Jag vet inte vad som farit i mig, men plotsligt sa sover jag dygnet runt kanns det som. Jag som annars sover 5-6 timmar per natt (och alltid vaknar klockan 7 pa morgonen), har nu borjat somna nar som helst, var som helst.
Gick till sangs i resonabel tid pa lordagen, vaknade inte forrens vid nio-tiden pa sondagsmorgonen, och vid ett lag jag som en klubbad sal igen. Halv nio pa kvallen vackte John mig och sa att jag inte fick sova mer.
Halv ett pa natten sov jag igen och vaknade sedan nar han gick till jobbet vid halv atta-tiden pa morgonen.
Var trott och grinig hela gardagen.
Kom hem, tog en ol (som jag inte ens drack upp), surfade lite, at middag och maste sen ha somnat - for jag vaknade upp i morse nar sopgubbarna kom och skramlade med atervinningen vid 10-tiden med sopp-skalen brevid mig pa elementet, kladerna pa och lyset tant i taket!
Tankte att nu maste jag val tamejfan vara utvilad, men direkt efter frukost sa somnade jag igen och har sovit fram tills nu! Sa nu ska jag ta mig ner pa stan. Jag behover kaffe. Och kaka. Och sa ska jag se om jag kan hitta nagot cafe med gratis internet sa att jag kan sitta och fordriva tiden med oviktigheter utan att behova tanka pa att inte overstiga min manatliga grans.

Och sa ska jag se till att halla mig vaken fram tills ikvall.

Titta noga pa bilden nedan, och valj sedan vart du skulle ga for att betala notan om du hade atit pa denna restaurangen.


Svart att valja? Du kanske behover lite mera information? Har kommer bilder pa de tva alternativen separat, det kanske underlattar?

Du valde alternativ 1 va? Klart du gjorde det, 80% av alla som ater pa mitt jobb valjer namligen alternativ 1! For alla vet ju att det sa otrooooligt hygieniskt och praktiskt att forvara mynt bland tomaterna och sedlar mellan baconskivorna...

Jag anser att jag har ett ganska stort lasarantal med tanke pa hur ointressant min blogg faktiskt ar, men aldrig hade jag val trott att ett inlagg dar jag sager att jag ar mer upprord over att min telefon inte visar namnet pa den som skickar sms an Michael Jacksons dod, skulle gora sa att jag fick besoksrekord, samt flertalet arga kommentarer. Hmm.. Ar det verkligen bara jag som inte orkar bry mig om att han ar dod? Manniskor dor dagligen, sa aven kandisar. Visst, han har salt en massa skivor, men jag kan inte pasta att jag lyssnar pa hans musik eller ser honom som en forbild. Snarare sa tycker jag att han ar en fruktansvart dalig forebild och borde ha klivit ur rampljuset for lange, lange sedan. Musiken ar det inget fel pa, men han som manniska har jag inte mycket till overs for.

Ar det bara jag, eller paminner Michael Jackson om Willy Wonka?

Jag har nyss fatt sms och telefonsamtal av inte mindre an 4(!!!) olika manniskor som tyckt att det var vart att vacka mig bara for att saga att MJ ar dod.

Okant nummer: "Michael Jackson died! Madness he!?"
svar: "People tend to die. Who's this btw?"
Okant nummer: "It's Ben. Lol, not too upset then? Thought he was imortal."
svar: "Ah, my phone doesn't show your name for some reason :S I think I'm more upset about that than MJ's death. Good night, I'm trying to sleep here."

Grejjen ar ju den att jag har trott att han varit dod sedan i eftermiddags.. Hur nu det hanger ihop..

Bra
Daligt
Bra
Daligt
Full
Bra
Promenad
Nykter
Daligt
Bra
Somna
Daligt
Mer vin
Bra
Daligt
Mat
Bra
Daligt
Vin
Bra
Mer vin
Daligt
Somna
Daligt
Kolla flygpriser
Daligt
Daligt
Dags att slanga i sig det sista vinet och sova?
Imorrn ar en annan dag.

Jag ogillar att packa. Jag har hittat sa manga fina minnen som gor mig ledsen. For nu ar de just inget mer an minnen.. Har ocksa hittat manga mindre fina minnen som gor mig upprord, for dem hade jag helst glomt bort och aldrig mer behovt paminnas av.

Hittade ett otroligt fint kort jag fick av John nar jag akte hem over jul ocksa..
Pa framsidan star det "Things might look a little cloudy now, but they'll get better soon. Just remember that it's true..."
och innuti; "It takes rain to make rainbows, lemons to make lemonade, and sometimes difficulties to make us stronger and better people. The sun will shine again soon.. You'll see."
och under har han skrivit dit sjalv; "Amanda, I hope you have a very merry xmas, and a lovely time back home. I look forward to seeing you when you return. take care and have fun! John xx"
Han hade aven lagt en extra bit papper runt kortet i kuvertet for att det inte skulle synas igenom, och pa pappret har han skrivit att han inte ville forstora overraskningen - hence the paper.

Det ar ett av de finaste korten jag fatt tror jag. Det var innan vi blev tillsammans, och gud som jag saknade honom de tva veckorna! Det ar lite ledsamt att tanka pa hur fint det var da, och att det inte varade. Sa manga "tank om.." och "om bara...".. Det ar battre sahar, men man undrar ju alltid hur det kunde ha varit..

Al flyttade ut i tisdags och var noga med att plocka med sig sa mycket som mojligt som han kande att han hade ratt till. Bland sakerna han passade pa att ta med sig ifran koket (endast koket alltsa, vi ska nog inte ens ga in pa de andra rummen) finns bl.a;

• de 2-3 soppasarna som var kvar pa rullen
• diskborsten
• tvattsvampen
• diskmedlet
• grytlappen
• tandaren till varan gasspis
• alla teskedar
• hushallspappret
• alla utom 1 tallrik
• diskmaskinstabletterna
• en koksstol

Men en halv toarulle lag kvar i skapet iaf. Funderar pa om jag ska skicka den i ett paket och en lapp; "You forgot this".

Internettiden ar valdigt begransad nu for tiden, sa ni far en sammanfattning i punktform!

Positivt med att alla mina housemates har flyttat ut:
* kan gora vad jag vill, nar jag vill - naken dessutom

Negativt med att alla mina housemates har flyttat ut:
* det finns inga husgerad
* det finns inga stadattiraljer
* det ar laskigt att sova ensam i ett stort hus
* det ar annu laskigare att ga pa toa mitt i natten nar man ar ensam i ett stort hus

Positivt med dagen:
* fick en kram och blev valsignad av nagon frikyrklig missionar pa jobbet da han tyckte att jag var den trevligaste servitrisen han nagonsin stott pa
* ol och pubmiddag med Graham och Mark

Lite sadar med dagen:
* at en liten (och med liten sa menar jag 2x2cm) bit kaka, blev sjukt hog pa socker (det var sockerkaka, med sockersmetsfyllning och sockeroverdrag), hade muskelryckningar och en sjukt stark obehagskansla att jag hade krypit ur skinnet om jag kunnat. Sen gjorde mina energinivaer en tvardykning och 2 minuter senare hade jag dackat i min puff. Jattekul for Mark och Graham som roade sig med att gora grisnasa pa mig och forstora min frisyr.
(Till mitt forsvar sa kan jag val saga att jag inte atit sotsaker pa valdigt lange forutom nan liten chokladbit da och da. Jag ar inte sa fortjust i sant utan foredrar kott om jag ar godissugen.)
* har blivit sjukskriven for depression - i en vecka..

Negativt med dagen:
* det gamla vanliga


For ovrigt har beslutsangesten forsvunnit, men ersatts av en ny.
Planen ar att aka hem till Sverige i sommar. Punkt slut med det liksom.
Fragan ar bara om jag ska ta en vecka eller tva i Frankrike forst bara.. Aker med John isf (vi planerade ju resan tillsammans, och han sa att han fortfarande vill ha med mig om jag vill aka). En vecka eller tva i Paris och sedan ligga pa en strand och eventuellt surfa lite later ju faktiskt inte helt fel i mina oron.. Hmm.. Och bara for att fortydliga sa ar det fortfarande slut oss emellan, men vi ar goda vanner. Kanns bra faktiskt.

Det var ju det har med att borja packa ocksa.. Illrarnas mat- och sovbur star nu i badrummet och vantar pa bli skinande ren. Dar har den statt i en timme nu ungefar. Och sa javla mycket mer har jag inte stadat. Jag har en kansla av att det kommer ta sin lilla tid att fa ordning pa rummet.

Man maste ju bara alska det faktumet att mina housemates till och med tar med sig soppasarna nar de flyttar ut. Suck, blir till att ga och handla imorrn da..

Annu ett sadant inlagg som jag sjalv hatar. Las inte om du bara kommer bli irriterad pa mig anda.

Jag har ingen energi till att gora nagot alls. Idag har varit en skitdag, som alla andra dagar pa sista tiden. Jag vaknade, tankte dagens forsta tanke (alltid den samma nu for tiden), tog upp telefonen och laptopen i sangen och kande hur jobbigt det blev att andas helt plotsligt. Det var som om lungorna och luftroren svullnade upp, for det gick inte att trycka ner nagon luft i dem, och om jag forsokte ta ett djupt andetag sa pep det i lungorna och jag borjade hosta for det var sa obehagligt att andas. Fick total panik och var saker pa att jag skulle do. Lag i vad som kandes som en absolut evighet (men troligtvis bara var en tjugo minuter) och forsokte att bara andas och funderade vem jag kunde ringa for att fa hjalp. Ambulans var ett alternativ, men jag ansag att sa lange jag holl mig vid medvetande sa fick jag i mig tillrackligt mycket syre och behovde darfor inte ta upp lakarnas dyrbara tid. Nasta alternativ var nagon som kunde komma och hjalpa mig upp ur sangen, halla om mig lite, och ta mig till sjukhuset om jag blev varre, men kunde for allt i varlden inte komma pa vem det skulle vara. John och jag ar ett avslutat kapitel sa jag ville ogarna stora, trots att han ar den enda jag skulle kunna ringa. I desperation postade jag ett inlagg pa ett psykologiforum jag ofta besoker for att fa tips pa om det fanns nagra andningsovningar jag kunde gora for att aterfa kontrollen over min kropp, men jag antar att folk ogarna spenderar sina sondagsmornar framfor forum.. Sa valet foll pa min help line. Inte for att de kan gora nagot, men det var skont att bara ha nagon i andra anden av telefonen som pratade lugnande med mig. Kvinnan trodde att jag antingen hade ett astmaanfall eller panikangest. Sjalv vet jag inte alls. Har aldrig haft varken astma eller panikangest forut vad jag vet.
En timme senare sa slappte den varsta "svullnaden" i halsen iaf, och jag lyckades ta mig upp ur sangen och in pa toaletten. Var helt utmattad och somnade sa snart jag kom tillbaka till sangen igen. Har fortfarande ont i brostet, kanns som att nagon har statt pa mig, men det ar nog bara muskelspanningar. Jag kan andas iaf, och det ar ju det viktigaste!

Var aven ivag och pratade med John pa eftermiddagen, och det kanns helt ok nu. Lamna hans grejjer och hamta mina.. Men lite grejjer blev kvar anda, och jag kom tillbaka med en av hans bocker ocksa som han tyckte att jag skulle lana (happiness - how to find it and keep it). Det kanns bra att kunna prata och vara vanner. Det kanns bra att kunna slanga ivag ett sms och fraga hur han mar, och det kanns bra att kunna ses och vara som det var innan vi blev tillsammans (bara lite klokare). Hur garna man an vill fa det att funka, sa maste man anda vaga inse att det kanske inte gor det, och att man funkar battre som vanner - hur hart det an ar. Jag ska packa ner alla mina grejjer och slanga in i hans rum ocksa. Maste ju saga upp mig fran jobbet och aka hem till Sverige nu nar jag star utan boende, men maste ju gora av grejjerna nagonstans och han erbjod sitt lediga rum. Jag ska fa ett vykort fran Frankrike ocksa. Han aker fortfarande pa tagluffen som vi planerade tillsammans och har nagra spelningar i Paris inplanerade. Jag hoppas att det gar bra for honom.

Jag ar aven sjukt stressad over att packa ner allt.. Jag jobbar 9.30 till 18.00 alla dagar, och jag behover kopa flyttlador, packa, mala om, stada hela huset och sen flytta allt inom 2 veckor. Jag vet inte hur det ska ga till. For det forsta sa ar alla affarer stangda nar jag inte jobbar, och for det andra sa ar jag helt slut nar jag kommer hem ifran jobbet och vill bara lagga mig i sangen och do litegranna. Bara att tanka pa skiten far mig att bryta ihop.

Sen har vi illrarna. Ska jag lamna dem har i 3 manader, eller ska jag ta med dem hem? Vart ska jag lamna dem om jag lamnar dem har? Hur ska jag fa hem dem om jag aker hem? Att flyga blir dyrt och det ar sallan flygbolagen gar med pa att frakta andra djur an hundar och katter. Att ta taget skulle eventuellt kunna fungera, men hur tar jag mig over vattnet? Och bara 2 veckor pa mig att planera skiten.

Inte har jag fatt nagot javla besked av lakarn heller om att fa nagon att prata med. Det ar val skit samma egentligen nu nar jag ska aka hem anda, men lite lack blir jag..

Dessutom ar imorgon min sista dag med internet. Det kanns ju.. skoj.. funderar pa att skaffa mobilt bredband, men ja.. nar fan ska jag ha tid med det?

Nu ska jag.. gora nanting. Angesten kryper i kroppen pa mig.

Om tva veckor blir jag utsparkad ur detta huset. Da maste jag ha tagit allt mitt pick och pack, malat om och stadat fint, och i samma veva flytta in i nya huset tillsammans med mina nya house mates.

Det var tanken iaf. Laget ar annorlunda nu. Jag maste fortfarande vara ute om 2 veckor - men jag har numera ingenstans att ta vagen. Tjejerna tanker liksom inte flytta ut forrens i september, vilket gor mig hemlos i 3 manader. Fan vad kul. Gud vad skont att jag visste om det tidigare liksom.

Idag ar jag pa ett mission. Idag ska jag sprida gladje, peppa de som behover peppas och visa folk som behover nagon som ar dar for dem att jag finns och bryr mig, aven om jag inte har nagon losning pa deras problem. Idag ska jag inte klaga sa javla mycket och jag ska forsoka tanka positivt. Idag ska jag gora som Anders sa igar; "drick ol, bli full, var glad, ligg med folk och spring naken ner for gatan". Idag ska jag plocka fram glada, galna Amanda som fortfarande finns dar inne nanstans.

Nar allt rasar samman sa finns Anders dar. Anders som jag knappt pratat med pa iaf ett halvar pga omstandigheterna. Och han fragar hur jag mar. Jag har inte hort den fragan fran nagon i min "narhet" pa flera manader.
Manga valbehovliga kramar senare sa vet jag vad jag borde gora. Tvivel kvarstar, saklart, men det kanns battre. Det kanns mer ratt. Jag ar, hur konstigt det an later i mina oron, viktigare an manniskorna runt omkring mig. Det galler bara att ta steget. Bara lata det ga. Bara slappa taget. Bara latsas som om jag ar den enda manniskan pa denna planeten som rakas. Bara forsoka forsta att mitt egna valmaende ar viktigare an andras.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det, men jag ska forsoka.

Det finns inte sa mycket att saga. Lyssnar pa Johns latar pa myspace om och om igen och forsoker bestamma mig for vad jag ska gora i sommar.. Pest eller kolera? Och jag onskar att doktorn kunde hora av sig nagon gang. Hur lang tid ska det ta att kryssa i en ruta som antingen sager att jag far en consellour att prata med eller inte?

Nu ska jag ga och kopa sprit och sen fira midsommar pa 37an. Imorrn blir det mer firande. Kanns bra. Det ar skont att vara bland folk.

Tankarna gar runt, runt, runt, runt och runt. Och min kara help line ar stangd for dagen. Vet inte riktigt vart jag ska ta vagen, sa jag stannar i sangen. Maste forsoka sova. Elvatimmarsskift imorrn och ensam bakom den forbannade serveringsdisken.


Nagot positivt med att ma for kasst for att orka gora nagot annat an att bara sitta hemma och uggla ar att jag spenderar massor av tid med illrarna iaf. De har blivit lite undanskyfflade pa senaste tiden sa det ar skont att kunna gora upp for det.
Vad bjuds det pa till kvallsmat idag da? Kycklingsoppa?
Du maste skojja. Ska jag ata det dar? Den ar ju blot!
Okej, ge mig da.
Jag sa ge mig!
Lotta den lilla gottegrisan har nog varldens basta luktsinne forresten. Hon kan ligga och sova djupt, men oppnar jag en glassbutt eller tar fram kyckling/moss/kaniner sa ar hon dar pa en halv sekund. Hon ar otroligt lat och tillbakadragen i vanliga fall och det kan ta uppemot en halvtimme att locka fram henne ur hennes sovstalle med godis, men sa fort hon kanner lukten av en enda liten musbebis eller glass sa ar hon som en blodhund. Hon skulle nog bli en utmarkt knarkhund/iller.

Det lilla "uppsvinget" var bara en fas. Det kanns nastan bra faktiskt.. Den konstiga energin och positiva(?) kanslan var valdigt forvirrande och fick mig inte alls att kanna mig battre, bara valdigt forvirrad och konstig till mods. Det var nastan obehagligt att vara full av bubblande energi.

Beslutsangesten blir bara varre, och jag onskar att nagon kunde sla mig i huvudet med en stekpanna och banka lite vett i mig. Jag vet inte alls hur jag ska gora.. Det ar lite som pest eller kolera.
Alternativ 1 har manga plus och minus, och bada sidorna ar otroligt starka. Jag kommer vara valdigt glad over att vara hemma, samtidigt som jag kommer ha en enorm angest over "konsekvenserna" och manniskorna jag lamnar i sticket. Och jag vet allvarligt talat inte om jag klarar av att hantera den angesten.
Alternativ 2 har varken manga plus eller minus, och samtidigt sa ar plussen inte nagot jag bryr mig sa mycket om, forutom besoket av Lukas.. Men om jag aker hem sa far jag ju traffa honom anda.. Enda anledningen till att valja detta alternativet ar att ingen blir lidande forutom jag. Och det ar battre att bara en manniska lider, an flera.

Idag bjod jag illrarna pa pinkisar (musbebisar) ocksa. Nisse ville bara leka med dem, men Lotta var lyrisk. Nastan lika gott som glass.

Idag vet jag inte alls hur jag mar. Jag kanner mig otroligt upptrissad och ... glad?, lattad?, samtidigt som jag bara vill grava ner mig i en djup hala i skogen och aldrig mer komma ut. Energin flodar, men jag har ingen vilja eller ork at gora nagot av den. Har fortfarande en forbannat jobbig huvudvark ocksa. Sjatte dagen i rad nu och jag borjar trottna.

Dessutom har jag en otrolig beslutsangest.
Saga upp mig fran jobbet och sticka ifran Carlisle i mitten/slutet av juli och sen stanna i Sverige till slutet av september?
+ Behover inte jobba
+ Mer tid med min familj och mina vanner an jag haft totalt pa 2 ar
+ Sommar i Sverige
+ Lugn och ro
- Kommer bli ovan med chefen da jag satter alla i skiten och kommer val aldrig kunna satta min fot darinne igen
- Kommer inte ha ett jobb nar jag kommer tillbaka = mindre pengar att leva for (vilket kan bli tufft iom utstallningen och portfolion och boken som ska tryckas i slutet pa aret)
- Ar ens nagon av mina vanner hemma i Avesta?
- Kanske aldrig mer ser en del manniskor harifran igen efter att jag akt..
- Jag ar aven riktigt orolig over John, och att inte veta hur han har det eller om jag nagonsin skulle fa se honom igen skulle vara otroligt jobbigt

eller

Jobba fram till augusti, aka till Sverige i 3 veckor och sedan komma tillbaka och jobba igen?
+ Jag har en inkomst
+ Lukas kanske kommer och halsar pa, sa helt ensam och overgiven blir jag inte
+ Kommer kunna fortsatta att jobba aven i host pa helger och liknande
- Vet inte om jag klarar av att stanna har sa lange
- Mitt jobb tar upp all min tid, sa jag har ingen tid over till att "roa mig" (hur man nu kan roa sig utan folk att umgas med)

 

>
Da jag inte spelat pa min gitarr pa ett par manader sa bestamde sig Nisse for att ta over den.

Jag ska bara lagga lite leksaker i den...

Sluta klaga, du kan inte spela anda!

Sadaaaarja. Nu ar alla leksaker och gottor i sakert forvar!

Ibland onskar jag att jag inte hade varit en san inatvand tonaring, att jag hade tagit vara pa tiden jag hade hemma med mina foraldrar. Det kanns verkligen konstigt att borja oppna upp sig for dem nu nar jag snart ar 21 ar gammal och har bott hemifran i 2 ar redan. Sa manga saker som karlek, sex, relationer, kompisar, hur man mar osv som de inte vet nagonting om. Men det kanns skont att antligen fa ur sig allt. Fa kanna mig liten och sarbar, och veta att om jag hade varit hemma i Sverige sa hade jag kunnat krypa upp i famnen pa mamma och prata av mig. Nu fick det bli over mobilen med dalig mottagning, men det ar ju battre an inget iaf. Blev lovad en Finlandskryssning om jag kom hem sa att de fick ra om mig lite, sa nu sitter jag och forsoker ta reda pa nar jag kan flytta egentligen. Vill inte stanna har en dag langre an nodvandigt! Jag behover miljoombyte och umgas med folk jag kanner. Alla pengarna jag sparat till tagluffen runt Europa kan jag anvanda till att aka kors och tvars over Sverige och halsa pa alla vanner - vissa varav jag inte sett pa flera ar!

Jag insag just att jag maste stanna har minst en manad till innan jag kan aka hem (eller vart jag nu bestammer mig for att aka). En hel manad. Just nu kanns veckan ut som en omojlig uppgift. Om jag bara kunde fa flytta nu sa att jag kan aka hem nagon gang..

Jag ar sa avundsjuk pa alla som har nagon de kan ringa, nagon de kan besoka for att ta en kopp te och fa en kram.
England kanns ovanligt kallt och regnigt idag. Ska jobba om tva timmar och vet inte hur jag ska klara av det. Mar inte ett dugg javla battre an igar, snarare samre. Jag onskar att det fanns nagot vuxendagis eller liknande dit man kunde ga och traffa lite folk.

Den som inte vill lasa ett fjortisdeppigt inlagg om hur jag mar kan sluta lasa nu.

Jag har alltid haft lojligt svart for folk som skriver sana har inlagg sjalv. Alltid tyckt att de borde ga och gora nagot at sina problem istallet for att gnalla over dem och tigga uppmarksamhet. Jag ar i alla fall i processen att gora nagot at mina problem nu, ifall nagon kande att de ville haka upp sig lite over det. Gnalla och tigga uppmarksamhet gor jag dock, det maste jag erkanna. Visserligen ar det helt fel satt att fa uppmarksamhet pa, for dels sa riskerar man att stamplas som antingen ett psykfall eller uppmarksamhetskat emo, och dels sa far man aldrig akta sympati, utan endast sadan folk kanner sig tvingad till att bjuda pa. Sa det ar lugnt folks, ni behover inte skriva massa kommentarer "bara for att", jag har kontakt med en annan hjalporganisation som gor det via e-mail redan de dagar da det ar extra tugnt.

For att aterga till fjortisdeppet dock:
Har spenderat mestadelen av dagen pa telefon med en otroligt sympatisk manniska fran en help line. Hon har efter varat samtal i morse ringt med jamna mellanrum och kollat sa att jag fortfarande inte ar sjalvmordsbenagen eller skadar mig, fortfarande ar i fysiskt fungerande skick (grav angest och panikattacker kan ge smalaskiga fysiska symptom ibland vilket kan vara bra att veta sa att man inte tror att man haller pa att do, vilket bara gor angesten varre), inte behover lakarvard, samt peppat mig till att ga till doktorn och be att fa prata med en counsellour. Jag tog mig dit tillslut och hoppades pa att fa prata ut. Att fa tomma ur mig allt.
Istallet blev det ett kort mote pa 5 minuter da han inte ens tittade upp ifran sin dataskarm. Jag blev erbjuden piller, trots att jag sa att jag inte ville ha dem och att jag tror att jag skulle ma mycket battre bara jag fick prata med nagon, och det helst idag.
Efter lite otaligt handviftande foste han ut mig och sa att han skulle skicka ivag en ansokan och att jag skulle fa besked om nagra veckor. Nagra veckor. Det ar idag jag behover hjalp. Det ar idag jag inte fungerar som manniska. Det ar idag som jag spenderat fjorton timmar med att bara grata och prata med en stackars hjalplos - men ack sa sympatisk - manniska pa telefonen. Det ar idag som jag kanner att jag haller pa att ga under av allt jag behover fa ur mig. Det ar idag jag behover nagon som kan fanga upp mig innan det ar for sent. Inte om nagra veckor. Om nagra veckor kommer jag fortfarande att behova nagon att prata med, ingen tvekan om det, men idag hade jag verkligen behovt nagon som bara hade kunnat lyssna.
Jag ar en sadan som aldrig skulle tanka mig att soka vard om jag verkligen inte behovde den. Jag gar inte ens till lakaren annat an om akomman jag har blir varre istallet for battre efter tva manader (eller ar.. beroende pa vad det ar for akomma. Urinvagsinfektionen fick tva manader pa sig att ge upp, och den konstanta nastappan har haft 12 ar pa sig att forsvinna, men vagrar fortfarande ge med sig, sa jag har bestamt att om det inte blir battre innan jag ar 25 sa ska jag ga och be att fa veta vad det ar for fel pa mig). Det ar knappt sa att jag skulle overvaga att soka vard ens om jag hade fluglarver som kralar under skinnet (alla vet ju att det bara ar att plocka ut dem med pincett nar de sticker ut huvudet anda). Tank om jag faktiskt hade varit sjalvmordsbenagen. Nu ar jag ju som tur var inte det. Jag tror att livet nog har nagot bra att erbjuda langre fram. Jag ser t.ex. fram emot att bli pensionar, och om det da kravs att jag mar daligt i 65 ar forst sa ar det vart det. Men i alla fall. Hade jag varit sjalvmordsbenagen sa ar ju risken ganska stor att jag inte skulle ha kommit till motet om nagra veckor. Visserligen mindre jobb for gubbarna pa mottagningen, sa det kanske ar positivt?
Men jag tycker att det ar bra markligt att han inte ens brydde sig om att fraga hur jag madde annat an nar jag kom in genom dorren. Jag svarade att jag var deprimerad och behovde hjalp - och blev erbjuden piller. Inga fragor om sjalvskadebeteende, humorsvangningar, sjalvmordstankar, livsstil eller nagot - saker som faktiskt ar valdigt viktiga att veta for att kunna ge ratt medicin. For piller som funkar for nagon som bara ar deprimerad kan inte funka alls, eller till och med forstarka kanslorna, for de som ibland har uppatperioder, eller tvangssyndrom. Sa jag tackade nej till pillren och sa att det duger fint att bara ha nagon att prata med. Innan jag gick fick jag till och med fraga om jag kunde fa nagra nasdukar till att torka tararna med, for jag tror inte ens att han markte att jag grat mig genom hela motet, eller sa var han bara otroligt ignorant och tyckte sakert att om jag skulle grata sa fick jag val snallt ta med mig egna nasdukar.

Jag tanker inte traka ut er med orsakerna till varfor jag mar som jag gor for ovrigt, for jag gjorde en lista, och den ar over 3 sidor lang nu. Lite val mycket deppigheter for ett enda inlagg tycker jag. Nu ska jag dricka lite mer valling (som for ovrigt luktar nybakta kakor) och sen forsoka sova. Jobbar imorrn och hoppas pa att slippa vakna upp med igensvallda ogon. Brukar alltid se ut som om jag gatt femton rundor i boxningsringen dagen efter.

Hade ett javligt fyndigt inlagg att skriva, men har sa forbannat ont i huvudet att jag ska dricka upp min valling och sen ga och lagga mig. John far sova sjalv i natt, och illrarna ar forpassade till uteburen. Ingenting ska fa stora min somn i natt.

Idag svammade cafeet over. Det var inte floden som svammat over denna gangen och lagt stan under vatten dock, nej det regnade helt enkelt bara sa forjavligt att vattnet strommade in genom dorren och till och med fick taket att kollapsa, sa vi hade plotsligt vatten forsande fran taket och langs vaggarna i koket och bakom min serveringsdisk. Vi stallde dit alla hinkar vi kunde hitta, och efter fem minuter hade vi samlat upp 100 liter vatten (tio stycken 10litershinkar), och hela golvet var som en bassang.

Och vi holl oppet anda.

Favoritkund: en grupp turister fran Schweitz som alla ville kramas hejda och bjod pa fin dricks som jag absolut inte fick dela med mig till de andra tjuriga tjejerna.

Klagomal: "it's frothed milk in my cappuchino!"

Idag kommer jag hem glad fran jobbet minsann! Jag slapp sta bakom serveringsdisken!! Istallet fick jag ta hand om griniga kunder, springa fram och tillbaka med mat, drycker, disk och kakor. Som jag saknat det! Jag har till och med saknat att fa beratta for sura karringar att deras mat kommer att droja minst 5 minuter till och sen fa skall nar den kommer 6 minuter senare!

Det enda som gor jobbet vart ar ju att fa prata med de trevliga kunderna som ploppar in ibland. Som polackerna som kom in idag pa sin Europa-runt-resa (de hade varit i Jonkoping forra veckan), amerikanerna som vagade prova "riktigt" te da vi inte hade is-te, och paret som hade en ingift slakting fran Turkiet som minsann skulle studera i Stockholm. 3 trevliga kunder pa en dag, men det vager verkligen upp allt skit man far fran resten!

Nu blir det ol. Borjar inte forrens 12 imorrn! :)

En ny sorts graffiti ar pa uppgang har i UK. Den kallas yarnbombing och utovas av kvinnor som stickar. Istallet for att kludda pa vaggar med sprayfarg sa stickar de helt enkelt sin konst.

Det basta med att sova ensam hemma ar att man kan ga upp en timme innan man egentligen behover ga upp och ata en laaaaang frukost och bara mysa med sig sjalv framfor TVn. Sitter just nu och mumsar pa tva agg- och skinkmackor, grillat kycklingbrost, granatappeljuice, blabars-te och nagra radisor. Och sa kollar jag pa frukost-TV och forsoker fokusera pa det faktumet att Drottningen just gjort en golfare till riddare, istallet for hur otroligt stressigt det kommer bli idag. Inte ar jag ledig forrens nasta sondag heller. Det har redan varit en valdigt lang vecka, och den blir bara langre och langre..

Ikvall ar alla ute pa fest eller pa utstallningarna i skolan. Dvs alla utom jag. Mina planer for kvallen ar att dricka massa te och valling (ja valling, kopte 6 paket idag) och skriva ner allt jag skulle behova rata ut i min skalle. Eventuellt stjal jag ett paket popcorn av Al ocksa. Eller sa kanske jag gar pa promenad.. Fast da skulle jag behova ga nu.. Asch, lika bra att sitta hemma, dricka mina varma drycker, trostata popcorn och skriva ner allt som ar galet i mitt liv.

Oooh vad mycket saker jag vill spy ut har just nu! Men tankarna ar ytterst o-organiserade i mitt huvud, sa vette fan hur de skulle se ut i prant. Totalt oforstaeligt jibberish antagligen.
Har jobbat hela dagen iaf. Ensam bakom serveringsdisken. Ensam med att slanga ihop all mat. Och hundra femti miljoner kunder, som alla vill ha sin mat helst innan de hunnit bestalla den ens. Har gatt runt med en stor angestfylld stressklump i magen hela dagen, och var nara att bryta ihop lite da och da nar jag hade en tjock bunt checkar att gora (alla med kompicerade grejjer och konstiga kombinationer for en massa barnfamiljer sa klart). Och istallet for att lugna ner sig vid 2-3 tiden som det brukar, sa fortsatte folket att stromma in i en stadig takt - hela dagen. En kvart innan stangningstid fick jag tid att gora alla mina andra sysslor som skulle ha blivit gjorda 3 timmar tidigare. Jobbade pa som en javla galning dock och slutade bara en halvtimme senare en vanligt.

Nat som verkligen stor mig forresten ar folk som vill betala notan. Pa cafeet sa har vi ett sadant system att kunden sjalv far ta med sig sin nota till kassa-apparaten vid ingangen och betala dar. Naturligtvis sa staller sig alla vid min serveringsdisk och stracker forvirrat fram sin nota. Ursakta mig, men ser det ut som om jag har en kassa-apparat gomd bland tomaterna eller?!

Jag ar inte glad idag, och imorrn blir det annu varre. Lordag. Fy fan for lordagar.

Stanger ingen av alarmet pa bilen har utanfor snart sa gar jag los pa den med en yxa! JAG BEHOVER SOVA!

Det ar snart 3 veckor sedan jag sov ensam sist, och jag funderar pa hur man gor egentligen.. Sangen ar ju sa stor, tacket ar annu storre och vart brukar jag egentligen lagga glasogonen har hemma? Illrarna verkar forvirrade ocksa.


"Varfor stanger du in oss i buren for? Vill du inte ha oss i sangen med dig? Vi loooovar att inte bita dig i knavecket eller krafsa pa dina troskanter!"


(Observera att det inte ar lagligt att ha illrar i bur i Sverige! De behover minst 5 kvadratmeter att rora sig pa. Mina gar alltid losa annat an nar jag sover hemma. Anledningen till att jag stanger in dem i buren da ar for att jag maste sova med fonstret oppet, och jag vill inte vakna upp iller-los pa morgonen.)

Nojdheten har lagt sig. Ar det ens mojligt att ma sahar daligt efter en flaska vin och tva ol? Jag funderar pa om jag blev overkord av en lastbil pa vagen hem igar.

Fick ledigt idag och ligger fortfarande i sangen, bakfull och javligt nojd. Bastaste Sebastian hade lite ledig tid fran allt fotograferande for modellagenturerna i Milano och New York och kom hela vagen till Carlisle for att halsa pa! Vid tio-tiden sa knackade han pa Johns dorr och bjod pa surprise visit haha! Han drog med oss ut och det var en fantastiskt rolig kvall! Som jag saknat den polska skiten!

Nah, det blir ingen ladda batterier-kvall trots allt! Men det gor inget, det ar ratt trakigt att vara sjalv, sa det ska bli mysigt att gosa ner sig framfor Johns TV ikvall istallet for att sitta ensam framfor min! :) Har satt i mig alla mina bakverk iaf, och last igenom alla bloggar jag missat samt spelat lite caveman sa jag kanner mig ratt nojd med tillvaron anda! Ska duscha och sen leta fram nagra snygga underklader eftersom gardagens bekvama boxertrosor fick kommentaren "are you on your period?" och ledsna hundvalpsogon :P

Tank vad skont det ar att ladda batterierna ibland! Ikvall har jag hela kvallen for mig sjalv och jag kanner mig redan mycket piggare! Har spenderat varenda kvall de senaste tva veckorna hos John, och hur mysigt det an ar sa behover man lite egen-tid da och da. Det har inte blivit sa mycket somn pa sista tiden av diverse orsaker, och det ska bli skont att vara utvilad pa jobbet imorrn.

For att gora det hela extra trevligt sa har jag parkerat mig i soffan framfor TV:n med laptopen (sa att jag kan kolla facebook, lasa bloggar och spela caveman), revbensspjall fran grillen och 5 olika kakor och bakverk fran jobbet.

nar det ar svart. Och extra svart blir det nar en grupp pa 8 schweitzare ska bestalla mat pa urdalig tyska med fransk brytning. Som enda tyskpratande anstalld fick jag uppdraget att forsoka forsta vad fan de ville egentligen eftersom de inte kunde ett ord engelska. Det gick sadar, men med hjalp av teckensprak, losryckta tyska ord och mitt franska vokabular (som bestar av ungefar tjugotalet ord) sa lyckades vi tillslut enas om 6 tomatsoppor, 2 loksoppor, 2 frukttartor, 5 pepsi, 2 espresso, 1 tonfiskbaguette, en brie-baguette och 4 koppar te.

Det ar svart att forsta utlanningar nar man sjalv ar en.

Antligen en ledig dag! Och vad gor man bast da, om inte ligga i sangen till 3 pa eftermiddagen och spela caveman? Maste ju ladda batterierna infor mina 12 dagars-veckor som startar imorrn. Jag undrar om John blir sur om jag fortfarande ligger kvar har nar han kommer hem fran jobbet?

Jag jobbar nu tolv dagar i rad, har en dags ledigt och sen borjar det om igen. Jag ar for trott for att ha ett liv. Zzzz...

Det ar svart att leta efter borttappade glasogon nar man inte ser nagot.

Har inte fatt sova mycket pa sista tiden. Johns astma ar varre, och inte hade han nagon inhalator heller. Sa jag har legat och lyssnat pa hans pipande andning i over en vecka nu, for paranoid for att sova ordentligt (for tank om han slutar andas!). Sa idag lanade jag honom pengar sa att han kunde ga till apoteket och hamta ut en ny inhalator. Ser fram emot att fa sova ordentligt nasta vecka! Inatt blir det till att sova gott iaf! John ska umgas med Kris eftersom han aker tillbaka till Danmark pa lordag sa jag far sova sjalv i natt! Ar dessutom ledig imorrn sa kan ta en harlig sovmorgon! Guuuuud sa skont det ska bli!

Men nu ska jag ga och gora mig en andra frukost. Borjar inte jobba forrens 12 men kanner att jag behover massa energi for att klara mig igenom idag. Alla bitches pa jobbet jobbar idag, och jag ar otroligt grinig. Som gjort for att det ska bli en riktig cat fight med andra ord.

Vi somnade halv nio igar.

Det ar sa varmt att jag inte klarar av att vara utomhus. Helt underbart, da jag tvingat mig sjalv att sitta ute i solen i nara tva timmar. Jobbar imorrn, pa onsdag, torsdag, lordag och sondag. Inte riktigt sa jag ville spendera mina dagar da det ar ovanligt vackert vader, men jag antar att det bara ar att bita ihop och latsas som om det regnar. Kanske kan springa ivag till solariet pa lunchrasten :P

Annars ar det dott. Polisen slar in bilrutor for att idioter har lamnat hundvalpar i bilarna utan vatten och med uppvevade rutor, nan lustig herre har parkerat sin bil utanfor Johns hus, och spenderade 6 timmar igar med att veva ner rutorna, veva upp rutorna, oppna bagageluckan, ta ut en vaska, ga ett varv runt bilen, lagga sakerna i vaskan i en annan vaska, starta motorn, starta alarmet, stanga av motorn, lasa bilen, lasa upp bilen, lasa bilen, lasa upp bilen, lasa bilen, lasa upp bilen, veva ner alla rutorna, lasa bilen, lasa upp bilen, veva upp alla rutorna osv. I 6 timmar. Halv 2 i natt gav han upp med vad-det-nu-var-han-gjorde och tog sin andra bil och akte hem.

Nu ska jag trotsa vadergudarna och ga ut igen. Hela vagen till mataffaren ska jag ga. Behover lite bransle. Det tar ju pa krafterna att ligga pa en filt i solen.