Ibland onskar jag att jag inte hade varit en san inatvand tonaring, att jag hade tagit vara pa tiden jag hade hemma med mina foraldrar. Det kanns verkligen konstigt att borja oppna upp sig for dem nu nar jag snart ar 21 ar gammal och har bott hemifran i 2 ar redan. Sa manga saker som karlek, sex, relationer, kompisar, hur man mar osv som de inte vet nagonting om. Men det kanns skont att antligen fa ur sig allt. Fa kanna mig liten och sarbar, och veta att om jag hade varit hemma i Sverige sa hade jag kunnat krypa upp i famnen pa mamma och prata av mig. Nu fick det bli over mobilen med dalig mottagning, men det ar ju battre an inget iaf. Blev lovad en Finlandskryssning om jag kom hem sa att de fick ra om mig lite, sa nu sitter jag och forsoker ta reda pa nar jag kan flytta egentligen. Vill inte stanna har en dag langre an nodvandigt! Jag behover miljoombyte och umgas med folk jag kanner. Alla pengarna jag sparat till tagluffen runt Europa kan jag anvanda till att aka kors och tvars over Sverige och halsa pa alla vanner - vissa varav jag inte sett pa flera ar!