upphor aldrig att forvana mig.

Trots lyckliga historier om karlek, mysiga kvallar nere vid floden, vin i solnedgangen osv, sa verkar mannen i min omgivning tro att jag ar lovligt byte. Visst, jag har varit "ledig" emellanat, men aldrig pa det sattet att jag kanner att jag vill ga ut och hitta nagon att bli svettig mellan lakanen med dagen efter! Det tar ju tid att komma over en relation, och i mitt och Johns fall sa har det ju bara varit en tidsfraga innan vi hittade tillbaka till varandra igen.

Anda ar mannen som flugor runt en sockerbit redan dagen efter. "Far jag bjuda dig pa bio?", "Ska vi ga pa promenad? Oh, och om du inte vill sova sjalv sa kan jag ju alltid stanna over..", "Om du har lust att komma upp till Glasgow sa kan vi alltid dela pa XX's soffa" osv osv. Detta fran folk jag kanner, folk jag pratar om John med, folk jag delat med mig av mina kanslor till, folk jag trodde var vanner - sana som man inte har sex med! Jag blir bara sa trott. Det borde val anda vara fullt mojligt att ha en helt platonisk vanskap med det motsatta konet, eller lever jag i en dromvarld? Haller de sig nara sa att de kan sla till sekunden jag blir "lovlig" (ibland vantar de inte ens sa lange visserligen...)?

Blah, jag ar trott, och ska ga och packa lite mera. Nutellan ar slut och blodsockret dalar. Blir nog en tidig kvall ikvall.