Telefonsamtal

Ooh, blev nyss vackt av att John ringde! Som jag saknar honom. Det var sa skont att hora hans rost och pladdra pa om vad vi gjort under de har dagarna.

Kanner mig otroligt energifylld nu och ska studsa ner for att ata frukost och sen kanske hjalpa till att mala lite :)

Oh, så allt det där jobbiga har löst sig? Vad kul! och skönt :)



Sv;



Aaw, tack :) Pete talar om för mig hur vacker och fin jag är varje dag, hur mycket han älskar vår lilla mage, att bristningarna inte spelar någon roll osv. Men det är liksom jobbigt ändå, för även om de bleknar med åren så ser det förjävligt ut. Det störde mig inte när jag "bara" hade det på låren, men nu har jag där, på magen, på höfterna, på brösten, på vaderna (!) och till och med på rumpan! Jag känner mig som en enda stor, jäkla bristning :( Men, men - som sagt så är ju Lillan värd vad som helst :)

Åh, visst kan ett "litet" telefonsamtal fylla en med glädje!