Jag ogillar att packa. Jag har hittat sa manga fina minnen som gor mig ledsen. For nu ar de just inget mer an minnen.. Har ocksa hittat manga mindre fina minnen som gor mig upprord, for dem hade jag helst glomt bort och aldrig mer behovt paminnas av.

Hittade ett otroligt fint kort jag fick av John nar jag akte hem over jul ocksa..
Pa framsidan star det "Things might look a little cloudy now, but they'll get better soon. Just remember that it's true..."
och innuti; "It takes rain to make rainbows, lemons to make lemonade, and sometimes difficulties to make us stronger and better people. The sun will shine again soon.. You'll see."
och under har han skrivit dit sjalv; "Amanda, I hope you have a very merry xmas, and a lovely time back home. I look forward to seeing you when you return. take care and have fun! John xx"
Han hade aven lagt en extra bit papper runt kortet i kuvertet for att det inte skulle synas igenom, och pa pappret har han skrivit att han inte ville forstora overraskningen - hence the paper.

Det ar ett av de finaste korten jag fatt tror jag. Det var innan vi blev tillsammans, och gud som jag saknade honom de tva veckorna! Det ar lite ledsamt att tanka pa hur fint det var da, och att det inte varade. Sa manga "tank om.." och "om bara...".. Det ar battre sahar, men man undrar ju alltid hur det kunde ha varit..