Idag har inte varit nagon rolig dag.. Jobbade 10h och hade bara en halvtimmes rast. Kopte sushi till lunch, men pallade inte ens ata den, for jag madde sa illa av all ilska/sorg/saknad/forvirring. Det kanns sa klyschigt och lojligt att saga, men tararna har verkligen brannt bakom ogonlocken hela dagen, och sa snart jag klev utanfor dorren pa jobbet sa borjade de rinna. Lyckades stanga av kranarna snabbt dock, och gick for att kolla pa festivalen som pagick i stan. Blev inte langvarig. Dels var det kallt, och dels sa bubblade tararna upp sa snart jag sag nagot som berorde mig kanslomassigt (och med berorde mig kanslomassigt sa pratar vi PMS-niva har.. manniskorna som gjorde en mansklig pyramid fick mig att grata eftersom jag blev sa glad for deras skull nar de fick applader, clowerna fick mig att grata for de lyckades fa publiken att skratta, lyckliga par fick mig att grata for att de sag sa lyckliga ut med varandra, och dessutom paminde mig om vad jag nyss forlorat, osv osv).

Och nu sitter jag har och kanner att jag far grina bast jag vill. Jag kanner att det ar helt ok att grata over att mamma skickade ett fint mail, det ar helt ok att grata over att Nisse borjar byta till sommarpals, det ar helt ok att grata over att alla fina meddelanden jag fatt fran folk, det ar helt ok att jag inte fatt ett enda livstecken ifran John och det ar helt ok att grata over att Lotta just nu ater upp den sista glassen som ar kvar i locket.

Nej, usch vad deprimerande och emo-klyschigt det blev nu. Men det var skont att fa ur sig..
Ska forsoka satsa pa ett John-fritt, gladare inlagg imorrn. Livet kretsar inte runt oss langre, hur garna man an onskar det.

Hur ska man gora med hans grejjer som han har har forresten? Behalla? Branna? Ge tillbaka? Helvetet kommer frysa till is innan han oppnar dorren at mig igen om jag kanner honom ratt, sa om han ska fa tillbaka dem sa maste jag nog skicka dem med posten, trots att han bara bor ner for gatan. Det ar visserligen inte sa mycket. Det han saknar mest ar nog hans Kurt Cobain-bok.