Jag har kommit pa mig sjalv med att ha en internetpersonlighet. Den sidan av mig som av diverse anledningar inte kommer ut i det reala livet, far sitt utlopp i den digitaliserade varlden. Skont - ja; nyttigt - tveksamt.

For visst ar det skont att kunna "gomma sig" bakom en skarm och uttrycka i princip vad som an ligger och trycker over hjartat, visst ar det skont att kunna ha annorlunda asikter utan att behova kanna konstiga blickar i ryggen nar man gar pa stan, och visst ar det skont att kunna osa ur sig allt man behover osa ur sig nar ingen finns att dricka te och utbyta tankar med. For nanstans sa sitter det en manniska som kommer med den responsen man behover just da. Det behover inte vara nagon man ens kanner. Och just den manniskan, som kan ha hamnat pa ratt stalle, vid ratt tidpunkt, kan vara orsaken till att nagon annan manniska dar ute bestammer sig for att antligen ta tag i sitt miserabla giftermal, sina pengabekymmer, gora nagot av sitt liv, eller helt enkelt bara le, for att denne anonyma person i en digitaliserad varld, fick just den andre personen att ma battre just for stunden, av en ren slump.
Jag vet inte om ni forstod, for det ar knappt sa att jag sjalv hanger med i mina resonemang, men det lat bra i huvudet.

Iaf, summan av kardemumman (kommer i slutet av blogginlagget, just nu tanker jag fortsatta min invecklade utlaggning).

Hur som haver; jag sitter ofta och laser bloggar, forumsinlagg, svars-mail fran foretag och annat smatt och gott som involverar personer bakom en skarm. Jag sitter ofta och funderar pa vem ar den dar personen egentligen, bakom sin internetpersonlighet? Vad ar det som driver manniskan till att blotta sig sa offentligt? Vad ar det som hindrar denne att samtidigt avsloja andra detaljer ur sitt liv? Vad ar det som far personen i fraga att ge positiv respons till en annan manniska, trots att de aldrig traffats? Vad ar det som driver personen till att lagga energi pa att gora andra manniskor gladare, eller tvart om; fa dem att kanna sig samre? Ar internetnetpersonligheten lika "gjuten" som irl-personligheten, eller kommer man undan med flera "personligheter" online? Kanske ar internetpersonligheten annu fastare i sina former? Kanske forvantas vi reagera an mer efter normer och allman forvantan online? Och vem ar Daniel pa Bloglovin, Simon pa SAS och Helen pa djurhemmet? Speglar deras jobbmail deras personlighet? Kan jag genom att frekvent skicka in forfragningar och klagomal till Bloglovin lara kanna Daniel, eller ar hans jobbpersonlighet valdigt olik hans privata internetpersonlighet, och hur mycket skiljer hans privata internetpersonlighet fran hans privata irl-personlighet och hans irl-jobb-personlighet?

Jag vet sjalv med mig att mina personligheter (eller sidorna jag visar utat kanske man ska saga) skiljer sig ratt rejalt at. Min privata internetpersonlighet utnyttjar distansen till nara och kara, och den relativa anonyma sfaren, till att osa ur sig allt som inte far utlopp nagon annan stans. Online finns det en mojlighet att tala om saker man ogarna diskuterar med nara och kara, samtidigt som man ger dem en mojlighet till en inblick - om de vill.
Min jobbpersonlighet ar positiv och sprudlande. Nar jag jobbar ar jag den jag helst skulle vilja vara hela tiden; den glada, den trevliga, den snalla, den hjalpsamma, den flitiga, den bekymmerslosa.
Min irl-personlighet ar mitt emellan de tva.

Jag skulle egenligen ha fortsatt spana pa det har med personligheter, men plotsligt sa ar det som om nagon slagit mig i huvudet med en stekpanna och jag blev sa sjujakla trott (det verkar som om jag faktiskt somnade av en liten stund om man ska lita pa klockan), sa nu gar jag och lagger mig istallet. Feel free att fortsatta pa tesen, lagga fram din egna eller bara forsoka svara pa alla mina fragestallningar. God natt!