Ingenting funkar, allra minst jag sjalv

Annu ett sadant inlagg som jag sjalv hatar. Las inte om du bara kommer bli irriterad pa mig anda.

Jag har ingen energi till att gora nagot alls. Idag har varit en skitdag, som alla andra dagar pa sista tiden. Jag vaknade, tankte dagens forsta tanke (alltid den samma nu for tiden), tog upp telefonen och laptopen i sangen och kande hur jobbigt det blev att andas helt plotsligt. Det var som om lungorna och luftroren svullnade upp, for det gick inte att trycka ner nagon luft i dem, och om jag forsokte ta ett djupt andetag sa pep det i lungorna och jag borjade hosta for det var sa obehagligt att andas. Fick total panik och var saker pa att jag skulle do. Lag i vad som kandes som en absolut evighet (men troligtvis bara var en tjugo minuter) och forsokte att bara andas och funderade vem jag kunde ringa for att fa hjalp. Ambulans var ett alternativ, men jag ansag att sa lange jag holl mig vid medvetande sa fick jag i mig tillrackligt mycket syre och behovde darfor inte ta upp lakarnas dyrbara tid. Nasta alternativ var nagon som kunde komma och hjalpa mig upp ur sangen, halla om mig lite, och ta mig till sjukhuset om jag blev varre, men kunde for allt i varlden inte komma pa vem det skulle vara. John och jag ar ett avslutat kapitel sa jag ville ogarna stora, trots att han ar den enda jag skulle kunna ringa. I desperation postade jag ett inlagg pa ett psykologiforum jag ofta besoker for att fa tips pa om det fanns nagra andningsovningar jag kunde gora for att aterfa kontrollen over min kropp, men jag antar att folk ogarna spenderar sina sondagsmornar framfor forum.. Sa valet foll pa min help line. Inte for att de kan gora nagot, men det var skont att bara ha nagon i andra anden av telefonen som pratade lugnande med mig. Kvinnan trodde att jag antingen hade ett astmaanfall eller panikangest. Sjalv vet jag inte alls. Har aldrig haft varken astma eller panikangest forut vad jag vet.
En timme senare sa slappte den varsta "svullnaden" i halsen iaf, och jag lyckades ta mig upp ur sangen och in pa toaletten. Var helt utmattad och somnade sa snart jag kom tillbaka till sangen igen. Har fortfarande ont i brostet, kanns som att nagon har statt pa mig, men det ar nog bara muskelspanningar. Jag kan andas iaf, och det ar ju det viktigaste!

Var aven ivag och pratade med John pa eftermiddagen, och det kanns helt ok nu. Lamna hans grejjer och hamta mina.. Men lite grejjer blev kvar anda, och jag kom tillbaka med en av hans bocker ocksa som han tyckte att jag skulle lana (happiness - how to find it and keep it). Det kanns bra att kunna prata och vara vanner. Det kanns bra att kunna slanga ivag ett sms och fraga hur han mar, och det kanns bra att kunna ses och vara som det var innan vi blev tillsammans (bara lite klokare). Hur garna man an vill fa det att funka, sa maste man anda vaga inse att det kanske inte gor det, och att man funkar battre som vanner - hur hart det an ar. Jag ska packa ner alla mina grejjer och slanga in i hans rum ocksa. Maste ju saga upp mig fran jobbet och aka hem till Sverige nu nar jag star utan boende, men maste ju gora av grejjerna nagonstans och han erbjod sitt lediga rum. Jag ska fa ett vykort fran Frankrike ocksa. Han aker fortfarande pa tagluffen som vi planerade tillsammans och har nagra spelningar i Paris inplanerade. Jag hoppas att det gar bra for honom.

Jag ar aven sjukt stressad over att packa ner allt.. Jag jobbar 9.30 till 18.00 alla dagar, och jag behover kopa flyttlador, packa, mala om, stada hela huset och sen flytta allt inom 2 veckor. Jag vet inte hur det ska ga till. For det forsta sa ar alla affarer stangda nar jag inte jobbar, och for det andra sa ar jag helt slut nar jag kommer hem ifran jobbet och vill bara lagga mig i sangen och do litegranna. Bara att tanka pa skiten far mig att bryta ihop.

Sen har vi illrarna. Ska jag lamna dem har i 3 manader, eller ska jag ta med dem hem? Vart ska jag lamna dem om jag lamnar dem har? Hur ska jag fa hem dem om jag aker hem? Att flyga blir dyrt och det ar sallan flygbolagen gar med pa att frakta andra djur an hundar och katter. Att ta taget skulle eventuellt kunna fungera, men hur tar jag mig over vattnet? Och bara 2 veckor pa mig att planera skiten.

Inte har jag fatt nagot javla besked av lakarn heller om att fa nagon att prata med. Det ar val skit samma egentligen nu nar jag ska aka hem anda, men lite lack blir jag..

Dessutom ar imorgon min sista dag med internet. Det kanns ju.. skoj.. funderar pa att skaffa mobilt bredband, men ja.. nar fan ska jag ha tid med det?

Nu ska jag.. gora nanting. Angesten kryper i kroppen pa mig.

Kommentarer
Postat av: anonym

hade precis samma besvär, slutade upp på sjukhuset faktiskt utav den orsak att man blir lite nojjig!

men det gick över efter några timmar! =P

detta hände för c:a fyra år sen har aldrig upprepats efter det!



hare gött hoppas allt löser dig!

2009-06-23 @ 08:03:48
Postat av: Paulina

Det vore inte alls konstigt om det var en panikångestattack du fick, de är fruktansvärda och du har ju ångest sedan tidigare. Förstår att du har den, det har hänt mycket och du har en stor press på dig nu, avundas inte din sits! Hoppas det löser sig på bästa sätt iaf. Kram

2009-06-23 @ 19:47:57
URL: http://paulinaeriksson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0