Det lilla "uppsvinget" var bara en fas. Det kanns nastan bra faktiskt.. Den konstiga energin och positiva(?) kanslan var valdigt forvirrande och fick mig inte alls att kanna mig battre, bara valdigt forvirrad och konstig till mods. Det var nastan obehagligt att vara full av bubblande energi.

Beslutsangesten blir bara varre, och jag onskar att nagon kunde sla mig i huvudet med en stekpanna och banka lite vett i mig. Jag vet inte alls hur jag ska gora.. Det ar lite som pest eller kolera.
Alternativ 1 har manga plus och minus, och bada sidorna ar otroligt starka. Jag kommer vara valdigt glad over att vara hemma, samtidigt som jag kommer ha en enorm angest over "konsekvenserna" och manniskorna jag lamnar i sticket. Och jag vet allvarligt talat inte om jag klarar av att hantera den angesten.
Alternativ 2 har varken manga plus eller minus, och samtidigt sa ar plussen inte nagot jag bryr mig sa mycket om, forutom besoket av Lukas.. Men om jag aker hem sa far jag ju traffa honom anda.. Enda anledningen till att valja detta alternativet ar att ingen blir lidande forutom jag. Och det ar battre att bara en manniska lider, an flera.

Idag bjod jag illrarna pa pinkisar (musbebisar) ocksa. Nisse ville bara leka med dem, men Lotta var lyrisk. Nastan lika gott som glass.