Kom nyss in fran en promenad. Rensade huvudet lite. Jag gick ensam, saklart. Jag ar ofta ensam kom jag fram till. Jag gar pa stan ensam, jag promenerar ensam, jag ater ensam och jag spenderar mina lediga stunder ensam.
Jag kom fram till att det har med vanner har aldrig varit min starka sida. Jag ar valdigt bra pa att knyta tillfalliga kontakter, och jag offrar gladeligen vad an som kravs for att behaga dem sa att de ska stanna. Men de blir aldrig langvariga. Mest beror det nog pa mig. Jag ar en svar manniska. Ratt tom, intetsagande och tyst. Iallafall pa utsidan. Jag har inga starka asikter, jag ser inte speciellt speciell ut och jag pratar ogarna eftersom jag vet att folk ser det jag sager som tomt och meningslost. Jag ar ocksa forjavligt dalig pa att smaprata. Det gar inte. Inte alls.
Jag lever for att vara dar som en tyst skugga. En skugga som tappat bort sitt egna jag pa vagen, och nu lever for andras rakning istallet.
Ibland hittar jag migsjalv dock. Oftast nar jag ar full pa en fest med massa manniskor, vilka jag kanner mer eller mindre ytligt. Da vet jag vem jag ar. Da kommer gamla Amanda fram igen. Amanda som har asikter, som engagerar sig och som faktiskt ar ganska sot i sin klanning, make-up och leende. For pa en fest sa pratar alla med alla, och nanstans dar i dimman tands ett litet hopp i min kropp om att manniskan jag just pratade med ska komma ihag mig dagen efter, och kanske till och med fortsatta prata med mig, aven da ruset lagt sig. Ibland hander det, och en ny tillfallig kontakt skapas. Jag kanner mig dock sallan att vi har nagot utbyte av varandra. Alla ar sa ytliga och jag kanner mig fel. Jag ar inte ytlig. Jag ar inte ute efter ytliga kontakter att bli full tillsammans med. Jag vill ha nagon att prata med. Nagon att ocksa kunna vara tyst med. Nagon att kunna dela saker med. De vannerna jag kanner att jag kan gora det med kan jag rakna pa en hand. Visst, hellre fa bra an manga halv-bra, men det suger rent ut sagt att inte ha en enda manniska har i England att kunna ventilera sina tankar med. Och aven om jag skulle flytta tillbaka till Sverige sa ar de spridda over hela landet. Sa nar jag inser att vi aldrig kommer att ha nagot annat utbyte av varandra an att skvallra om andra manniskor, eller dricka vin och glo pa serier for att sedan dansa oss svettiga pa ett overfullt dansgolv, sa sluter jag mig. Jag blir tom, intetsagande och tyst. Och folk forsvinner.
Oftast sa fungerar saker och ting bra anda i min vardag. Jag tycker om att vara ensam. Och vill jag ha sallskap sa har jag John att umgas med pa helgerna och nagon/nagra dagar i veckan. Men dagar som dessa, da jag verkligen skulle behova nagon att prata med sa ar det ratt jobbigt. Jag kan inte prata med John, for dels sa vill jag prata om honom, och dels sa ar han pa pissigt humor och vill vara sjalv. Jag kan heller inte prata med mina ytliga kontakter, for sa fort amnet blir djupare an one-night-stands och vem-som-strulade-med-vem i lordags, sa dor samtalet. De vill inte behova tanka, ge rad eller engagera sig kanslomassigt i en annan manniska, och jag vill inte dela med mig av mina tankar och problem, nar jag vet att allt jag sager kommer spridas som vinden mellan dessa ytliga kontakter. Samtidigt sa onskar jag inget hellre an att nagon ska bry sig tillrackligt for att fraga hur det ar, och faktiskt lyssna nar jag berattar. Men sannorlikheten att det ska handa ar inte speciellt stor, sa dagar som dessa ar Carlisles hemlosa mitt lufthal. Det finns visserligen bara tva stycken vad jag vet, men vi kommer bra overrens. De sluddrar om fruar som kastat ut dem, samhallets nedgang och hur dyrt det ar med cigaretter, och jag lyssnar och fastan jag aldrig far ur mig allt jag behover fa ur mig, sa kanns det iaf lite battre efterat. Jag stoter ofta pa dem med graten i halsen, men efter en cigg och nagra vanliga ordvaxlingar sa kanns det lite battre sedan. Ensamma manniskor vid uteserveringar och pa parkbankar gar ocksa bra. Aven om vi inte har nagot gemensammt alls, sa delar vi iaf ensamheten.
Och det ar alltid skont att veta att man inte ar ensam om att vara just ensam.

Hittade just den har videon ocksa. If only...