE alltsa checka in online?
Vart checkar jag in min vaska da?
Och jag maste checka in minst 4 timmar innan planet gar?
Dessutom tanker de ta ytterligare £40 av mig om jag misslyckas att gora det?
Bor jag da checka in med bada mina biljetter, eller lata bli att checka in med en av dem?
Vad hander om den andra Amanda misslyckas att ta sig ombord pa planet (jag kan ju liksom inte ga ombord tva ganger..)?
Som det kanns nu sa behover jag aka till flygplatsen 15 timmar innan mitt jakla plan gar sa att jag kan losa det har! Ar det nagon som har tips pa vad jag kan gora, eller som kan rata ut ett fragetecken eller tva?

I lordags var det dags att damma av dansskorna och leva ut lite med fina dyra cocktails var tanken.

Det blev inte riktigt sa.

Hannah var sparlost forsvunnen, sa jag tvingade med John ut. Vi hamnade pa varan sunkiga favorit-pub och drack dubbla whiskey och cola for 30 spann ur olglas. Sen spelade vi dart och dansade bugg med nagra pensionarer. I en rokpaus gar John plotsligt ner pa kna och tar min hand.
Och jag sager nej, innan han ens hunnit saga nagot.
Sa istallet blev det "would you do me the great honour of being my girlfriend then, because I love you like a fat kid loves ice cream". Och det duger fint det med kanner jag :)

Idag stod jag och Sam pa jobbet och glodde ut i regnet.
- That's an awful bright bike.
- Ha yeah, it's mine.
- It looks just like the one I used to have as a kid.
- Really? So I'm not the only one with a flourecent pink bike now then?
- I actually don't know what happened to mine..
- I got it for free from some old lady outside Carlisle.
- Really? What if it's my old bike?
- Ha yeah that'd be a freaky coincidence!
- But really, how many flourecent pink bikes can there be in Carlisle? Has it got scratch marks on the breaks? Because mine did after my dad knocked a guy off it.
- I don't know.. I haven't really checked.
- I feel like I should go out and have a look.
- It's raining.
- I know.. I'll go out anyway.
Sa Sam sprang ut i regnet.
- It is my old bike! It must have been my gran who gave it to you then! Is it still working?
- Well.. sort of.


For ovrigt sa ska jag ga ut med Hannah och Sam fran jobbet ikvall! Eller ja, Hannah iaf. Hennes kompis fyller ar, sa de ska ut, och hon fragade om jag inte ville hanga med. Och eftersom jag inte har en sjal kvar har som jag kan ga ut med (John ska pa spelning ikvall) sa tackade jag ja :) Jag hoppas bara att hennes kompisar ar mer av normallangd an vad hon ar.
Hon ar 6 fot lang.
Jag ar 5 fot och 1 tum.
Hon ar alltsa en hel javla fot langre an mig.
En hel javla SubWay-baguette!
Sa om ni inte ar sa insatta i fot sa kan ni tanka er min langd (156cm) plus en SubWay-baguette, sa har ni hennes langd. Jag skulle gissa pa att det blir runt 190-strecket.
Jag nar till hennes armhalor om vi sager sa.

Men nu ska jag torka och bestamma mig for vad jag ska ha pa mig ikvall. Jag vill ogarna ses som en hobbit, sa jag funderar pa tajt fodral, eller kanske shorts med hog midja. Vad som helst som inte ar blommig eller puffigt och hobbit-liknande!

Min tandkram tog forovrigt just slut. Och jag har ingen som helst lust att kopa en ny tub, bara for att anvanda den i en vecka. Sicket dilemma.

Jag har kommit pa mig sjalv med att ha en internetpersonlighet. Den sidan av mig som av diverse anledningar inte kommer ut i det reala livet, far sitt utlopp i den digitaliserade varlden. Skont - ja; nyttigt - tveksamt.

For visst ar det skont att kunna "gomma sig" bakom en skarm och uttrycka i princip vad som an ligger och trycker over hjartat, visst ar det skont att kunna ha annorlunda asikter utan att behova kanna konstiga blickar i ryggen nar man gar pa stan, och visst ar det skont att kunna osa ur sig allt man behover osa ur sig nar ingen finns att dricka te och utbyta tankar med. For nanstans sa sitter det en manniska som kommer med den responsen man behover just da. Det behover inte vara nagon man ens kanner. Och just den manniskan, som kan ha hamnat pa ratt stalle, vid ratt tidpunkt, kan vara orsaken till att nagon annan manniska dar ute bestammer sig for att antligen ta tag i sitt miserabla giftermal, sina pengabekymmer, gora nagot av sitt liv, eller helt enkelt bara le, for att denne anonyma person i en digitaliserad varld, fick just den andre personen att ma battre just for stunden, av en ren slump.
Jag vet inte om ni forstod, for det ar knappt sa att jag sjalv hanger med i mina resonemang, men det lat bra i huvudet.

Iaf, summan av kardemumman (kommer i slutet av blogginlagget, just nu tanker jag fortsatta min invecklade utlaggning).

Hur som haver; jag sitter ofta och laser bloggar, forumsinlagg, svars-mail fran foretag och annat smatt och gott som involverar personer bakom en skarm. Jag sitter ofta och funderar pa vem ar den dar personen egentligen, bakom sin internetpersonlighet? Vad ar det som driver manniskan till att blotta sig sa offentligt? Vad ar det som hindrar denne att samtidigt avsloja andra detaljer ur sitt liv? Vad ar det som far personen i fraga att ge positiv respons till en annan manniska, trots att de aldrig traffats? Vad ar det som driver personen till att lagga energi pa att gora andra manniskor gladare, eller tvart om; fa dem att kanna sig samre? Ar internetnetpersonligheten lika "gjuten" som irl-personligheten, eller kommer man undan med flera "personligheter" online? Kanske ar internetpersonligheten annu fastare i sina former? Kanske forvantas vi reagera an mer efter normer och allman forvantan online? Och vem ar Daniel pa Bloglovin, Simon pa SAS och Helen pa djurhemmet? Speglar deras jobbmail deras personlighet? Kan jag genom att frekvent skicka in forfragningar och klagomal till Bloglovin lara kanna Daniel, eller ar hans jobbpersonlighet valdigt olik hans privata internetpersonlighet, och hur mycket skiljer hans privata internetpersonlighet fran hans privata irl-personlighet och hans irl-jobb-personlighet?

Jag vet sjalv med mig att mina personligheter (eller sidorna jag visar utat kanske man ska saga) skiljer sig ratt rejalt at. Min privata internetpersonlighet utnyttjar distansen till nara och kara, och den relativa anonyma sfaren, till att osa ur sig allt som inte far utlopp nagon annan stans. Online finns det en mojlighet att tala om saker man ogarna diskuterar med nara och kara, samtidigt som man ger dem en mojlighet till en inblick - om de vill.
Min jobbpersonlighet ar positiv och sprudlande. Nar jag jobbar ar jag den jag helst skulle vilja vara hela tiden; den glada, den trevliga, den snalla, den hjalpsamma, den flitiga, den bekymmerslosa.
Min irl-personlighet ar mitt emellan de tva.

Jag skulle egenligen ha fortsatt spana pa det har med personligheter, men plotsligt sa ar det som om nagon slagit mig i huvudet med en stekpanna och jag blev sa sjujakla trott (det verkar som om jag faktiskt somnade av en liten stund om man ska lita pa klockan), sa nu gar jag och lagger mig istallet. Feel free att fortsatta pa tesen, lagga fram din egna eller bara forsoka svara pa alla mina fragestallningar. God natt!

Jag har gatt och startat min egna bloppis!
Kika garna in :)

Det blev en otroligt mysig kvall nere vid floden! Ser verkligen fram emot en sondag vid havet nu :) Och att komma hem saklart! Nu langtar jag faktiskt till och med lite :)

 

Idag ar jag javligt tillfreds och nojd och glad och allt sant dar. Pratade med Lukas igar, och nu vill jag bara hem hem hem sa att vi kan aka pa pensionarskryssning till Finland, dricka whiskey och ata bullar! Och jag vill hem och traffa Annie, Sara, Emma, David, Alex och alla andra gamla kompisar som jag inte sett pa alldeles for lange! Hoppas bara pa att det ar nagon hemma.
Just nu kanns det otroligt bra att aka hem. Bara att veta att jag ska hem far mig att ma sa otroligt mycket battre! :)
Det kanns till och med helt hanterbart att inte fa se John pa tva manader, och att jag annu inte hittat nagon som kan ta hand om illrarna. Det loser sig :)

Annars sa har dagen varit ytters tillfredsstallande. Vaknade klockan 8, gjorde frukost och intog den och laste lite i tradgarden. Packade ner lite grejjer i lador, laste lite mer och at lunch. Traskade ner pa stan och impulskopte massa nodvandiga sommarklader (som jag visserligen tankt kopa i Sverige, men nu hittade jag ju allt har sa da passade jag pa aven om det ar dyrare pa denna sidan havet).
Nu ska jag duscha, och sen ska jag och John ner till floden och dricka ol i solnedgangen. Det ska bli sa skont!! Och pa sondag ska han ta mig till havet! :D Jag har varit har i tva ar, men annu inte tagit mig till kusten, det ar pinsamt. Men pa sondag sa! Ska nog ata skampi ocksa, bara for att liksom.

Och fortfarande ingen som kunnat upplysa mig om vad det ar for fagelunge jag hittade igar :(

Jag har problemfotter. Jag kan forsta att jag far blasor, svullna fotter, skavsar, ont i tassingarna och omma halar av ballerinaskor, sandaler, gympaskor, gummistovlar, hogklackat, flip flops och nar jag gar barfota. Det har jag accepterat. Mina fotter ar helt enkelt inte gjorda for gemene mans skor.
Sa i varas kopte jag ett par pensionarssandaler. Ni vet sana dar extremt fula, men ergonomiskt riktiga sandaler, med sa manga luftkuddar och vadderade remmar att det var som att stoppa fotterna i sockervadd? Sana iaf.
Sa idag tog jag dem pa min forsta riktiga langpromenad (har tidigare bara gatt in dem korta vandor till affaren och liknande). Efter halva vandan hade jag tva stora (vi talar femkronorsstorlek har) blasor under hogerfoten, samt en stor avlang blasa langsmed sidan pa vansterfoten.
Jag forstar inte. Ar det inte meningen att jag ska fa promenera eller vad ar det fragan om? Jag ar sa TROTT pa att ha blasor och blodande skavsar HELA TIDEN! Dessutom spricker blasorna alltid, och mina fotter ar nu sa fulla av arr, forhardnader och skit att det ar ett under att de inte trillat av an! Jag behover nya fotter. Nya fotter som tals att anvandas!

Hittade en sot fagelunge nere vid floden iaf. Den som kan identifiera vad for slags fagel det ar far.. en lankning? Asch jag vet inte, nat iaf.

Tittar pa vagen, tittar i spegeln och inser att valross-Amanda ar pa vag tillbaka.. Inte bra. Jag som var sa nojd och glad bara for nagra manader sedan..
Tittar sedan igenom bilder pa gamla bekanta fran forr och jamfor med nu, och inser att det kanske hor till att man gar upp nagra trivselkilon nar man flyttar hemifran. For helt ensam om att ha lagt pa mig ar jag da rakt inte!
Nagra fler kilon far det inte bli dock. Forra sommarens mardromslika valrossfigur far inte komma tillbaka - pa nagra som helst villkor! Nar till och med mamma papekar att vagen kanske visar lite val mycket sa vet man att det ar illa. Inte for att jag vill bli smal som en pinne, det skulle kannas fel, men jag vill garna ha nagon slags figur, snarare an "jamntjock".

For ovrigt sa askar det, och jag kanner mig valdigt tillfreds. Far bli kramig pasta med bacon och kanske lite vin till middag, och sen kura upp i soffan och lasa klart min bok. Det blir fint det! :)

Nu rader det hysteri over svininfluensan i Carlisle igen. Traskade de 100 metrarna till Spar och sag stora plakat som sa SWINE FLU IN STANWIX. "Jaha", var min forsta tanke, men sen blev det lite mer intressant nar jag laste att det var en man som bott pa hotellet tvars over gatan som var krasslig. Det var nastan sa att man fick lust att smyga dit - bara for att man inte far liksom. Det ar som nar nagon lagt taggtrad och satt upp stora skyltar om att man ska halla sig borta runt en traddunge eller liknande ungefar - man maste ju undersoka vad allt stahej om ar! Iaf sa valde jag att inte forsoka mig pa att smyga in pa hotellet och riskeras att smittas, utan holl mig pa min sida av gatan och gick hem.

fargat haret fem ganger idag. Det ser forjavligt ut.

Maste aven ta tag i det har med vikten igen. Kilona kryper sakta tillbaka nu nar jag inte motionerar langre. Attans bananer. Om man bara vore 14 igen...