Idag njuter jag av det daliga vadret, att inte ha nagonting att gora och att klicka pa "uppdatera" pa facebook var 10e sekund for att se om det hant mina vanner nagot intressant. Och jag ar faktiskt inte ett dugg ironisk nar jag sager det.

Mamma och jag satt ju som sagt och spelade spel, Alias narmare bestamt, och jag skulle forklara ordet 'krockkudde' for henne:
- Nat man har i ratten sa att man inte dor ar man kor in i nagot, t.ex. en annan bil.
- En tut!

Pinsamt nog sa vann mamma hela ronden dock.. Jag skyller pa mina excellenta forklaringar som var sa bra att till och med en dovstum kanin hade gissat ratt. Jag gjorde det helt enkelt alldeles for latt for henne. Sjalv fick jag ju forklaringar i stil med "ohm.. ojda.. det har var ju inte latt.. jag ar inte saker pa att jag vet riktigt vad det betyder.. Hmm... nat djur som lever i en back.. som man kan ata. Som finns pa himmelen ibland.."

Nu ska jag och mamma ga och dricka upp resten av vinet, ata massa godis och spela spel!
Egentligen borde jag vara ute och motionera, fotografera och lata levern vila - men skit samma, man lever bara en gang (och da ar det helt ok att vara tjock, outbildad och sondersupen sa lange man har roligt!).


Bilden forestaller inte mig och mamma som spelar spel, ater godis och dricker vin vid gott mod - utan David och Carina som super som fa och spelar angestframkallande performance-spel och ater flottiga chips.

Just nu kanner mig jag mig valdigt nojd med tillvaron. Jag ar hemma i Sverige. Jag sover i en riktig och skon sang. Jag har ro att slappna av och bara njuta av att inte gora nagonting. Jag har till och med ro till att lasa och pyssla. Jag borjar kanna mig kreativ igen. Jag uppskattar speciellt det svenska modet och mojligheten att kopa klader som inte ar neonfargade med leopardmonster. Jag uppskattar faktiskt till och med att systemet stanger klockan 6 pa vardagar, 3 pa lordagar och inte ens ar oppet pa sondagar.

Jag tror inte att jag bor lamna John ensam i mer an 2 dagar i rad. Jag misstanker att han har gatt och blivit galen.
Forst impulsbokningen hit till Sverige tre veckor tidigare an planerat eftersom han var sa ledsen och saknade mig.
Och nu sa pratar han om att vi borde kopa grannens hus eftersom hon ska flytta ut.

Kopa hus?
Nu?

Loggade just in pa MSN for forsta gangen sedan... i julas?
Det ar inget jag tanker gora om i forsta taget igen. Hade 15 manniskor som ville "adda", folk bombarderar en fran hoger och vanster med "hej hur ar det?" och det plingar och blinkar sa att man tror att man ska fa ett anfall. Aldrig nagon som orkar skriva mer an 3 rader heller, sa man kan ju undra vad meningen ar med att starta en konversation om man anda inte vill prata?
Och kanns inte MSN lite 2001? Och vad ar meningen med Skype? Jag fattar verkligen inte.. Jag funderar pa att tvinga alla mina vanner att registrera sig pa Lunarstorm igen och skota all kommunikation genom gastboken.

Jag tigger sangplatser i Stockholm for nagon/nagra natter den 5e augusti. Nagon som har lust att inhysa mig och pojkvannen? Vi lovar att inte ata upp all er mat eller kissa pa mattorna.

Sen ar han har!! :D

Impulsivbokning sadar over telefon, men asch, det blir fan bra det har! Inte ens tanken pa att det inte finns nagonting att gora i Avesta, eller att flygbiljetterna ar ungefar dubbelt sa dyra som de om en manad avskrackte honom. Det blir fint det har :)

Funderar for ovrigt pa om jag borde ga och lagga mig snart, men jag vet inte om jag orkar riktigt. Kanske skulle vara hurtig och ta en morgonpromenad forst? Kanske kaka frukost ocksa, och sen sova fram till middagen?

Malin hade ett frageformular som hennes lasare fick fylla i och beratta lite om sig sjalva, sa att man vet vad det ar for filurer som laser bloggen egentligen. Tankte forst vara en harmapa och sno listan, men sen kom jag pa att jag har mellan 80 och 100 lasare/dag och det ar sallan mina "irl"-vanner ens kommenterar, sa det kandes ratt onodigt. Hur ska folk vaga beratta om sig sjalva nar de inte ens vagar skriva en rad i kommentarsfaltet i vanliga fall?

Jag har for ovrigt fortfarande inte orkat satta pa nagon film. Jag har suttit och spelat Word Sail och kannt mig analfabetisk istallet.

Idag ar ingen bra dag. Kanner mig bortkopplad, avstangd och 'i ett annat universum'. Huvudet hanger inte med alls, men samtidigt sa far det garna vara nagon annanstans just nu. Gick pa promenad med Annie men var inte nagot trevligt sallskap direkt. Gar runt som en zombie pa autopilot och orkar knappt registrera vad som pagar runt omkring mig. Jag orkar inte med mig sjalv ens.
Fick aven ett mail nyss av tjejen som ser efter Nisse och Lotta nu nar jag ar i Sverige, att hon ar orolig for Lottas halsa. Tydligen sa hade hon tappat i vikt, blivit slo(are) och borjat klia sig mycket i rumpan. Sa nu ska hon till vetrinaren, och jag hoppas att det inte ar nagot allvarligt! Forhoppningsvis sa ar det "bara" mask, skabb eller nagot, och inte nagot laskigt som cancer eller insulinom. Min alskade Fia-Lotta.. Kanner mig som varldens samsta matte som inte tog dem pa koll innan jag lamnade ivag dem. Eller nej, jag kanner mig som varldens samsta matte som overhuvudtaget lamnade ivag dem! I tva hela manader dessutom.. Jag onskade att jag kunde aka tillbaka, eller att de kunde komma hit sa att jag kan krama om dem och skydda dem fran allt ont har i varlden.

Nu ska jag... titta pa film? Nagot som inte kraver engagemang eller tankeverksamhet iaf.

Jomenvisst! Jag fick en nypa frisk luft, promenerade nagon kilometer i skogsterrang och plockade med mig tio liter kantareller hem, sa jag ar nojd med dagen. Kom dessutom i mina gamla jeans som jag kopte nar jag var 15 eller sa. Nostalgiskt.

Fortfarande lag, men forsoker att tanka bort det. Forstar inte varfor jag maste kanna sa har nar jag haft en sa underbar vecka hemma. Kan inte de negativa tankarna stanna i England? Eller forsvinna helt? Det blir sa mycket trevligare sa..

Idag paborjas operation avgiftning med skogspromenad och svampplockning i typiskt svenskt sommarvader (regn, blast och 10 grader varmt).

Ar bakfull och ska ivag pa ny fest om en timme. Antar att jag borde masa mig ur sangen till duschen snart..

Ooh, blev nyss vackt av att John ringde! Som jag saknar honom. Det var sa skont att hora hans rost och pladdra pa om vad vi gjort under de har dagarna.

Kanner mig otroligt energifylld nu och ska studsa ner for att ata frukost och sen kanske hjalpa till att mala lite :)

Just hemkommen fran en valdigt trevlig kvall med Lukas :) Det ar sa skont att ha nagon att bara prata med och glo pa barnafodslar pa TV med. Vi gick ner pa Kingen (haftigt slangord for en av stans hela tre utestallen) och konstaterade att de fa manniskor som inte kommit harifran innan de ar 25 aldrig kommer komma harifran heller. De rotar sig helt enkelt och skaffar tre ungar innan de fyllt 21 med nagon gammal klasskompis brors kompis (undantag for 50+-tanten som accepterat sitt ode som evig singel och flortar ohammat med forvirrade 18aringar). Traffade dock kusin Vronkan, som verkade mycket kortare an sist jag sag henne. Troligtvis har det att gora med att det sakert var 4 ar sedan eller nagot sadant vi sags sist och jag var (om mojligt) kortare an vad jag ar nu?

Annars sa slirar livet pa. Jag trivs med att vara hemma i inavlade Avesta. Jag trivs med vadret och jag trivs med att bara ta det lugnt. Ska val ta mig runt landet snart och en trip till Finland ska hinnas med ocksa.

Men nu ska jag sova! God natt! :)

Jag skriver karleksbrev. Det var dock langesedan jag gjorde det sist, sa det gar langsamt. Det ar ju sa mycket att tanka pa nufortiden nar man skriver - man ska vara romantisk och stor i orden, men utan att vara klyshig eller sockersot; man ska beskriva den kroppsliga langtan, men utan att skriva sexnovell; och man ska sakna, men utan att verka desperat, utan snarare lite nonchalant ("btw sa saknar jag dig kanske ocksa lite om jag verkligen tanker efter, jag har ju sa mycket annat roligt att gora vettu..").

Laste for ovrigt just ut He's just not that into you. Intressant lasning faktiskt, men man bor nog ta den med en liten nypa salt, annars sa riskerar man nog att tappa hoppet helt om det manliga slaktet.

Jag saknar min Nisse-gris och min Fia-Lotta sa mycket! Men kikade in pa Facebook idag och sag att Gem hade laddat upp en bild pa nar hon tog dem pa promenad. Ooooh, jag ar sa glad att de blir ordentligt omhandertagna, de hade inte kunnat hamna hos nagon battre nar det kommer till att se efter dem! Ska kopa nagot riktigt fint till Gem och hennes familj nar jag kommer tillbaka som tack, men jag vet inte vad. Nagon som har nagot forslag?

Nu ska jag snart ta mig ner pa stan och satta mig pa taget hem. Kanns sadar.
Ser fram emot det, ska bli skont att komma harifran. Och njuta av ren luft, natur och trevligt sallskap.
Ser inte fram emot det, vet att jag kommer trottna efter bara nagon dag. Och jag kommer sakna John.
Aja.

Det far bli kaffe osv pa Starbucks till lunch.

Kanner mig som en riktig hormonhaxa och grinar och skrattar om vartannat. Ser fram emot att fa aka hem, men hatar att aka harifran. Ska lamna ifran mig illrarna imorrn, och min och Johns sista dag tillsammans gar at till att flytta mina grejjer.. Precis sa man vill spendera sin sista dag pa tva manader ihop liksom..

Nu ska jag ga och krama honom och vara sa klangig och karleksfull att vi bada kommer tycka att det ska bli skont att vara ifran varandra sen.