Jag har idag gett mig tva uppdrag att jobba pa under min lilla semester har hemma.
Uppdrag ett: forhindra att valrossen kommer tillbaka i samma veva som lata dagar i solen och obegransat med gratis mat blir standard igen.
Uppdrag tva: bli mindre svensk.

Jag satt namligen pa planet hem idag och hade rysningar hela vagen. Svenskar. De fick haren att sta upp i nacken pa mig och foten stampade irriterat i golvet. Jag hade helt glomt bort hur irriterande svenskar ar. Jag hade helt glomt bort hur ofantligt stela, tillgjorda, valstrukna, humorlosa och polerade vi ar.
Jag satt dar i tva timmar och lyssnade till konversationer utan innehall.
Jag glodde pa leenden sa paklistrade att jag ett tag trodde att de skulle falla av.
Jag lyssnade pa "roliga historier" och iaktog hur de mottogs (ett stelt leende, flackande blickar, ett nervost skratt som far en nick i godkannande, foljt av ett stort paklistrat leende och ett lite hogre och lite langre nervost skratt, avslutat med en lattad suck).
Jag iaktog "karleksfulla" par och familjer. Har alla par och familjer alltid pratat med varandra i samma ton som de pratar med kunder i en affar, sin sekreterare eller elever? Och har de konversationer som gar djupare an huruvida toaletterna vad stadade eller inte? De hade lika garna kunnat prata med totala framlingar i mina ogon.

Det jag stor mig allra mest pa ar dock mig sjalv.
Pa hur svensk jag ar.
Jag stor mig pa hur awkward jag kanner mig i vissa situationer, och att jag da plockar fram det dar paklistrade leendet och det nervosa skrattet.
Jag stor mig pa att jag har svart att ga ner pa djupet i en konversation. Blir det mer personligt an "hur mar du idag?" sa kommer den svenska skolden upp. Skolden som skyddar mig fran folk som forsoker bryta sig in och utforska mig som person; men som aven skyddar mig fran att lacka ut information som kan gora att personen i fraga uppfattar mig som "udda", "utanfor normen", "for insatt i politik/miljon/bocker/whatever", "for smart", "for korkad", "for kanslosam", "for klangig", "o-lagom". For vi svenskar maste alla vara normala. Asikter halls tillbaka sa lange vi inte ar valbetalda tidningsskribenter eller 14ariga bloggare som vill skapa revolution eller forandra samhallet. Det ar fult att saga att vi tycker om att ata kott. Det ar ackligt om vi erkanner att vi tander pa annat an missionaren. Vi har en silverdildo uppkord i roven om vi rakar vara insatta i varldfragorna och dessutom har asikter om vad som bor goras. Man anses vara emotionellt instabil om man grater over att pojkvannen gjort slut om man ar over 18. Osv. Osv. Osv...
Jag insag nar jag satt och rannsakade mig sjalv och min svenskhet att jag forstar precis vad John menar nu nar han sager att jag ar svar att prata med ibland (och da pratar vi inte om sprakproblem). Vi svenskar AR svara att prata med. Det ar inte sa att vi sitter tysta i ett horn, men daremot ar vi sallan helt uppriktiga i vad vi sager! Vi skrattar fastan nagot inte ar kul, vi haller med folk fastan vi egentligen tycker precis tvart om, vi haller kaft om vi kanner att vi inte har nagot valdigt viktigt att tillagga, vi ger komplimanger "for att vara snalla". Dessutom ar det fult att belasta nagon annan med sina problem, sa sant haller vi kaft om. En svensk star ut tills han gar in i vaggen. Det ar fult att prata om andra manniskor ocksa, vilket skapar ett dilemma; man pratar ogarna om sig sjalv, men man far inte prata om andra heller.

Det blev annu ett langt och ostrukturerat inlagg denna natten. Jag har markt att jag har for vana att skriva sadana nar jag egentligen borde sova istallet. Orkar aldrig skriva fardigt dem heller. Ni far helt enkelt fylla i tomrummen sjalva!

Det forsta steget i att bli "o-svensk" ar att forsoka lagga av med den artiga tonen. Missforsta mig ratt nu; artighet ar bra, det argumenterar jag inte emot - MEN, den behover inte genomsyra hela spraket! Det ar helt ok att saga sin asikt aven om den fornarmar nagon och inte be om ursakt. Och det ar helt ok att inte ha tid att prata, inte vilja prata, inte orka prata, inte ha lust att prata. Och just nu vill jag inte skriva mer. Jag vill kolla min facebook och sen sova. Sa god natt!