Titta noga pa bilden nedan, och valj sedan vart du skulle ga for att betala notan om du hade atit pa denna restaurangen.


Svart att valja? Du kanske behover lite mera information? Har kommer bilder pa de tva alternativen separat, det kanske underlattar?

Du valde alternativ 1 va? Klart du gjorde det, 80% av alla som ater pa mitt jobb valjer namligen alternativ 1! For alla vet ju att det sa otrooooligt hygieniskt och praktiskt att forvara mynt bland tomaterna och sedlar mellan baconskivorna...

Jag anser att jag har ett ganska stort lasarantal med tanke pa hur ointressant min blogg faktiskt ar, men aldrig hade jag val trott att ett inlagg dar jag sager att jag ar mer upprord over att min telefon inte visar namnet pa den som skickar sms an Michael Jacksons dod, skulle gora sa att jag fick besoksrekord, samt flertalet arga kommentarer. Hmm.. Ar det verkligen bara jag som inte orkar bry mig om att han ar dod? Manniskor dor dagligen, sa aven kandisar. Visst, han har salt en massa skivor, men jag kan inte pasta att jag lyssnar pa hans musik eller ser honom som en forbild. Snarare sa tycker jag att han ar en fruktansvart dalig forebild och borde ha klivit ur rampljuset for lange, lange sedan. Musiken ar det inget fel pa, men han som manniska har jag inte mycket till overs for.

Ar det bara jag, eller paminner Michael Jackson om Willy Wonka?

Jag har nyss fatt sms och telefonsamtal av inte mindre an 4(!!!) olika manniskor som tyckt att det var vart att vacka mig bara for att saga att MJ ar dod.

Okant nummer: "Michael Jackson died! Madness he!?"
svar: "People tend to die. Who's this btw?"
Okant nummer: "It's Ben. Lol, not too upset then? Thought he was imortal."
svar: "Ah, my phone doesn't show your name for some reason :S I think I'm more upset about that than MJ's death. Good night, I'm trying to sleep here."

Grejjen ar ju den att jag har trott att han varit dod sedan i eftermiddags.. Hur nu det hanger ihop..

Bra
Daligt
Bra
Daligt
Full
Bra
Promenad
Nykter
Daligt
Bra
Somna
Daligt
Mer vin
Bra
Daligt
Mat
Bra
Daligt
Vin
Bra
Mer vin
Daligt
Somna
Daligt
Kolla flygpriser
Daligt
Daligt
Dags att slanga i sig det sista vinet och sova?
Imorrn ar en annan dag.

Jag ogillar att packa. Jag har hittat sa manga fina minnen som gor mig ledsen. For nu ar de just inget mer an minnen.. Har ocksa hittat manga mindre fina minnen som gor mig upprord, for dem hade jag helst glomt bort och aldrig mer behovt paminnas av.

Hittade ett otroligt fint kort jag fick av John nar jag akte hem over jul ocksa..
Pa framsidan star det "Things might look a little cloudy now, but they'll get better soon. Just remember that it's true..."
och innuti; "It takes rain to make rainbows, lemons to make lemonade, and sometimes difficulties to make us stronger and better people. The sun will shine again soon.. You'll see."
och under har han skrivit dit sjalv; "Amanda, I hope you have a very merry xmas, and a lovely time back home. I look forward to seeing you when you return. take care and have fun! John xx"
Han hade aven lagt en extra bit papper runt kortet i kuvertet for att det inte skulle synas igenom, och pa pappret har han skrivit att han inte ville forstora overraskningen - hence the paper.

Det ar ett av de finaste korten jag fatt tror jag. Det var innan vi blev tillsammans, och gud som jag saknade honom de tva veckorna! Det ar lite ledsamt att tanka pa hur fint det var da, och att det inte varade. Sa manga "tank om.." och "om bara...".. Det ar battre sahar, men man undrar ju alltid hur det kunde ha varit..

Al flyttade ut i tisdags och var noga med att plocka med sig sa mycket som mojligt som han kande att han hade ratt till. Bland sakerna han passade pa att ta med sig ifran koket (endast koket alltsa, vi ska nog inte ens ga in pa de andra rummen) finns bl.a;

• de 2-3 soppasarna som var kvar pa rullen
• diskborsten
• tvattsvampen
• diskmedlet
• grytlappen
• tandaren till varan gasspis
• alla teskedar
• hushallspappret
• alla utom 1 tallrik
• diskmaskinstabletterna
• en koksstol

Men en halv toarulle lag kvar i skapet iaf. Funderar pa om jag ska skicka den i ett paket och en lapp; "You forgot this".

Internettiden ar valdigt begransad nu for tiden, sa ni far en sammanfattning i punktform!

Positivt med att alla mina housemates har flyttat ut:
* kan gora vad jag vill, nar jag vill - naken dessutom

Negativt med att alla mina housemates har flyttat ut:
* det finns inga husgerad
* det finns inga stadattiraljer
* det ar laskigt att sova ensam i ett stort hus
* det ar annu laskigare att ga pa toa mitt i natten nar man ar ensam i ett stort hus

Positivt med dagen:
* fick en kram och blev valsignad av nagon frikyrklig missionar pa jobbet da han tyckte att jag var den trevligaste servitrisen han nagonsin stott pa
* ol och pubmiddag med Graham och Mark

Lite sadar med dagen:
* at en liten (och med liten sa menar jag 2x2cm) bit kaka, blev sjukt hog pa socker (det var sockerkaka, med sockersmetsfyllning och sockeroverdrag), hade muskelryckningar och en sjukt stark obehagskansla att jag hade krypit ur skinnet om jag kunnat. Sen gjorde mina energinivaer en tvardykning och 2 minuter senare hade jag dackat i min puff. Jattekul for Mark och Graham som roade sig med att gora grisnasa pa mig och forstora min frisyr.
(Till mitt forsvar sa kan jag val saga att jag inte atit sotsaker pa valdigt lange forutom nan liten chokladbit da och da. Jag ar inte sa fortjust i sant utan foredrar kott om jag ar godissugen.)
* har blivit sjukskriven for depression - i en vecka..

Negativt med dagen:
* det gamla vanliga


For ovrigt har beslutsangesten forsvunnit, men ersatts av en ny.
Planen ar att aka hem till Sverige i sommar. Punkt slut med det liksom.
Fragan ar bara om jag ska ta en vecka eller tva i Frankrike forst bara.. Aker med John isf (vi planerade ju resan tillsammans, och han sa att han fortfarande vill ha med mig om jag vill aka). En vecka eller tva i Paris och sedan ligga pa en strand och eventuellt surfa lite later ju faktiskt inte helt fel i mina oron.. Hmm.. Och bara for att fortydliga sa ar det fortfarande slut oss emellan, men vi ar goda vanner. Kanns bra faktiskt.

Det var ju det har med att borja packa ocksa.. Illrarnas mat- och sovbur star nu i badrummet och vantar pa bli skinande ren. Dar har den statt i en timme nu ungefar. Och sa javla mycket mer har jag inte stadat. Jag har en kansla av att det kommer ta sin lilla tid att fa ordning pa rummet.

Man maste ju bara alska det faktumet att mina housemates till och med tar med sig soppasarna nar de flyttar ut. Suck, blir till att ga och handla imorrn da..

Annu ett sadant inlagg som jag sjalv hatar. Las inte om du bara kommer bli irriterad pa mig anda.

Jag har ingen energi till att gora nagot alls. Idag har varit en skitdag, som alla andra dagar pa sista tiden. Jag vaknade, tankte dagens forsta tanke (alltid den samma nu for tiden), tog upp telefonen och laptopen i sangen och kande hur jobbigt det blev att andas helt plotsligt. Det var som om lungorna och luftroren svullnade upp, for det gick inte att trycka ner nagon luft i dem, och om jag forsokte ta ett djupt andetag sa pep det i lungorna och jag borjade hosta for det var sa obehagligt att andas. Fick total panik och var saker pa att jag skulle do. Lag i vad som kandes som en absolut evighet (men troligtvis bara var en tjugo minuter) och forsokte att bara andas och funderade vem jag kunde ringa for att fa hjalp. Ambulans var ett alternativ, men jag ansag att sa lange jag holl mig vid medvetande sa fick jag i mig tillrackligt mycket syre och behovde darfor inte ta upp lakarnas dyrbara tid. Nasta alternativ var nagon som kunde komma och hjalpa mig upp ur sangen, halla om mig lite, och ta mig till sjukhuset om jag blev varre, men kunde for allt i varlden inte komma pa vem det skulle vara. John och jag ar ett avslutat kapitel sa jag ville ogarna stora, trots att han ar den enda jag skulle kunna ringa. I desperation postade jag ett inlagg pa ett psykologiforum jag ofta besoker for att fa tips pa om det fanns nagra andningsovningar jag kunde gora for att aterfa kontrollen over min kropp, men jag antar att folk ogarna spenderar sina sondagsmornar framfor forum.. Sa valet foll pa min help line. Inte for att de kan gora nagot, men det var skont att bara ha nagon i andra anden av telefonen som pratade lugnande med mig. Kvinnan trodde att jag antingen hade ett astmaanfall eller panikangest. Sjalv vet jag inte alls. Har aldrig haft varken astma eller panikangest forut vad jag vet.
En timme senare sa slappte den varsta "svullnaden" i halsen iaf, och jag lyckades ta mig upp ur sangen och in pa toaletten. Var helt utmattad och somnade sa snart jag kom tillbaka till sangen igen. Har fortfarande ont i brostet, kanns som att nagon har statt pa mig, men det ar nog bara muskelspanningar. Jag kan andas iaf, och det ar ju det viktigaste!

Var aven ivag och pratade med John pa eftermiddagen, och det kanns helt ok nu. Lamna hans grejjer och hamta mina.. Men lite grejjer blev kvar anda, och jag kom tillbaka med en av hans bocker ocksa som han tyckte att jag skulle lana (happiness - how to find it and keep it). Det kanns bra att kunna prata och vara vanner. Det kanns bra att kunna slanga ivag ett sms och fraga hur han mar, och det kanns bra att kunna ses och vara som det var innan vi blev tillsammans (bara lite klokare). Hur garna man an vill fa det att funka, sa maste man anda vaga inse att det kanske inte gor det, och att man funkar battre som vanner - hur hart det an ar. Jag ska packa ner alla mina grejjer och slanga in i hans rum ocksa. Maste ju saga upp mig fran jobbet och aka hem till Sverige nu nar jag star utan boende, men maste ju gora av grejjerna nagonstans och han erbjod sitt lediga rum. Jag ska fa ett vykort fran Frankrike ocksa. Han aker fortfarande pa tagluffen som vi planerade tillsammans och har nagra spelningar i Paris inplanerade. Jag hoppas att det gar bra for honom.

Jag ar aven sjukt stressad over att packa ner allt.. Jag jobbar 9.30 till 18.00 alla dagar, och jag behover kopa flyttlador, packa, mala om, stada hela huset och sen flytta allt inom 2 veckor. Jag vet inte hur det ska ga till. For det forsta sa ar alla affarer stangda nar jag inte jobbar, och for det andra sa ar jag helt slut nar jag kommer hem ifran jobbet och vill bara lagga mig i sangen och do litegranna. Bara att tanka pa skiten far mig att bryta ihop.

Sen har vi illrarna. Ska jag lamna dem har i 3 manader, eller ska jag ta med dem hem? Vart ska jag lamna dem om jag lamnar dem har? Hur ska jag fa hem dem om jag aker hem? Att flyga blir dyrt och det ar sallan flygbolagen gar med pa att frakta andra djur an hundar och katter. Att ta taget skulle eventuellt kunna fungera, men hur tar jag mig over vattnet? Och bara 2 veckor pa mig att planera skiten.

Inte har jag fatt nagot javla besked av lakarn heller om att fa nagon att prata med. Det ar val skit samma egentligen nu nar jag ska aka hem anda, men lite lack blir jag..

Dessutom ar imorgon min sista dag med internet. Det kanns ju.. skoj.. funderar pa att skaffa mobilt bredband, men ja.. nar fan ska jag ha tid med det?

Nu ska jag.. gora nanting. Angesten kryper i kroppen pa mig.

Om tva veckor blir jag utsparkad ur detta huset. Da maste jag ha tagit allt mitt pick och pack, malat om och stadat fint, och i samma veva flytta in i nya huset tillsammans med mina nya house mates.

Det var tanken iaf. Laget ar annorlunda nu. Jag maste fortfarande vara ute om 2 veckor - men jag har numera ingenstans att ta vagen. Tjejerna tanker liksom inte flytta ut forrens i september, vilket gor mig hemlos i 3 manader. Fan vad kul. Gud vad skont att jag visste om det tidigare liksom.

Idag ar jag pa ett mission. Idag ska jag sprida gladje, peppa de som behover peppas och visa folk som behover nagon som ar dar for dem att jag finns och bryr mig, aven om jag inte har nagon losning pa deras problem. Idag ska jag inte klaga sa javla mycket och jag ska forsoka tanka positivt. Idag ska jag gora som Anders sa igar; "drick ol, bli full, var glad, ligg med folk och spring naken ner for gatan". Idag ska jag plocka fram glada, galna Amanda som fortfarande finns dar inne nanstans.

Nar allt rasar samman sa finns Anders dar. Anders som jag knappt pratat med pa iaf ett halvar pga omstandigheterna. Och han fragar hur jag mar. Jag har inte hort den fragan fran nagon i min "narhet" pa flera manader.
Manga valbehovliga kramar senare sa vet jag vad jag borde gora. Tvivel kvarstar, saklart, men det kanns battre. Det kanns mer ratt. Jag ar, hur konstigt det an later i mina oron, viktigare an manniskorna runt omkring mig. Det galler bara att ta steget. Bara lata det ga. Bara slappa taget. Bara latsas som om jag ar den enda manniskan pa denna planeten som rakas. Bara forsoka forsta att mitt egna valmaende ar viktigare an andras.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det, men jag ska forsoka.

Det finns inte sa mycket att saga. Lyssnar pa Johns latar pa myspace om och om igen och forsoker bestamma mig for vad jag ska gora i sommar.. Pest eller kolera? Och jag onskar att doktorn kunde hora av sig nagon gang. Hur lang tid ska det ta att kryssa i en ruta som antingen sager att jag far en consellour att prata med eller inte?

Nu ska jag ga och kopa sprit och sen fira midsommar pa 37an. Imorrn blir det mer firande. Kanns bra. Det ar skont att vara bland folk.

Tankarna gar runt, runt, runt, runt och runt. Och min kara help line ar stangd for dagen. Vet inte riktigt vart jag ska ta vagen, sa jag stannar i sangen. Maste forsoka sova. Elvatimmarsskift imorrn och ensam bakom den forbannade serveringsdisken.


Nagot positivt med att ma for kasst for att orka gora nagot annat an att bara sitta hemma och uggla ar att jag spenderar massor av tid med illrarna iaf. De har blivit lite undanskyfflade pa senaste tiden sa det ar skont att kunna gora upp for det.
Vad bjuds det pa till kvallsmat idag da? Kycklingsoppa?
Du maste skojja. Ska jag ata det dar? Den ar ju blot!
Okej, ge mig da.
Jag sa ge mig!
Lotta den lilla gottegrisan har nog varldens basta luktsinne forresten. Hon kan ligga och sova djupt, men oppnar jag en glassbutt eller tar fram kyckling/moss/kaniner sa ar hon dar pa en halv sekund. Hon ar otroligt lat och tillbakadragen i vanliga fall och det kan ta uppemot en halvtimme att locka fram henne ur hennes sovstalle med godis, men sa fort hon kanner lukten av en enda liten musbebis eller glass sa ar hon som en blodhund. Hon skulle nog bli en utmarkt knarkhund/iller.

Det lilla "uppsvinget" var bara en fas. Det kanns nastan bra faktiskt.. Den konstiga energin och positiva(?) kanslan var valdigt forvirrande och fick mig inte alls att kanna mig battre, bara valdigt forvirrad och konstig till mods. Det var nastan obehagligt att vara full av bubblande energi.

Beslutsangesten blir bara varre, och jag onskar att nagon kunde sla mig i huvudet med en stekpanna och banka lite vett i mig. Jag vet inte alls hur jag ska gora.. Det ar lite som pest eller kolera.
Alternativ 1 har manga plus och minus, och bada sidorna ar otroligt starka. Jag kommer vara valdigt glad over att vara hemma, samtidigt som jag kommer ha en enorm angest over "konsekvenserna" och manniskorna jag lamnar i sticket. Och jag vet allvarligt talat inte om jag klarar av att hantera den angesten.
Alternativ 2 har varken manga plus eller minus, och samtidigt sa ar plussen inte nagot jag bryr mig sa mycket om, forutom besoket av Lukas.. Men om jag aker hem sa far jag ju traffa honom anda.. Enda anledningen till att valja detta alternativet ar att ingen blir lidande forutom jag. Och det ar battre att bara en manniska lider, an flera.

Idag bjod jag illrarna pa pinkisar (musbebisar) ocksa. Nisse ville bara leka med dem, men Lotta var lyrisk. Nastan lika gott som glass.

Idag vet jag inte alls hur jag mar. Jag kanner mig otroligt upptrissad och ... glad?, lattad?, samtidigt som jag bara vill grava ner mig i en djup hala i skogen och aldrig mer komma ut. Energin flodar, men jag har ingen vilja eller ork at gora nagot av den. Har fortfarande en forbannat jobbig huvudvark ocksa. Sjatte dagen i rad nu och jag borjar trottna.

Dessutom har jag en otrolig beslutsangest.
Saga upp mig fran jobbet och sticka ifran Carlisle i mitten/slutet av juli och sen stanna i Sverige till slutet av september?
+ Behover inte jobba
+ Mer tid med min familj och mina vanner an jag haft totalt pa 2 ar
+ Sommar i Sverige
+ Lugn och ro
- Kommer bli ovan med chefen da jag satter alla i skiten och kommer val aldrig kunna satta min fot darinne igen
- Kommer inte ha ett jobb nar jag kommer tillbaka = mindre pengar att leva for (vilket kan bli tufft iom utstallningen och portfolion och boken som ska tryckas i slutet pa aret)
- Ar ens nagon av mina vanner hemma i Avesta?
- Kanske aldrig mer ser en del manniskor harifran igen efter att jag akt..
- Jag ar aven riktigt orolig over John, och att inte veta hur han har det eller om jag nagonsin skulle fa se honom igen skulle vara otroligt jobbigt

eller

Jobba fram till augusti, aka till Sverige i 3 veckor och sedan komma tillbaka och jobba igen?
+ Jag har en inkomst
+ Lukas kanske kommer och halsar pa, sa helt ensam och overgiven blir jag inte
+ Kommer kunna fortsatta att jobba aven i host pa helger och liknande
- Vet inte om jag klarar av att stanna har sa lange
- Mitt jobb tar upp all min tid, sa jag har ingen tid over till att "roa mig" (hur man nu kan roa sig utan folk att umgas med)

 

>
Da jag inte spelat pa min gitarr pa ett par manader sa bestamde sig Nisse for att ta over den.

Jag ska bara lagga lite leksaker i den...

Sluta klaga, du kan inte spela anda!

Sadaaaarja. Nu ar alla leksaker och gottor i sakert forvar!