Min forratt kostade £15.99. Min forratt. Jag vill inte ens tanka pa vad slutsumman for hela sallskapet gick pa igar. Men trevligt var det!

Ar axelbandslost for sexigt om man gar pa restaurang med svarforaldrarna?

Kan man ha samma linne som man redan haft i tre dagar och dessutom cyklat flertalet mil i, eller blir det for ackligt? Det luktar ju faktiskt frasht fortfarande.

Slitna jeans gar fetbort va?

Idag har jag presterat att cykla till Brampton och tillbaka (ca 3,5 mil) TROTS att det ar riksvag hela vagen och jag fortfarande ar bakfull som ett as. Nu ska jag ga och stoppa en paj i ugnen och sen bar det av ut pa cykeln igen. Funderar pa att cykla upp till skottska gransen faktiskt. Har inte utforskat norr om Carlisle an.

Jag ar for trott for att skriva nagot intresasnt. Vi kan val noja oss med att saga att det har varit en handelserik dag, och imorrn sa ska jag ringa och hora om jag kan fa jobb pa tidningen. Journalisten som intervjuade mig tyckte namligen att jag skulle passa bra dar. Det tycker jag med!

Jag kande mig somrig :)

Kanske varldens sotaste bild pa Lotta :)

Blondinbella bloggar med jamna mellanrum om hur pinsamt hon tycker att det ar att kopa skithuspapper. Och jag forstar verkligen inte.

Idag var jag for ovrigt och kopte just skithuspapper, och eftersom forpackningen inte gick ner i pasen, sa tog jag sonika pappret under armen. Kassorskan tittade valdigt misstanksamt pa mig och fragade om jag inte skulle ha en till pase. En till pase for ett paket skithuspapper. Jag tackade nej, och forklarade att jag inte skams for att ga pa toaletten, och att jag faktiskt ar ratt stolt over att hjalpa miljon dels genom att kopa 100% atervunnet papper, och dels genom att inte ta en extra pase. Trots min fina forklaring fortsatte hon att se misstanksam ut nar jag traskade ut. Kanske borde jag ha bett om en tre-fyra soppasar att stoppa mitt papper i sa att ingen kunde gissa sig till vad jag hade kopt? For uppenbarligen ar toapapper i samma "pinsamhets-kategori" som hemorrojdsalva, maskmedel, gigantiska bloj-bindor och i viss man extravaganta sexleksaker.

Nu ar tagluffen pa riktigt. Den forsta utrustningen har just inhandlats!
Talt, sovsackar, liggunderlag, sana dar sma magvaskor att ha under kladerna for att forvara pass, biljetter osv i, extra minneskort till kameran och resekuddar. I helgen ar det tankt att jag ska ner pa stan och kopa vaska. En rejalt stor backpackervaska! Och sa ska jag soka jobb. Maste ha pengar!

Kvar pa packlistan star:
- resehandduk (en san dar i microfiber som knappt vager nagot och torkar pa en pisskvart)
- forsta hjalpen-kit
- guidebok
- BILJETT
- klader
- skor (fotrata sandaler och bekvama promenadskor)
- tandkram, myggstift och annat nodvandigt
- trangia-kok
- kastruller osv att laga maten i
- bestick
- bikini!! (maste ha en ny igen...)

Vi satt och raknade igar och kom fram till att resan kommer att ga pa £1430 i princip (allt inraknat). Med mina £850 sa kanns det som att jag ligger lite back.. John kommer inte ha nagra problem att fa ihop pengar eftersom han jobbar och kan lagga undan ca £150-200/vecka. Det ar lite varre for mig.. Visserligen ska vi forsoka spara pengar genom att talta sa mycket som mojligt och laga varan egen mat i storsta mojliga man, men man vet ju aldrig hur det blir med det. Det kan bli svart att hitta stallen att campa pa i Paris, Rom, Berlin och Hannover liksom. Franska kusten ar det nog ingen fara med, da ar det bara att hitta nagon strand eller falt nagonstans och vara glad, och jag tror inte att det ar nagot problem i Holland heller, men storstaderna kan nog bli klurigt som sagt..

Om man bortser fran det faktumet att jag ar fattig som en kyrkratta sa ar jag pepp som tusan dock! Vi satt hela kvallen igar och tittade pa alla stallen vi skulle besoka, all utrustning vi behovde och planerade hur vi skulle ta oss fram igenom Europa :)

Jag peppar tagluff i sommar!
Berlin, Paris, Amsterdam, Rom och hela koret vettja! Arslet ska vara omt av allt tagsittande, fotterna ska bloda av allt promenerande och sjalvklart ska avtryckarfingret ha traningsvark av allt fotograferande.

Det blir nog javligt bra det har!

(Donationer i form av talt, sovsack, pengar och annat nodvandigt mottages tacksamt)

Ikvall ar det tankt att vi ska ga hem till Johns syster och ta nagra ol, och jag ar skitnervos. Har suttit och lyssnat pa Larry Kings "How to talk to anyone, anywhere, anytime" hela morgonen i ett desperat forsok att forhindra att jag sitter tyst som en mus i ett horn hela kvallen, eller braker ur mig nagot opassande. Jag hatar att prata med nya manniskor. Huvudet ekar tomt, och munnen fylls av bomull. Annu varre blir det nar man ska traffa Familjen. Jag gor alltid ett svindaligt intryck pa foraldrar och syskon. Kommer t.ex. ihag forsta gangen jag traffade Johns pappa.
Jag var ute och promenerade med illrarna da jag stotte ihop med honom, och han borjade prata om illrarna. Mitt i konversationen braker jag ur mig "ar det du som ar Johns pappa?" och han ser  for ett ogonblick lite radd ut (jag forstar honom, jag skulle ocksa bli radd om nagon okand fragade mig samma sak). Han sa ja tillslut iaf, och da strackte jag fram handen och presenterade mig som Amanda. Han skakade den lite forsiktigt och tankte sakert "vem fan ar Amanda?" (jag och John var inte officiella an sa jag visste inte om han hade berattat om mig). Sen blev det en pinsam tystnad. En otroligt pinsam tystnad. Och sa gick han.

Andra gangen jag traffade hans pappa, och aven hans styvmor var inte lika hemsk, men fortfarande pinsam. Jag och John var pa stan da han fick ett sms av sin pappa om att vi kunde komma och fika med dem om vi ville. Visst tankte vi och gick till cafeet. Val dar sa var den pinsamma tystnaden dar igen. De fragade lite om nar jag flyttade till England, vad jag pluggade osv. Sen kom dods-stoten; "Kunde du nagon engelska innan du flyttade hit?" och jag svarade ja och forsokte mig pa att dra ett skamt om att min engelska alltid varit helt ok, men att jag inte lart mig chav-slangen riktigt an. Efter mitt "skamt" la sig den pinsamma tystnaden tung igen. Ingen hade fattat vad jag sa.

Jag alskar tulpaner! :)

Hur gulligt ar det inte nar Nisse snuttar pa sina tassar i somnen?

Hur kommer det sig att om jag vager mig innan lunch sa vager jag 55kg, men efter att ha atit en sallad sa vager jag 62kg? Nog for att jag ar matglad, men jag har svart att se att jag lyckats satta i mig hela 7kg sallad.

Ar det inte javligt skumt att sa snart man bestallt tid hos doktorn sa mar helt plotsligt sjukt mycket battre?
Har varit konstant kissnodig i snart en manad nu och aven matt illa till och fran, men har skjutit pa att ga till doktorn hela tiden.
Idag fick jag antligen tummen ur arslet och gick dit. Val dar skulle jag ta ett urinprov for att se om det ar urinvagsinfektion jag har, eller om jag ar gravid (jaghoppasverkligeninte). Sjalvklart  ar kissnodigheten och illamaendet som bortblast, och jag lyckas inte pressa ut en enda javla droppe. Min blasa som haft storleken av en femtiooring i en manad och knappt kunnat halla inne mer an fyra droppar kiss, hade helt plotsligt forvandlats till nan jatteballong som rymde flera liter, och vagrade dela med sig! Fick hemlaxa att kissa i tva ror och sen komma tillbaka.

Behover jag ens namna att sa fort jag steg innanfor dorren hemma (jag bor knappt 100 meter fran lakarmottagningen) sa blev jag saklart helt sjukt kissnodig och fick springa in pa toan for att inte kissa pa mig. Med roret i hogsta hugg saklart. Som jag missade totalt saklart.
Jag fattar verkligen inte hur de kan tro att en kvinna som ar nodig ska kunna pricka ett ror som ar 6mm i diameter. Fysiskt javla omojligt sager jag.

Nu ska jag sitta har och vanta pa att bli kissnodig igen, forsoka fylla upp tva ror, lamna av dem hos doktorn och sedan trippa ivag till apoteket och hamta ut min pencillin som lakaren sa snallt skrev ut at mig da jag redan gatt med symptomen i en manad.

En liten tjuvtitt pa vad jag ska stalla ut i Bank Gallery i maj. Men sag inget till nagon, for egentligen ska jag ju inte visa dem forrens de hanger fint pa gallerivaggen (eller de ska ju inte hanga pa vaggen heller. Ska skriva ut dem pa vinyl tror jag och satta upp dem pa en glasvagg med spotlights bakom, sa att de far en fin lyster. Kan nog bli ratt frant tror jag).

Hur som haver sa ar det 8 bilder mer som ska stallas ut, och alla som har lust att satta sig pa ett plan till Carlisle ar mer an valkomna att komma och titta! Utstallningen ar som sagt i Bank Gallery, den 4e till 11e maj :) 

- Jag ar sugen pa att ga och sova. Men forst maste jag ga pa fest. Jobbigt.
- Jag har bestallt nya skor. Som kom idag. Och gor ont. Daligt.
- Jag klev pa en fagelunge. Det gor mig valdigt ledsen. Och sa behover jag tvatta mina skor. Hemskt.
- Jag saknar Sverige. Och folk man faktiskt kan prata med om nagot annat an kameror och skolarbeten. Trist.

Dagens positiva lista:
+ Upptackte att inte bara har jag minskat en storlek i jeans, jag har aven minskat 4 hal i baltet! Sedan December! Pepp!
+ Jag ar valdigt sot och somrig idag. Aven om ingen kommer marka det. Trevligt.

Sen kommer jag inte pa nat mer.

Hjarnan ar helt slut. Poff. Tom och trott och varker gor den ocksa.

Det kanns ratt lockade att mysa ner sig med illrarna och glo pa film, sa snart de slutat springa runt som virvelvindar.

Jag tankte beratta lite mer om min dag i det tidigare inlagget, men fagelungen fick mig att glomma vad jag skulle saga, sa jag sager det nu istallet.
- Jag sag arets forsta humla idag. Den var stor.
- Solen forsvann och istallet dras vi nu med regn. Massor av regn.
- Jag kopte ett las och lampor till cykeln.

Jisses vilken spannande dag jag haft!

Jag trampade pa en fagelunge idag...

Overallt ar de. Hos kompisar, i magen pa andra kompisar och hos fan och hans moster.

Jag borjar kanna mig bebis-sjuk, fast anda inte. Har ingen som helst lust med ett knyte som ska ha mat, bajsa, badas, vaggas och kraver massa ansvar.  Har ingen som helst lust att borja tanka pa framtiden, planera ekonomin, se till att forhallandet ar tip-top, pensionsspara eller borja tanka pa dagis, vart fan man ska bo egentligen och oroa sig for kommande tonar.

Men anda. Nagot i huvudet sager att det skulle vara fin-fint med en liten mini-Amanda, som saklart kommer vara en exemplarisk bebis som inte skulle komma pa tanken att stora mamma och pappas sexliv eller vara vaken med kolik pa natterna, och vaxa upp till en mycket ansvarsfull och mogen tjej som aldrig gar igenom nagra perioder dar hon hatar sina foraldrar, och sa smaning om blir en mycket vacker och klok kvinna som skanker lite gladje till sin gamla mor genom att producera minst lika underbara barnbarn tillsammans med sin perfekta make som hon varit tillsammans med sedan hon var 16 och dessutom forlorade oskulden till.

Men nu ska jag sluta tanka pa dessa varelser som verkar ploppa upp precis overallt, och njuta av att vara ung, dum och oansvarig ett tag till, genom bestalla lite onodiga saker jag suktar efter, ta en ol samt kolla pa Shameless och hata landet jag befinner mig i lite mer an vanligt.

Jag orkar inte. Vill inte. Kan inte.

Det gnager i brostet. Rusar genom huvudet. Vaxer.

Allt lagger sig som ett tacke ovanpa mig. Och ju langre jag bara ligger i sangen och inte gor nagot at det sa blir det bara tyngre och tyngre, och det blir svarare och svarare att faktiskt ta fa tummen ur och gora nagot, for tillslut ar det sa mycket som skulle behova goras att jag inte vet i vilken ande jag ska borja, och vad vitsen med det ar langre.

Kanner mig sa sjukt lag och omotiverad att jag inte vet vart jag ska ta vagen langre. Hos John blir jag en borda, jag kanner att jag bara ar ivagen och hindrar honom fran att gora nagot kul. Hemma sitter jag bara och stirrar pa denna forbannade skarmen, for trott for att ens orka kommunuciera med folk ens via internet. Utomhus sa kommer jag bara till Spar, dar jag koper glass, som jag sedan gar raka vagen hem och ater, framfor denna forbannade skarmen. Och sa fastnar jag har igen. I skolan hamnar jag bara i cafeterian, dar jag sitter ensam vid ett bord och forsoker att se ut som om jag har sallskap (bara det att de spenderar ovanligt lang tid pa toan). Jag ar sa trott pa det har landet. Vadret ar skit (med undantag for de senaste dagarnas sol), manniskorna ar ytliga och falska, maten ar ensidig, husen ar kalla och fuktiga och vattnet smakar klor.
Iofs ar sa jag sa sjukt trott pa allt just nu. Vill inte vara har, vill inte vara nagon annanstans, vill inte vara nu och vill inte vara sen.

Jag tror jag ska ta den dar promenaden till Spar trots allt. Kanske lite socker piggar upp mig?